Vad får jag för skatten? Det är antagligen en fråga du ställer dig ofta.
Men det kanske är dags att oftare istället ställa sig frågan: vad får andra för den skatt jag betalar?
Ett svar på den frågan kan bli att du är med och betalar för att en del EU-parlamentariker får en pension på 155 000 kronor i månaden.
En svensk medelpension ligger i dagsläget på cirka 20 000 kronor i månaden. Det är vad man får ut efter ett långt arbetsliv. Det är mindre än man tjänade när man arbetade.
En EU-parlamentariker kan däremot komma att få mer i pension än han eller hon hade när de satt i Bryssel.
Det är en del av vad du kan få för din skatt – om Sverige tvingas betala 100 miljoner kronor till en av EU:s pensionsfonder. Det beror på om parlamentets presidium beslutar sig för att rädda just den här egna pensionsfonden från konkurs. Journalistnätverket Investigate Europe har gjort en mycket grundlig genomlysning av alla turer. Sveriges andel av kostnaden har beräknats av Dagens Nyheter.
I nästan två årtionden, från 1991 till 2009 kunde EU-parlamentariker ansluta sig till ett mycket förmånligt pensionssystem. Ledamoten betalade in avgifter under fem år, och var därefter garanterad en extra livslång pension – som sedan 2009 tillkommer utöver den grundläggande pensionen för EU-parlamentariker som är 78 000 kronor i månaden.
Har man suttit under hela den period avtalet fanns, och betalat in avgiften, kan man maximalt kvittera ut 77 000 kronor extra i månaden. Villkoren var mycket förmånliga. För varje krona man avsatte till pensionsfonden avsatte EU två kronor. Så avsatte du 5000 kronor i månaden hade du en pensionsavsättning efter ett år på 180 000 kronor.
Dessutom drogs de 5000 kronorna från det generösa kontorsbidrag som varje EU-parlamentariker får. I dag är det närmare 50 000 kronor i månaden som utgår i kontorsbidrag.
Fondens syfte påstods vara att skapa möjlighet till lika pensionsvillkor för EU-parlamentarikerna, vars pensioner 1991 utgick från deras hemländers pensionssystem.
2009 skapades en gemensam pension för EU-parlamentariker – och då försvann det gamla avtalet. Men skyldigheten att göra utbetalningar till dem som fanns i den privata fonden försvann inte.
Nu visar beräkningar att fonden kommer att vara tömd senast 2025. Ingen betalar in pengar sedan länge, men pengar måste ut.
Pensionsfordringarna från dem som utnyttjat de förmånliga avtalen finns alltså kvar.
Vad göra?
EU kan låta fonden gå i konkurs – eller så kan parlamentets presidium besluta att skjuta till pengar. För Sveriges del antas notan landa på 100 miljoner kronor.
I nuläget har fonden 908 medlemmar, däribland två svenskar, moderaten Charlotte Cederschiöld, och liberalen Hadar Cars.
Frågan om fondens ständigt växande underskott hade diskuterats under flera år när presidiet 2009 beslutade att om den privata fondens pengar skulle ta slut skulle EU garantera pensionsutbetalningarna. Ett kanske inte oväntat beslut. Av presidiets 20 medlemmar var 15 också medlemmar i fonden.
I april i år påbörjade presidiet en diskussion om hur problemet ska hanteras.
Ska EU fortsätta garantera utbetalningar även om fonden är tömd?
Situationen i dag är annorlunda än 2009.
I dag är bara tre av presidiets medlemmar också medlemmar i den privata fonden.
Tre alternativ är uppe till diskussion.
Fortsätta garantera pensionsutbetalningarna. Det kommer att kosta skattebetalarna i EU minst tre miljarder kronor.
Eller så kan man välja att stänga fonden och de som är medlemmar får en sista utdelning från de tillgångar som finns.
Det tredje alternativet är att minska pensionsutbetalningarna i kombination med en begränsad garanti från EU.
Oavsett vilket alternativ det blir har en svensk skattebetalare redan bidragit till mycket förmåga villkor under en rad av år för EU-parlamentariker som är medlemmar i fonden.
Och kanske är det som sagt inte slut med de bidragen.
Prenumerera för 99 kr/mån!