Ordet ”nazi-blomma” i rubriken kan verka absurt. Men det gäller mycket i den här historien, så varför inte använda just ordet ”nazi-blomma”.

Vi tar det från början.

Förr i tiden kunde en duktig försäljare av majblommor få ihop till några åkband på Gröna Lund eller Liseberg.

Årets stjärnförsäljare av majblommor lär kunna köpa in sig som delägare i ett mindre tivoli och åka karusell hur mycket han vill.

Men först tänker han enligt egen utsago ekipera sig, köpa två par sneakers, några tuffa tröjor. Och så en mobil.

Vi talar förstås om elvaårige Murhaf Hamid, i Glimåkra.

I måndags hade han sålt för majblommor för 360 000 kronor.

När tisdagen gick mot sitt slut hade han sålt för 3,2 miljoner, under onsdagen rörde sig hans försäljning mot fem miljoner kronor.

Nu är det inte så att Murhaf åker runt i landet och säljer majblommor på pall till hugade kunder. Numera finns möjligheten att starta en webbshop och sälja via nätet, då kan vem som helst, varsomhelst i landet köpa majblommor av just Murhaf.

Och eftersom varje upptänklig och känd person uppmanat alla att visa sitt stöd för Murhaf, och eftersom stödet från till exempel partiledare funnits över hela linjen har människor gått in på webshoppen och köpt majblommor av Muhraf.

Enligt den officiella historien börjar allt med en tweet av Fredrik Reinfeldts tidigare talskrivare Moa Berglöf. Hon uppmärksammar en artikel i Sydsvenskan om att Muhraf sålt majblommor för 200 000 kronor.

I kommentarsfältet får en kvinna ett utbrott och skriver:

”… och varför en jävla blatteunge … skulle vara en vit och svensk på bild …jävligt trött på all reklam också bara med negrer och hucklekärringar…”

Eftersom det verkar vara en person som är verksam i SD som skrivit tweeten kliver snart ledarna för S, V, C och MP in på banan – här har de chansen att klippa till inte bara SD utan också den sittande regeringen – och säga att det är Ulf Kristersson som gjort det hela möjligt.

Regeringspartiernas ledare får brått att förklara att de står bakom Muhraf, eller kanske snarare framför, svårt att köpa en blomma av honom annars.

Även Jimmie Åkesson tar avstånd från kvinnan och förklarar att hon är ett medlemsärende i SD, vilket innebär att hon snart kommer att uteslutas. Han säger dock inget om ifall han planerar att köpa en blomma av Muhraf.

Eftersom enigheten är så total i riksdagen ser många sin möjlighet att bli en del av en stor, varm, gemenskap.

Men så finns det intressanta röster som avviker. Lite oväntat i en del fall.

En del gör det genom att vara tysta.

Det mest märkliga är kanske att Göran Greider inte sagt något om Murhaf. Annars har Göran åsikter om det mesta, speciellt sådant som alla andra tyckare och makthavare har uttalat sig om.

Greiders tystnad kan bero på att ha inte gillar försäljning av majblommor. För honom blir det för mycket frivilliga hjälpinsatser, en slags borgerlig välgörenhet – där enligt Greider staten borde gripa in. Barnfattigdom är socialtjänstens bord. Dessutom har Greider en grundmurad motvilja mot all form av kommers, och vad är väl försäljning av majblommor om inte ohämmad kommers, dessutom utförd av barnarbetare, tänker Göran tyst för sig själv..

Så han tiger.

En annan känd vänsterprofil är Tobias Hübinette, som på sin blogg apropå Muhraf förklarar att:

”Majblommans skapare Beda Hallberg verkar ha varit lagd åt det högerradikala hållet och med all säkerhet åtminstone åt det tyskvänliga hållet: År 1944 var Hallberg en av grundarna av den pro-nazityska Hjälpkommittén för Tysklands barn (HTB) som leddes av den högerextrema grevinnan Lili Hamilton och som finansierades av den pro-nazistiske mångmiljonären C.E. Carlberg.”

Jag är lite osäker på vad Tobias budskap här är. Vad vill han att vi ska göra? Jag gissar att vi snart får se ett krav från honom på att Majblomman ska sona sitt nazistiska arv genom att skänka en del av sina inkomster till Expo. Frågan är om han också kommer att kräva att Murhaf skänker en del av sin förtjänst till Expo? Det blir den gamla vanliga kampen om vem som är mest offer. Ska Murhaf få en mobil eller ska Expo kunna köpa bjuda på bättre vin i Almedalen – så står antagligen frågan i det här fallet.

Även på Aftonbladet krånglar man till det för Magda och kolumnisten Irena Požar kallar förra statsministern för hycklare eftersom Magda tidigare pratat om att hon inte vill ha ”somalitowns” i Sverige, och att asylsökande bör söka sig till andra länder än Sverige.

Murhafs familj har inget uppehållstillstånd – därav Irenas anklagande kolumn.

Men eftersom jag vet hur Irena egentligen fungerar gissar jag att det var Magdas uppföljningstweet som retade upp Irena. Där riktade sig Magda direkt till Murhaf och skrev: ”Jag köper gärna en majblomma av dig”.

Ett exempel på hur snålheten bedrar visheten. Hade Magda skrivit ”jag köper 500 majblommor av dig Murhaf”, då hade nog Irene hållit sig lugn.

Men en person som bidragit till Murhafs framgångar har kommit märkligt i skymundan. Det är en person som kallar sig ”vän till familjen”, och som står vid Muhrafs sida när han möter media i början på uppståndelsen – och det är Leila Orahman, som ju definitivt har medievana. Hon har bland annat varit en av de drivande i Hijabuppropet, den märkliga rörelse som tog kamp för kvinnors rätt att alltid ha kökshanddukar på huvudet. Hur kvinnorna samtidigt skulle kunna fullgöra sin plikt som muslimska kvinnor – det vill säga hålla sig i köket förstod jag aldrig. Svårt att ha ständig kökstjänst när man har alla kökshanddukar på huvudet.

Signaturen Plainview har på twitter grundligt kartlagt Leilas karriär som aktivist – men vi antas väl alla anta att Leila agerat enbart som vän till familjen – precis som alla andra gör.

Josefin Skans
Josefin Skans