I en kultur som Kinas, där man dyrkar sina förfäder, anses en jordbegravning med en gravsten vara en viktig ritual när man tar farväl av en älskad. Men med de senaste årens snabba urbanisering och en åldrande befolkning tar gravplatserna slut inom 15 år, säger myndigheterna i Shanghai. Och det är dyrt att bli begraven – det kan kosta långt över 100 000 kronor. Är sjöbegravningar lösningen?

Efter flera års jobb med båtturer i Östkinesiska havet för intresserade turister fick kinesiska Xiao Hu en förfrågan av en kund, som bad att få sprida sin älskades kvarlevor i vattnet, berättar The Guardian. Hon tackade nej, men fick senare samma fråga av en äldre zenbuddist. Han bad henne om hjälp med en sjöbegravning när hans tid på jorden nått sitt slut, och så småningom bestämde hon sig för att förverkliga hans önskan.

Förra året lämnade Xiao Hu sitt familjeföretag för att starta eget, och välkomnar det allt större intresset för sjöbegravningar. Normalt blir det en färd ut på havet två eller tre gånger i veckan, med familjemedlemmar som vill ta ett sista farväl. Under hektiska perioder kan det bli en sista avskedshälsning ute på havet varje dag. Hon säger att efter att Kinas tidigare president, Jiang Zemin, valde att få sin aska utspridd i Yangtzeflodens mynning mer än trefaldigades förfrågningarna.

Urbaniseringen i Kina fortsätter och det börjar bli trångt i städerna, även på kyrkogårdarna. Med en åldrande befolkning är det fullt i Shanghai innan 2040, och andra stora städer har samma utmaningar. Därför har regeringen börjat uppmuntra människor att välja alternativa sista viloplatser. Släktingarna kan också få betalt om de  sprider askan till sjöss, eller begraver den ”ekologiskt”, till exempel i små biologiskt nedbrytbara behållare.

Statliga medier har också börjat popularisera termen ”houyang bozang” – stor omsorg, små begravningar. Man ska behandla sina familjemedlemmar väl medan de lever, och begrava dem sparsamt när de dör. En del kritiker ser det som en rationalisering av landets bristande äldreomsorg.

Och som med allt annat finns det effektivitetsvinster att göra. I Suzhou, en av Kinas viktigaste turiststäder med tio miljoner invånare, chartrade nyligen de lokala myndigheterna ett fartyg. Ombord fanns 190 sörjande personer som fördes ut på havet för en massbegravning, där de tog farväl av 79 nära och kära. Varje familj fick ett bidrag på 2 600 kronor för att delta.

Vill man göra sitt sista farväl till en mer privat angelägenhet med hjälp av Xiao Hu får man betala 13 400 kronor, något dyrare om fler familjemedlemmar följer med ut på havet. Det är fortfarande billigare än en jordbegravning, och man får sedan skapa en egen plats för att vörda sina älskade som gått vidare till nästa kapitel.

Också svenska begravningar med havshimlen som altartavla blir ett vanligare alternativ, istället för att kanske gravsätta den avlidne i en minneslund. Vissa rederier specialiserar sig på att erbjuda turer ut på havet för anhöriga som vill sprida askan efter en anhörig. Ibland serveras kaffe och kakor på utresan längst bort till havets horisont, och på den långa färden hem väntar middag med efterföljande gravöl.

Kanske att Charon vinkar från sin brusande älv, och tre gånger sen Döden själv. Över havet klämtar lillklockan till storklockans dön.

Profilbild
Lars Winterstrand