I går förklarade jag med utgångspunkt från mig själv varför alla inte kan bli “svenskar“. Frågorna om vad som menas med svensk, och svenskhet, har ju kommit att diskuteras allt mer intensivt. Liksom teorien om att det skulle pågå ett “folkutbyte”. Låt oss lämna den teorin åt sidan och istället se hur politiker, statsbyråkrater, ledarskribenter och kulturarbetare ser på svenskar, svenskhet och svensk kultur.
Då framträder en mycket tydlig bild, och hur absurt det än kan låta så är det uppenbart att det från höger till vänster pågår ett krig mot tanken på att Sverige och svensk kultur har något värde i sig.
Genom åren har varje uttalande för sig diskuterats, och sedan glömts bort. För att vi ska förstå hur samfälld, långvarig och envis attacken är har vi sammanställt de tio märkligaste tankegångarna.
- “Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån”, förklarade Fredrik Reinfeldt 2011.
Det finns två grundläggande underligheter med detta uttalande.
För det första är Reinfeldt inte lämpad att uttala sig om svensk kultur. Hans favoritförfattare är Camilla Läckberg. När Fredrik skulle koppla av sommaren 2011 läste han fyra Läckbergdeckare på raken, och förklarade i en intervju varför han tyckte de var så bra:
2. “Det som är härligt är att hon från svensk miljö, och med svenska värderingar och syn på relationer och förhållanden placerar in mordhistorier.”
Vilken sorts svensk verklighet skildrar då Läckberg? Litteraturkritikern Johanna Ögren uttalade sig efter Fredriks avslöjande av vad han läste och gav Fredrik rätt, Läckbergs skildring tyckte hon också handlade om Sverige; ”skilsmässor, förlossningsdepressioner, föräldraledighet, dokusåpor, sådana där typiskt svenska saker”.
“… sådana där typiskt svenska saker.”
Nu blir det genast lättare att förstå Fredriks syn på svenskar som barbarer; det är så här han ser på svensk kultur och svenska värderingar, och han läser Läckberg för att få sin syn bekräftad.
I Reinfeldts lilla värld existerar inte Linné, Scheele, Nobel eller Strindberg – där finns bara människor som skiljer sig, och därefter fyller sin tid med dokusåpor.
Intressant i sammanhanget är att Reinfeldt gjorde uttalandet under ett besök i Södertäljeförorten Ronna. Besöket gjordes en vecka efter det att polisstationen i området beskjutits.
3. “Det finns ingen inhemsk svensk kultur”, hävdade Ingrid Lomfors 2015. Hon var fram till 2021 överintendent för Forum för Levande historia.
När svenska byråkrater och politiker skulle kraftsamla 2015 inför flyktingvågen arrangerades ett seminarium, en slags kick-off. Lomfors framträdde med ett bildspel där åskådarna bland annat alltså fick lära sig att Sverige saknade inhemsk kultur.
Egentligen sa hon bara samma sak som Fredrik sade 2006, men det väckte en hel del kritik.
Hon tvingades backa från uttalandet, men går man till vad hon sade i sitt förtydligande och sin “ursäkt” några dagar senare vidhöll hon faktiskt det hon sagt tidigare:
”Föreställningen om att det skulle finnas en enhetlig inhemsk kultur som går tillbaka till urminnes tider, den bygger inte på fakta. Vi har alltid stått under influenser utifrån.
Självklart finns det en svensk kultur. Jag skriver just nu på det språk som är svenska och en del av denna kultur. En kultur som jag värdesätter och uppskattar högt, den är en del av mig och jag av den.”, skrev då Lomfors.
Alltså, svensk kultur har skapats av ”influenser utifrån”. Sverige har inte genom egna vetenskapsmän, ingenjörer och författare det minsta lilla påverkat omvärlden – eller sitt eget land. Svensken och det svenska är något som bara kan utvecklas genom yttre tryck, aldrig någonsin av inre, egen kraft.
När det gäller den höga uppskattning av svensk kultur som hon säger sig ha är den svår att finna i hennes forskargärning.
Av hennes sex större publicerade verk behandlar alla olika aspekter av förintelsen, och det judiska folkets lidande – och ett bärande element är det hon menar är Sveriges tystnad eller likgiltighet inför lidandet, Sverige som en medbrottsling.
4. ”Jag har ofta fått den frågan, men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, något som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommar och sådana töntiga saker.”
Uttalandet görs av Mona Sahlin när hon intervjuas 2002 av en tidning som riktar sig till turkiska invandrare.
Skillnaden mellan Mona och Fredrik är att Fredrik ser på svenskarna som barbarer, medan Mona ser på svenskarna som töntar.
Man skulle ju gärna vilja höra mer om Sahlins syn på det turkiska och ottomanska väldets ”historia” och den ”kultur” som utvecklades där. Hon har givetvis inga som helst kunskaper i frågan, och uppenbarligen heller inga som helst om svensk kultur. Så går det när man skolkar från skolan för att ägna sig åt den Barbie-klubb man startat.
5. ”Sanningen är att böneutrop är lika mycket del av svensk kultur som allt annat som människor i Sverige ser som sin kultur. Det mesta av det som idag är ”urgamla svenska traditioner” är varken urgamla eller svenska.”, påstod nyligen AB:s ledarskribent Anders Lindberg.
Här ser vi återigen hur någon som hatar svensk kultur reducerar den till ringlekar, sill och allsång – och inte låtsas om eller känner till de grundläggande dragen i svensk kultur; att man är arbetsam, tålmodig och bär sina bördor – men där finns också ett stort mått av framåtanda. Vare sig det rör sig om att bygga ett företag, ett egnahem eller en fotbollsplan.
Lindbergs och andras beskrivning av svensk kultur är i sig ett angrepp mot denna kultur, men det är svårt att säga om angreppet beror på en total brist på bildning och historisk kunskap eller om det rör sig om något annat, typ helt enkelt folkförakt, eller en projicering av det man skäms för hos sig själv.
Hur grund Lindbergs syn på kultur är visar sig i den följande passagen ur samma artikel:
6. ”Tvärtom, vår superkraft har alltid varit vår öppenhet. Ibland för Halloweenfester, då och då koreansk mat eller kanske för den malmöitiska specialiteten falafel.”
Halloweenfester, koreansk mat och falafel?
Det är de utländska bidragen till svensk kultur som Lindberg kommer på, i linje med Sahlins yttrande en gång i tiden av hur viktigt det var att pizzan kom till Sverige.
Den svenska kulturen präglas starkt av sin företagsamhet, av bruken och de senare framväxande stora exportindustrierna, som i mångt och mycket – för det allra mesta – byggde på svensk ingenjörskonst och driftighet.
Det möjliggjorde ett välstånd på vilket kulturen kunde utvecklas – än mer.
Men detta svenska välstånd byggdes inte med falafel.
I artikeln hånar Lindberg tanken på att ”… 50-talets Sverige var det fullbordade landet”.
Men frågan är: var inte Sverige på 50-talet ”det fullbordade landet” – med den tidens mått mätt? Det är inte givet, men väl värt att diskutera.
Är då Sverige i dag ”det fullbordade landet”? Vem gitter väl ens försöka diskutera något så dumt. Inte ens Lindberg. Men hans lösning på de problem han ändå medger finns är ”fler böneutrop”, så att Sveriges kultur ”utvecklas”:
7. ”Jag är ingen jävla rasist, jag tänker dra”. Det är Alex Schulmans bror Calle som gör uttalandet när han är gäst i P3:s Morgonpasset i mars 2022.
Repliken faller efter det att programledaren David Druid berättat att i hans vänkrets finns det många som inte vill försvara Sverige om det blir krig, de anser att ett försvar av landet är alltför förknippat med ”nation” och ”nationalism”.
Calle håller med och säger att han schappar direkt om det blir krig. Han får frågan om han inte kan tänka sig att stå upp för ”landet, naturen, värderingar”.
Aldrig i livet svarar Calle: ”Det finns massa länder och värderingar som bättre än våra.”
8. ”Sverige är bryggkaffe och snus”, är Henrik Schyfferts intervjusvar på vad som är svenskhet.
Här har vi återigen mer än 2000 års historia reducerad till ganska perifera detaljer.
Det underförstådda budskapet är förstås att det är väl i sig inget att försvara. Kaffe kan man tillreda på många sätt, och man får väl ta ett nikotinplåster istället för snus och så kan man lägga Sverige bakom sig.
Schyffert är dock medveten om bristerna i sin egen karaktär, och konstaterar i samma intervju att:
”Det jag är bra på är att roffa åt mig. Ingenting annat. Jag säger att jag måste jobba och sen sitter jag och laddar ner jaktfilmer och googlar gamla flickvänner. ”
Just en sådan person som man vill ska definiera vad som är “svenskt”:
9. ”Som medborgare i Sverige är man svensk”, har Annie Lööf förklarat.
Ingen har väl som Annie Lööf därmed utplånat de svenska kulturella framstegen ur historien genom ett enda uttalande.
De senaste 200 åren har Sverige genom alla samhällsskikts kamp rensat ut den kulturella efterblivenhetens värsta former.
Det är något svenskarna kan vara stolta över. Det är rimligen och logiskt sett vad det innebär att vara svensk – att ha deltagit i den processen eller i dag leva enligt de därmed påbjudna kulturella normerna.
Men om ett pass räcker för att man ska kunna kalla sig svensk så omvandlas i ett slag de invandrare som omskär flickebarn till svenskar – och därmed utplånas också – milt uttryckt – det svenskas särart. Man kan också beskriva det som att brutalt, efterblivet beteende jämställs med ett civiliserat.
Annie Lööf har också predikat att hon och hennes parti: ”…verkar för fri rörlighet oavsett vilken bakgrund man har”.
Andra som återfinns på den här listan är med därför att de föraktar eller rentav hatar tanken på att något säreget skapats i Sverige genom historien.
Annie Lööf är lite annorlunda – hon drivs av tanken på att världen blir bättre om alla gränser rivs, och alla kan röra sig fritt hur de vill.
Den fria rörligheten ska på något sätt bota efterblivenheten. Kanske tror Annie att om den fria rörligheten sker tillräckligt snabbt så kommer fartvinden att blåsa bort efterblivenheten.
10. ”Kanske handlar svenskhet främst om bussar som går i tid, barnomsorg, snöröjning, sophämtning och att få 326 kronor tillbaka i skatteåterbäring. Det handlar om sociala trygghetssystem, en fungerande byråkrati och en generell välfärd”, förklarade Aftonbladets ledarskribent Jonna Simma när hon gav sig in i debatten om svenskhet för fyra år sedan.
Hon skiljer sig från de andra genom att inte prata om falafel och snus – hon definierar svenskhet som det sätt på vilket sätt den offentliga sektorn fungerar.
Men i likhet med de andra på listan talar hon inte om arbete och företagande, och om vilja till arbete och självförsörjning under alla förhållanden – som något som kännetecknat den svenskhet som utvecklas genom historien.
Att vara svensk blir att vara en tacksam klient till den starka staten, och ser man det på det sättet förstår man om Sima inte ser några större problem när det gäller invandring och integration.
Prenumerera för 99 kr/mån!