Avguda AIK, dyrka Djurgården eller böja knä för Bajen?

Allsvenskan drar igång i morgon första april. Det brukar vara innan eller omkring påsk som Sveriges mest populära serie går av stapeln. I Stockholm finns det tre storklubbar, med sina egna unika kulturer. Dessa kan med fördel jämföras med tre inriktningar inom kristendomen, samtliga med en historia i Sverige. Och BP får vara med på ett hörn!

AIK – katoliker

AIK motsvarar i kristna termer den romersk-katolska kyrkan. Man ”är överallt” och gör anspråk på att vara störst och flest. Man har sin stora glansperiod långt bak i tiden, på det glada 1930-talet då man radade upp SM-guld i fotboll, hockey och bandy.

Man är förankrade i aristokratin och skryter gärna om att man står nära Kungahuset. Samtidigt har man en viss nervositet inför sitt förflutna, vid millennieskiftet skickade man minnet sin gamla hedersordförande greve Clarence von Rosen till soptippen.

Precis som den riktiga katolska kyrkan har man försökt göra upp med sitt arv. Man talar nu om Blå linjen och att man är alla stockholmares församling, oavsett bakgrund.

Många församlingsmedlemmar har reliker av gamla Råsundastadion i sina hem. Stolar och hela bänkrader står kvar efter templet som revs 2012. Det gamla templet besjungs fortfarande i många klassiska AIK-psalmer.

Kulturen är dessutom präglad av starka ledare och fraktionsstrider. Den ledande inom fotbollssektionen kan mycket väl jämföras med en påve. Dessutom är det precis som i Vatikanen fullt av småpåvar som konspirerar och smider ränker för att ta makten vid nästa medlemsmöte.

Vid vissa fraktionsstrider kan man till och med tala om ”antipåvar” då det finns en inofficiell ledare i organisationen, som inte erkänns av styrelsen.

Djurgårdens IF – lutheraner

Har precis som AIK sin bas av församlingsmedlemmar främst i centrala delarna av Stockholm och kringliggande förorter. Trots det ser man sig ändå som mer rättfärdiga representanter för det riktiga Stockholm, lite finare och litet bättre.

Precis som många systerkyrkor i USA har man flera gånger glidit över på ett mer modernt sätt att predika och anlitar gärna PR-byråer för att skapa nya, fräscha slogans. “Stockholms stolthet” är den mest kända.

Man har i sin liturgi ett betydligt större fokus på fysisk aktivitet än sina rivaler. Hoppandet är ett stående inslag under gudstjänsterna. Man har också en stark rivalitet till AIK och många av psalmerna är helt inriktade på att smäda motståndaren. Ord som ”ondska” och ”mordor” förekommer ofta.

Man har en stark elevråds-arua kring sina företrädare. Kopplingen till den världsliga makten är också stor, med både Olof Palme och Fredrik Reinfeldt som kända församlingsmedlemmar. Den sistnämnde är dock något av en frifräsande radikal, som aldrig riktigt accepterats av biskoparna i Djurgårdens ledning.

Man ses av rivalerna som en församling utan hemkyrka. Ursprungskyrkan Tranebergs IP är numera parklek och utegym. 1937 ärvde man Stockholm Stadion av AIK, men den fick man inte använda mer.

Numera delar man kyrka med Hammarby, som gör geografiskt anspråk på området. Rivaliteten med den frikyrkliga grannen har därför ökat de religiösa spänningarna och vissa menar att man är på väg mot en Nordirländsk situation.

Hammarby – frikyrkliga

Skit i tabellen, Bajen bäst ändå. När domedagen kommer lär Tele2 Arena vara fylld av bajare som sjunger om att Just idag är jag stark. Församlingsmedlemmarna i Hammarby har en tydlig nyfrälst attityd, både djupt troende men också radikal i sin framtoning.

Södermalm ÄR det nya Jerusalem. Många Hammarbyare spårar sin supporterkultur till ett mytologiskt förflutet i sent 1880-tal. Den socio-geografiska faktorn är fundamental i Hammarbyarnas tro.

Inom församlingen har det varit kamp mellan konservativa å ena sidan, och puritaner å andra sidan. Puritanerna vann en stor seger då man ändrade det officiella datumet för grundandet av föreningen till 1889. De konservativa 1897-förespråkarna led ett svidande nederlag.

Efter flytten till nya ”kyrkan” Tele2 Arena har antalet frälsta som kan gå på gudstjänster ökat markant. Man har inte riktigt samma nostalgi kring sitt forna tempel Söderstadion, utan kallar det nya templet Nya Söderstadion, rätt och slätt.

Församlingsmedlemmarna har en strikt klädkod, det är matchtröja och halsduk på inför varje gudstjänst. I den kategorin slår man sina rivaler med råge.

Brommapojkarna – satanister

Brommapojkarna har inte någon församling i egentlig mening. Man har en inre kärna av präster och diakoner som har ett närmast sataniskt förhållande till den egna klubben. Man skryter vitt och brett om att man är störst i Sverige, men syftar då enbart på de 5 000 barn och ungdomar som spelar i klubbens akademi.

Man är besatta av att ”komma åt” barnen i så tidig ålder som möjligt, och sållar gärna ut barn som är för dåliga. Sållningen kommer ofta i nedre tonåren, vilket skapar stor njutning för klubbens prästerskap. Att skicka hem ett utsållat barn, gråtandes, är en viktig ritual för klubbens inre kärna.

Att vara Brommapojke är att sträva efter ett högre mål. Att nå framgång individuellt är överställt allt annat.

Ironiskt nog är det väldigt vanligt att Brommapojkar konverterar till någon av de andra klubbarna. Just nu har Djurgården ett halvdussin konvertiter i laget, som är i en process av att lära sig sin nya tro.

Begreppet färre, men värre, karaktäriserar satanistkulten Brommapojkarna väl. Församlingsmedlemmarna under gudstjänsterna är nästan alltid barn från akademilagen som tvingats dit.