Göran Perssons ränder går aldrig ur, tror han är påven vid Båven! Statsministern som blev godsägare, är fortsatt maktfullkomligt hård mot undersåtarna, använder BAJSTUNNOR SOM VAPEN i sin två årtionden långa kamp för att fördriva liten arrendator

Drömmen om naturen och livet på landet kan plötsligt bli den lille mannens kamp mot fogdevälde och pampfasoner.

På godset Övre Torp sitter nu den före detta statsministern Göran Persson med sin hustru Anitra Steen men sedan det nya herrskapet köpte godset 2004 har det då funnits en sak som godsägaren inte står ut med.

Den där obetydliga arrendatorn.
Arrendatorn som står i vägen för att Göran Persson skall kunna få makt över hela sin mark. Där i stugan sitter Kaj Possler på sina lediga stunder med sin livskamrat Puck och de njuter tillsammans av att blicka ut över sjön Båven.

På godset finns ett arrende. Torps tidigare ägare kanske trodde att ett arrende inte var något som kunde vara en nagel i ögat på den nya godsherren. Arrendatorn, Kaj Possler, visste därför ingenting om det nya herrefolket som flyttade in och anade inga ugglor i mossen. Tvärtom så gick Kaj till en holkmakare i Vingåker och lät bygga en berguvsholk åt den nya godsägaren.

Plötsligt går det upp för Kaj att godsägaren försöker göra sig av med honom, när han 2014 får ett mejl om att Persson och Steen inte vill förlänga arrendekontraktet blir det tydligt. De vill enligt mejlet införliva marken i sin jordbruks- och betesdrift.

Det kan man förstå. Att en jordägare vill nyttja hela sin egendom effektivt. Om det inte vore för att de tusen kvadratmeter som utgör Kaj och Pucks lilla paradis utgör cirka 3,7 promille av den totala betesytan på godset.

Kaj bestred uppsägningen som gick vidare till arrendenämnden. Persson och Steen hade då hunnit lista fler orsaker än betesmark för köttproduktion. Sommarstugan var uppförd utan bygglov anmärkte de. Dessutom är den ful tyckte det stiliga godsägarparet.

För att illustrera hur fult de tyckte att de var så smög Steen ner och fotograferade arrendetomten. Latrintunnor, utedasset och den i deras ögon slitna fasaden och annat. Bilderna bifogas ärendet och blev därmed offentlig handling.

Det var nog när bilderna publicerades i Aftonbladet några dagar senare som Kajs inre Nils Dacke väcktes till liv. Inte så att Kaj har slagit ihjäl en fogde och dragit till skogs, än. Men att det finns likheter är uppenbart.

2015 kom arrendenämnden fram till att Kaj och Puck hade större rätt till tomten än Persson och Steen.

Men nu var upprorsmakaren redan väckt ur sin slummer. Dacke, förlåt Kaj, tyckte sig ha blivit illa behandlad av bilderna så han stämde godsägarna för hemfridsbrott. Ett arrende är en helnyttjanderätt som innebär exklusiv rätt till marken.

Nu började ett småskaligt bondekrig i den sörmländska skogen. Som motdrag mot stämningen lät Persson inte längre Kaj och hans familj använda den väg och båtplats som de nyttjat i trettiofem år för att lättast nå sommarstugan.

Tingsrätten i Nyköping beslutade att Steen var oskyldig till hemfridsbrott. Det kostade Kaj 38 000 kronor och strax var det dags igen. Parterna hade aldrig enats om var den egentliga tomtgränsen för arrendet gick över marken så Persson och Steen stämde Kaj och Puck.

Skulle Kaj och Puck förlora skulle de ha att välja på att bli av med sin en meter breda badplats eller att flytta utedasset. Det blev förlikning.

“Uppsägning av arrendeavtal” var rubriken som stirrade tillbaka på Kaj när arrendenämndens fem år hade löpt ut 2019. Paret bestred uppsägningen ånyo och vann igen.

2021 försöker sig Persson på ett tjuvnyp för att försvåra tillvaron för Kaj. Persson och Steen hör av sig till Flens kommun för att klaga på Kajs utedass. Godsägarna tycker att Kaj och Puck skall ta latrinen till reningsverket och inte låta det komposteras. Persson hoppas att Kaj skall tvingas släpa de tunga latrintunnorna över en kilometer fram till den plats där han kan lasta det på en bil.

Kanske kommer det försvåra tillvaron för Kaj och Puck så mycket att de inte vill vara kvar på arrendet?

När kommunen svarar att det är jordägaren som ansvarar för avfallet, dog den frågan av sig själv. Dock kan man tänka sig att Persson, när den initiala ilskan över att inte ha egenmäktig makt över hela godsets areal lagt sig igen, började slipa på nästa års uppsägningsförsök.

Snart är det 2024, och precis som när Nils Dacke förlorade fiskerättigheterna i ån som rann genom hans arrenderade mark femhundra år tidigare, fiskar Kaj i smyg för markägaren. 2024 går den senaste förlängningen av arrendet ut. Kanske får Kaj gå till skogs, kanske får han stanna kvar. Kampen mot en av rikets mäktiga män är ännu inte slut.