Just när jag tror jag börjar förstå lite av vad debatten om AI handlar om – och därför börjat oroa mig för framtiden – då händer det. Jag läser en artikel i The New Yorker.
Om något helt annat.
Eller kanske egentligen inte.
I vilket fall – min oro minskar inte.
I avdelningen Brave New World Department fastnar jag i artikeln The Future of Fertility. Den handlar om IVG, eller in vitro gametogenes – alltså produktion av könsceller utanför kroppen, som börjar med icke-reproduktiva celler. Eller som artikelrubriken säger, framtidens fertilitet. Bioetikern Henry Greenly från Stanford förutspådde i sin bok The End of Sex and the Future of Human Reproduction(2016) att inom tjugo till fyrtio år kommer den vanligaste metoden att skapa nya människor inte att vara sex i västvärlden.
Framtidens fertilitet är skapad av människohand i biokemiska processer och naturligtvis anses det vara “den naturliga och nödvändiga utvecklingen av kvinnorättsrörelsen” att kvinnors fertilitetsperiod är lika lång som mäns, minst. Det tycker i alla fall Nicole Shanahan.
Shanahan arbetar som jurist med intellektuell egendomsrätt och har donerat sextio miljoner kronor till The Center for Reproductive Longevity and Equality.
Shanahan säger att hon blev rasande när hon blev gravid på naturlig väg efter att inte ha blivit gravid med IVF-behandling. Att ingen kan svara på varför det kunde ske och att ingen ännu har hittat några biologiska markörer för hur många ägg en kvinna har kvar eller för när övergångsåldern sätter in är hennes drivkraft att stödja IVG-forskningen.
Att kvinnor skall kunna hantera sin livmoder som en bank med in- och uttag av ägg och ha en fertilitetsperiod som går att kontrollera efter behov är enligt Shanahan en jämlikhetsfråga.
Hurtado González på företaget Konception Bioscience är filosofie doktor i reproduktiv hälsa med sin huvudinriktning på manlig fortplantning. Specifikt ”fortplantning” mellan två män, utan inblandning av kvinnor eller deras specifikt kvinnliga celler. Med hjälp av könsceller och mänsklig vävnad är inte målet att skapa bebisar. Nej, på Conception Bioscience jobbar doktor González med att skapa “bögisar”, som han själv kallar dem.
IVG-metoden för att uppnå skapandet av foster börjar med att på DNA-nivå omprogrammera blodceller från donerade embryon till stamceller. Stamcellerna programmeras sedan till att utvecklas till ursprungliga könsceller, prekursorer (ursprungligt ämne vars egenskaper kan förändras med enzymer) till äggceller.
Dessa könsceller placeras i skålar med laboratorieodlade hjälpceller som imiterar äggstocksmiljön och kallas för äggstocksorganoider. I dag är man på ett forskningsstadium där man hoppas att dessa hjälpceller skall sända ut de nödvändiga signalerna för att få könscellerna att utvecklas till mogna ägg som kan befruktas.
Det slutliga målet är att kunna skapa foster som blir bebisar och bögisar, allt efter efterfrågan, i laboratoriemiljö.
På cellulär nivå kan “kroppen” bli ett abstrakt begrepp” som Matt Krisiloff på Conception Bioscience uttrycker det, “Du behöver verkligen inte ett hjärta för att producera ett ägg. Du kanske inte behöver de tolv eller tretton åren som går innan en äggcell börjar mogna i kroppen heller.”
Det abstrakta begrepp som kroppen här förvandlas till har alltså bland annat som mål att eliminera den naturliga processen som flickor genomgår fram till puberteten. Vi kan ju behöva äggen tidigare än så. Vad är väl naturlig utveckling när kroppen blir ett abstrakt begrepp?
Men ingen av dem som ägnar sig åt denna forskning – eller stöder den – ställer sig frågan om vi har byggt ett samhälle som ger oss rimliga förutsättningar för att leva ett bra liv? Istället vill de att naturens begränsningar ska besegras för att vi ska passa i det samhälle vi byggt upp. Men istället för att förlänga kvinnlig reproduktiv livslängd kanske samhället borde utformas efter den faktiska kvinnliga reproduktiva livslängden?
Efter läsningen funderar jag på om människans försök att leka Gud innebär att hon till slut skapar något som egentligen inte är en människa – och det utan att själv ha blivit Gud.
Prenumerera för 99 kr/mån!