Varje lördag kommer jag att utse de fem personer i Sverige om vilka det skrivits och skvallrats mest och intressantast under veckan. Ofta kommer hon att berätta det andra journalister inte riktigt vågar skriva. Att de inte gör det beror på att de vet att ryktena är osanna, men tycker det kan vara bra att i smyg sprida dem för att vålla skada. Eller så är ryktena sanna – men anses olämpliga att publicera.

Min lista blir alltså ett sätt att röka ut både ljugande journalister och makthavare.

När jag satte ihop min lista blev jag lite förvånad. Bara kvinnor? Men så blev det. Män i den svenska offentligheten i dag verkar vara sådana som blivit över i alla andra sammanhang, och som därför ägnar sig åt politik, kultur eller att vara statstjänstemän. De är lite orkeslösa på något sätt, så orkeslösa att de inte ens orkar med att dras in i skandaler av olika slag. Nästa vecka tror jag dock att några män tar sig in på listan – om de viskningar jag hört är riktiga.

1:a Ebba Busch

Kommentarerna på grund av Ebba Buschs frånvaro under partiledardebatten har fört tanken till de de ständigt skränande kajorna i Ebbas hemstad. Länge har rykten cirkulerat bland mina kollegor andra tidningsredaktioner: ”Ebba har drogproblem”, ”Tunga personer i KD ogillar att Ebba har förhållanden med kvinnor”.

Nu har den typen av rykten tagit fart på redaktionerna genom påståenden om att Ebba frånvaro i debatten skulle bero på att hon är på rehab – och inte på semester med barnen. Man behöver inte ens ha kontakter på tidningsredaktioner för att ta del av de ryktena. Den som frekventerar kaféer eller restauranger där journalister brukar hänga kan inte undgå att höra diskussioner om det här, eftersom diskussionerna är högljudda. Det höga tonfallet fyller två syften, den pratande journalisten kan för dem vid sitt eget bord, och för dem i resten av lokalen, visa att han eller hon minsann ”vet”, och samtidigt sprida snaskigheter om Ebba. Jag har aldrig riktigt fått grepp om varför journalister (speciellt kvinnliga) verkar så besatta av Ebba och hyser sådan motvilja mot henne. När det gäller retorik eller ståndpunkter är det inget som skiljer henne från andra borgerliga politiker – så jag gissar att det har att göra med andra saker än politik.

I vilket fall, efter partiledardebatten seglade Ebbas ersättare Jacob Forssmed upp som ett starkt namn som ny ledare för KD. Alla verkar gilla honom. Han anses ha en mer mjuk och varm framtoning. Han skulle aldrig vifta med en falukorv under en debatt, möjligen med en oblat och en nattvardskalk. Att han snabbt blivit populär beror på att han talar till vårt undermedvetna, och minnet av vår konfirmationspräst. Ebba däremot påminner mer om tjejen som på nätterna smet från konfirmationslägret och drog in till staden för att kolla om det hände något. Det som vi andra inte vågade göra (nåja, någon gång gjorde jag väl själv det). Möjligen är det här vi har förklaringen till journalisters skvallrande om Ebbas förhållande till droger och andra kvinnor – de är fortfarande avundsjuka för att de missade allt det roliga på konfirmationslägret.

Position på topplistan: Jag tippar att Ebba behåller positionen oavsett om hon avgår eller inte. Seger eller skandal – supersnackis blir det i vilket fall.

Frågan är om det blir Expressen eller AB som framöver går hårdast på historier om festande. Jag sätter en slant på att det blir Expressen, där det finns skribenter som hyser personligt agg mot Ebba. På AB håller man än så länge igen på det spåret. Lena Mellin har sett till att man är försiktig när det gäller sådana historier om Ebba eftersom hon vet att det kan leda till en vendetta som drabbar s-politiker.

2:a Kajsa Ekis Ekman

Ebba har genom sitt uppträdande visat sig ha en förmåga att riva broar (genom Skyttedal- och Ingeröaffären, och genom valet av ny partisekreterare) och vänsterns motsvarighet till Ebba är Kajsa Ekis Ekman.

Men Kajsa river inte sina broar till den vänster hon tillhör, hon verkar sätta eld på broarna – och inger oss samtidigt en känsla av att hon står och sippar på ett glas vitt vin medan hon ser lågorna stiga mot skyn.

Det började med att hon sparkades som skribent från Dagens ETC, inte egentligen på grund av vad hon skrivit i tidningen utan på grund av vad hon skrivit i sociala media (att den ryska nyhetskanalen RT också innehöll användbar information – vilket väl är ganska självklart, det gör alla propagandakanaler). ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson sparkade Kajsa genom att hävda att hon (på något för alla oklart sätt) skapat bilden av att ETC stöder Ryssland mot Ukraina.

Men vad Andreas inte berättar i sina många och långa förklaringar är att han länge pressats av ETC:s läsare att sparka Kajsa på grund av hennes hållning i transfrågan. Hon har inte anpassat sig till den dominerande vänsterlinjen om att det finns hur många kön som helst och att man kan välja från en bred palett av könstillhörigheter. Kajsa menar att det biologiska är bestämmande. Du är det du föds till.

Givetvis hamnade fegisen Andreas i Kajsas svarta bok.

Och sedan följde den där debatten på Publicistklubben där Robert Aschberg anställde husförhör med Kajsa, och låtsades inte förstå vad hon menade när hon hävdade att svenska medier var ofria.

Där åkte Aschberg och Publicistklubben in i Kajsas svarta bok.

När Kajsa så fick ett vikariat som den syndikalistiska tidningen Arbetarens chefredaktör reste sig redaktionen och styrelsen mangrant (fast det kanske inte är korrekt att säga mangrant i det här fallet?) mot vd:ns tillsättning – återigen var det Kajsas inställning i transfrågan som var det avgörande problemet – men den här gången sades det öppet.

Kajsa fick gå efter en uppgörelse. Vi kan utgå från att hennes svarta bok fylldes på med några nya namn.

Alla andra vänsterskribenter som fått lika mycket pisk av sina egna skulle ha krupit till korset och börjat skriva artiklar av typen: “det kan när som helst kan bli en fascistisk statskupp i Sverige”, eller “män kan visst kan få mens”. Efter ett tag skulle hon ha blivit tagen till nåder.

Men vad gör Kajsa? Häller bensin på en bro till, tänder en cigg och sprätter i väg den mot bron. Burn, baby, burn.

Det gör hon genom att försvara Dumpen i en artikel på AB:s kultursida.

Dumpen är som ni alla vet en sajt som jagar, lurar och avslöjar pedofiler – och hänger ut dem genom att visa videos där man ser vilka pedofilerna är.

ETC har länge bedrivit en hatkampanj mot Dumpen, som man menar inte ägnar sig åt journalistik på ett korrekt sätt eftersom man inte månar om pedofilernas integritet.

Publicistklubben ordnade i dagarna en debatt där man försökte ställa Dumpens grundare Patrik Sjöberg och Sara Nilsson inför rätta. Gick inte så bra, och det misslyckandet har man jämrat sig över på de flesta kultursidor.

I sitt försvar av Dumpen skriver Kajsa:

”Själv ser jag något helt annat när jag ser Dumpens videor. Jag ser en mängd svenska män som är på väg att förgripa sig på barn. Som har dykt upp vid en skogsdunge, en tågstation eller en parkering med en påse sprit och tabletter. Som inte sällan arbetar som ungdomsledare eller i skolan. Jag ser ett stort, allvarligt och underrapporterat samhällsproblem.

Men det är inte övergreppen på barn, eller förövarnas uthängning av dem, som är i fokus för debatten om Dumpen. I stället tycks sympatierna underligt nog ligga hos förövarna och deras fruar. Det hävdas att de anhöriga drabbas, trots att det ofta kan vara tvärtom: att få veta att ens sambo uppsöker barn i sexuellt syfte kan vara det som får en mamma att agera och skydda sina egna barn. ”

Position på topplistan: Det finns några broar kvar att bränna. Vi kan därför utgå från att Kajsa kommer att hålla sig på fem-i-topp-listan ett bra tag till.

3:a Magdalena Andersson

Sveriges förra statsminister Magda har twittertrendat de senaste dagarna. Det som diskuteras är att hon börjat kallas ”Arga Andersson”.

S-twittrare och ledarskribenter har kallat det oförskämt, nedsättande och ondskefullt.

När så behövs kan Morgans och Annikas fotsoldater visa sig ha hud så tunn att den verkar gjord av kinesiskt rispapper.

Själv är jag mest förvånad eftersom jag vet att man i de övre skikten av S-byråkratin sedan ett bra tag sinsemellan kallat Magda för ”Arya Andersson”. Den benämningen kommer sig av att de andra S-potentaterna tycker att Magda påminner om Arya Stark i Game of Thrones; en person som är beredd att förställa sig, ljuga och mörda bara hennes klan återfår den makt de förlorat.

Antagligen har internbeteckningen läckt ut till motståndarlägret, uppfattats som Arga Andersson och börjat användas i sociala media. Vore kanske mer slagkraftigt om de använt s-topparnas egen interna – och korrekta – benämning på Magda.

Position på topplistan: Magdas roll som oppositionsledare gör att hon ofta kommer att återfinnas på den här listan, utan att behöva göra så mycket själv. Kanske ska vi dessutom vara tacksamma för de gånger hon är på listan utan att egentligen ha gjort något.

4:a Sanna Marin

Finlands avgående statsminister Sanna Marin, som förde sitt land in i Nato-hamnen, meddelade att hon nu själv seglar ut ur den äktenskapliga hamnen.

De finska socialdemokraterna gick framåt under Sanna i årets val, men hennes koalitionspartier gick bakåt, och Sanna förlorade makten – och nu också maken. Även om hon behöll väljarnas förtroende verkar hon ha tappat i förtroende hos maken Markus Räikkönen. Inte på grund av hennes frånvaro i hemmet genom ständiga resor till Bryssel, Kiev, Paris, London och Washington. Det som var problemet var nog mer det som hände när hon var hemma.

Alla de där festerna där det förekom droger och sprit – och så Sannas dansgolvshångel.

Position på topplistan: Sannas position på listan bör betraktas som högst tillfällig. Nu räcker det inte om hon festar loss för att bli en nyhet, hon har ingen position längre när hon lämnar statsministerposten. En lösning kan bli att hon satsar på realityserier och dokusåpor – men då går hon in i B-kändisläge, och då är det svårt att hålla sig kvar på den här listan.

Ska jag ge ett råd till Sanna är det att hon bildar par med en lämplig person som gillar att slå runt och som har bra politiska kontakter. Sanna är mycket uppskattad bland demokraterna i USA, kanske skulle Hunter Biden vara en lämplig partner?

5:a Cecilia Malmström

Den tidigare EU-kommissionären lämnar nu Liberalerna. Hon säger att hon inte längre uthärdar att partiet skrivit på Tidö-avtalet.

Men förklaringen är inte sann. I Cecilias fall är det inte fråga om ideologi, politik eller etik. Det är en fråga om karriärplanering. Vill hon landa nya topposter i internationella organisationer kan hon inte tillhöra ett parti som har utvecklat ett samarbete med SD. Bara att kapa banden – och det kommer att ses som meriterande.

Cecilia vill ju vidare här i världen, hon tänker inte nöja sig med nästan tio år som EU-kommissionär, och hon har siktet inställt på de riktiga toppjobben i världen. 2020 kandiderade hon som ordförande för OECD, och fick nästan jobbet. När det är dags nästa gång tänker hon ha en perfekt CV. Meriterna från tiden som kommissionär visar att hon är beredd att kämpa hårt för helt öppna gränser, så att både varor, tjänster och migranter kan röra sig fritt. Avhopp från det egna partiet för att det inte är tillräckligt ”liberalt” visar på spetskompetens för den som vill bli global toppbyråkrat.

Position på topplistan: Cecilia lär inte bli långvarig på listan, inget i hennes framtida karriär kommer att göra att hon blir omtalad – även om vi alla kommer att få lida av hennes fortsatta framfart.

Stötta Morgonposten

Den fria pressen krymper för varje år som går. När den gamla annonsfinansieringsmodellen inte längre är lönsam väljer allt fler nyhetsredaktioner att vända sig till staten för allmosor och bidrag eller säljer tidningen till globalistiska storbolag; ofta både och. Oavsett blir resultatet detsamma: en slätstruken och agendadriven journalistik där sanningen inte länge står i fokus.

Morgonposten har privilegiet att fortfarande kunna rapportera fritt och oberoende om världshändelser utan att riskera bli tystade. Men för att kunna fortsätta vårt viktiga arbete förlitar vi oss på våra läsares genirositet som är beredda att betala för nyheter.

Om du också vill vara med och stötta Morgonposten är det bästa sättet att prenumera på EXTRA! för bara 99 kr/månaden. Förutom att du hjälper oss att fortsätta driva Morgonposten får du även tillgång till exklusiva reportage, dokument, domar, landets mest intrerssanta kommentarsfält samt vårt anonyma forum där du kan diskutera nyheterna vidare.

premumerera på EXTRA!
Josefin Skans
Josefin Skans