För knappt 4 000 år sedan hade några jägare på de isolerade Wrangel-öarna, utanför Sibirien, sin sista riktigt stora barbecue, som varade i en vecka eller två. Det serverades välgrillad, örtmarinerad mammutbiff, tillsammans med rostade grönsaker och kanske något stärkande innanför skinnvästen.

Resterna fick följa med ett tag som proviant när man sökte efter något annat spännande att utrota. (Sedan den mänskliga civilisationens uppkomst har 83 procent av alla vilda däggdjur gått förlorade, enligt en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences.)

Även om det fortfarande går att hitta välbevarade mammutar djupt ner i permafrosten, så smakar köttet inte särskilt gott efter några tusen år i frysen. Så vad gör den som är sugen på ullhårig mammut till middag? Tolv poäng till dig som säger att det mesta i matväg går att fixa med en nypa DNA i stekpannan.

In på scenen kommer det australiska startup-företaget ”Vow”, som med hjälp av bland annat vetenskapsmän ”återuppfinner mat från grunden för att göra den mer utsökt och hållbar för alla.” De började litet försiktigt med att återskapa mer exotiskt kött från buffel, känguru och alpacka, innan de tog steget över till vaktelkött som tillverkats i ett laboratorium. Det serverades sedan som dumplings på en finare restaurang i Singapore, till 60 lystna VIP-gäster.

Nu till över köttbullen. För att uppmärksamma möjligheterna med odlat kött, och få marknaden att se det som ett mer hållbart alternativ till riktigt kött, valde man att utgå från DNA från en ullig mammut. ”Vi ville få folk entusiastiska över att framtiden för mat skulle vara annorlunda än vad vi sett tidigare”, säger Tim Noakesmith, en av grundarna av Vow, till AP. ”Det vi ville göra var att se om vi kunde skapa något som var en symbol för en mer spännande framtid som inte bara är bättre för oss, utan också bättre för planeten.”

Vow presenterade nyligen sin version av mammutkött på Nemo, ett vetenskapsmuseum i Nederländerna. Enligt publiken doftade den nystekta köttbullen gott, och jämförde den med krokodilkött. Men än vet ingen hur den smakar, då forskare inte är säkra på hur moderna mänskliga immunsystem skulle reagera på köttet.

”Vi pratar om mat som inte har funnits på 4 000 år,” säger James Ryall, chefsforskare på Vow, till CNN. ”Jag har ingen aning om vilka allergener som kan finnas i just detta protein.”

Köttbullen var gjord av celler från får, som tillförts en unik mammutgen i form av myoglobin; syrebindande molekyler i muskelvävnad. ”När det kommer till kött är myoglobin ansvarigt för aromen, färgen och smaken”, förklarade Ryall. Eftersom mammutens DNA-sekvens hade några luckor infogades också DNA från afrikansk elefant. ”Ungefär som de gör i Jurassic Park”, avslutade Ryall, och betonade att den största skillnaden är att de inte skapade riktiga djur.

Det kommer att dröja innan du hittar en påse mammutköttbullar i frysdisken, för det är inte enkelt att skala upp en enstaka köttbulle till större volymer. Just nu kan Vow-fabriken bara producera några få kilo kött i veckan, lagom till en lunchhamburgare för de 65 anställda. Men med nytt riskkapital ska de snart bygga en större fabrik för en ökad tillverkning. Samtidigt har andra startup-bolag också säkrat investeringar för produktion i större skala, men finns det en marknad utöver finrestauranger för intresserade gäster med ett elastiskt bankkonto?

Enligt FN har vi nyss passerat åtta miljarder människor, och runt 2050 har vi nio miljarder middagsgäster som vill ha mat på bordet. Det är tveksamt om odlat kött kan mätta alla magar. Om man inte har råd med rent vatten eller har möjlighet att odla spannmål, så lär det inte hamna många mammutköttbullar på tallriken.

Lars Winterstrand