Det har varit många som hånat Helsingfors universitet och dess teologiska institution för att de utsett Greta Thunberg till hedersdoktor.

Det har skämtats om att det är klart att den som instiftat en klimatkult och är dess översteprästinna ska bli hedersdoktor på en institution som ägnar sig åt religion.

Men det är inte mer fånigt än att Göran Persson 2005 blev hedersdoktor i … medicin.

När politiker och företagsledare blir hedersdoktorer är det en fråga om ett ”tack för kaffet” – universitetet återgäldar bidrag eller donationer. Kostar inte mycket i jämförelse med vad man fått.

Men vad har då Greta egentligen skänkt till Helsingfors universitet?

Frågan är fel ställd.

Frågan är nämligen vad hon kommer att skänka lärosätet.

Helsingfors universitets teologiska institution har en baktanke med det hela – det förstod jag när jag såg de andra som blivit hedersdoktorer där.

Där finns den brittiska idéhistorikern Annabel Brett som skrivit flera intressanta studier, bland annat Changes of State: Nature and the Limits of the City in Early Modern Natural Law.

Där beskriver hon hur det moderna samhällets politiska teorier börjar växa fram under 1500-talet, och hur de formar synen på jorden, samhället och tillvaron – teorierna växer fram i en tid då människor betraktar världen som en levande organism där allt hänger ihop. De politiska teorierna bestäms av hur man tror att naturen fungerar.

Intressant i sammanhanget är att Brett ser synen på den upplyste fursten som ett resultat av detta sätt att se på världen.

En annan forskare som blir hedersdoktor samtidigt som Greta är den läsvärda sociologen Grace Davie. I sitt verk Religion in Britain Since 1945: Believing without Belonging angriper hon idéen om att de moderna västerländska samhällena skulle ha sekulariserats, och att religionen inte betyder något. Det som hänt menar Davie är att människor i allt högre grad övergivit det organiserade utövandet av religion, men de har inte övergivit en personlig tro på att något finns, något utöver det vi kan ta och se på. Andligheten finns kvar, en längtan efter absoluta värden och idéer. Efter något som man kan styra sin kurs efter i livet.

När jag läser Davie och tittar på samtiden måste jag ge henne rätt. Kyrkor som alltmer strävar efter att vara så vardagliga som möjligt i sin framtoning, och som undviker att ställa krav på de troende – kan givetvis komma att ersättas av rörelser som drar åt det hysteriska som Black Lives Matter eller Rebellion Extinction … eller Fridays for Future. Människans längtan efter en högre mening måste tyvärr för många ta sig uttryck i tanken på att underkasta sig något (hur tilltalande det är kan man förstås fundera på, men människan har den historia hon har, inte mycket att göra åt).

Här hittar vi förklaringen till Gretas hedersdoktorat – institutionen har lockat de strängt upptagna Brett och Davie med att om de kommer till Helsingfors så får de möta Greta och kan därmed få möjligheter att studera ett levande exempel på hur deras teorier visat sig korrekta. Brett och Davie har fler professorstitlar och doktorat än Gunde Svan har prisbucklor – så det behövs något extra för att få dem till Finland.

Gretas tankevärld är inskriven i 1500-talets – fast hon är förstås inte medveten om det – och den upplyste fursten har ersatts av NASA och FN:s klimatpanel; som har förkunnat att domedagen närmar sig, Greta har blivit frälst och grundat en kult som predikar budskapet och kräver att vi straffar oss själva för att undkomma att den högre makten Moder Jord låter allt gå åt helvete.

Brett och Davie beskriver väl de sociala sammanhang och den idévärld som frambringat Greta, och de ser säkert fram mot att få se henne samspela med andra människor under festmiddagarna  i Helsingfors.

När det gäller Gracie kan hon också vara läsvärd eftersom vi nu gått in i den muslimska fastemånaden ramadan. I sin studie Europe: The Exceptional Case visar hon att de europeiska samhällena är unika i världen – eftersom tanke- och religionsfrihet med tiden där fick en så stark ställning. Konkurrensen mellan olika uppfattningar skapade också starka stater – och ett starkt Europa.

Men man måste också ta Gracies idéer ett steg till.

Vad händer den dag då en europeisk stat befinner sig i en situation där en stor del av befolkningen kommer från den muslimska kulturkretsen, från stater där den fria tanken inte är självklar – utan tvärtom något som bör straffas?

Och en fråga som infinner sig hos mig är: är det som en gång var Europas styrka nu dess svaghet?

Boris Benulic