Läsaren kan här välja mellan fem olika filmer lagom till påskhelgen. Trots liknande budskap är filmerna av distinkt olika karaktär, på olika språk och från olika tidseror.
The Passion of the Christ (Kristuspassionen)
Filmen hade premiär 2004 med Mel Gibson som regissör och Jim Caviezel i rollen som Jesus.
Den är kanske den mest kända filmen om Jesus över huvud taget. Dialogen är på arameiska och latin, vilket är historiskt korrekt och ger filmen en känsla av äkthet.
Den sägs av vissa vara en typisk katolsk tolkning av Jesus sista dagar och korsfästelse. Filmen är perfekt för den som vill ha en väldigt stor dos av blod och smärta, som visuellt vill insupa Guds son sista tid in i minsta por. Scenerna när romerska soldater piskar Jesus rygg sönder och samman kan även få folk som gillar helt andra genrer att nicka uppskattande.
Filmen är också känd för sin framställning av judar och Mel Gibson fick dras med anklagelser om antisemitism. För Jim Caviezel blev filmen i praktiken den sista stora Hollywoodproduktionen han gjorde. Han är fortfarande aktiv som skådespelare och även öppen med sin kristna tro som katolik.
En uppföljare är planerad till 2024 och kommer handla om återuppståndelsen. Caviezel spelar Jesus även i uppföljaren.
Il vangelo secondo Matteo (Matteusevangeliet)
Regissör är Pier Paolo Pasolini och filmen hade premiär 1964.
Detta är definitivt cineastens val. Filmen är på italienska, den är svartvit och produktionen är förhållandevis enkel. All dialog är direkt taget från Matteus-evangeliet och filmen har en seriös och ganska allvarlig ton. Jesus spelas av Enrique Irazoqui, en 20 årig spanjor som aldrig gjorde något större film efter det.
Pasolini är annars mest känd för filmer som har helt andra budskap än det kristna, oftast med fokus på politisk korruption, sexuella tabun och anti-kommersialism. Pasolini avled efter ett bråk med en ung manlig prostituerad, ett fall där alla omständigheter till denna dag ännu inte är klarlagda.
The Greatest Story Ever Told (Mannen från Nasaret)
Filmen hade premiär 1965 och regissör var George Stevens. I huvudrollen har vi ingen mindre än Max von Sydow i sin första stora Hollywoodproduktion. Charlton Heston spelar Johannes döparen.
Filmen är familjevänlig och av det längre slaget, fyra timmar och tjugo minuter. Det kan alltså passa att sätta igång med tittandet tidig eftermiddag, kanske bulla upp med påskmust och godis för att inte tappa koncentrationen. På grund av filmens längd är den också den som bäst fångar in Jesus liv och gärningar av de fem jag listat i den här kolumnen.
Kristi sista frestelse (The Last Temptation of Christ)
Filmen regisserades av Martin Scorsese och hade premiär 1989, med Willem Dafoe i rollen som Jesus och Harvey Keitel som Judas.
Den här filmen är till för gnostikern, skeptikern och den spirituella fritänkaren, som inte köper det rigida budskapet som den katolska kyrkan slagit fast. Jesus i den här versionen frestas precis som en vanlig människa gör, och kämpar med känslor som rädsla, depression, tvivel och lust. Filmer innehåller flera nakenscener och möttes med avsmak från kristna grupper.
Dog Jesus på korset? I filmen överlever Jesus korsfästelsen, eftersom han inte var messias. I stället bildar han familj, först med Maria Magdalena och senare med Lazarus systrar, Maria och Märtha. Som gammal man träffar han Paulus, som predikar om predikar om Jesus lära. Han säger sig inte bry sig om ifall historien är sann eller inte, budskapet är bra i alla fall…
Quo Vadis
Filmen är från 1951 och regisserades av Mervyn LeRoy.
Den här filmen är inte en film om Jesus korsfästelse. Den handlar om tidiga kristna i Rom, som ställs inför prövningar. Fokuset ligger på det romerska imperiets konflikt med kristendomen och filmen är både baserad på både historiska händelser och fiktiva. Robert Taylor spelar Marcus Vinicius, en romersk officer som förälskar sig i den kristna slavkvinnan Lygia, spelad av Deborah Kerr.
Detta är definitivt en film som passar de som gillar den tidens klassiska Hollywoodproduktioner i samma stil, som Ben Hur, De tio budorden och Spartacus. Peter Ustinov spelar kejsare Nero, den narcissistiska och barnsliga härskaren, på ett mycket underhållande sätt. En rollprestation som kanske inte var helt ovanlig där och då, men som definitivt är sällsynt idag. Enligt legenden brände han ner Rom, och skyllde på de kristna.
Prenumerera för 99 kr/mån!