James Johnson och Foday Sakho valde sina offer med omsorg. Den som bar en dyrbar märkesjacka låg illa till. En jacka som kostade mycket var ett bra byte i sig, men den var också ett tecken på att offret säkert också hade en ny mobil, och framförallt pengar på sitt bankkonto.
21-årige James och 23-årige Foday var däremot inte lika noga med vilka vapen de använde när de rånade sina offer. De tog vad som fanns till hands.
En kniv. En skruvmejsel. En pistolattrapp. En spade.
Nu står de två åtalade för ett tiotal grova rån som utförts under oktober och november förra året på en lång rad platser i Stockholmsområdet; bland annat Nacka, Sollentuna, Enskede, Bandhagen, Johanneshov, Enskede, och Saltsjöbaden.
Åklagaren har i sin förundersökning samlat en ansenlig mängd bevis mot James och Foday. Där finns övervakningsfilm från tunnelbana, bussar, bankautomater. Man har kartlagt var de två åtalade befinner sig med hjälp av mobilpositionerna, och man har kontrollerat swishöverföringar till bankkonton. Till detta kommer vittnesmålen från offren och andra personer. Även SL-kort och hur de använts ingår i bevismaterialet.
Ända nekar James och Foday inledningsvis i förhören. De har bara råkat befinna sig på de olika platserna för att träffa kompisar, eller köpa kläder av okända personer de inte kan namnge, eller som i ett fall; hälsa på och muntra upp fru och barn till en person som är efterlyst och håller sig gömd utomlands. De ville liksom ta lite socialt ansvar, säger James.
Men efterhand som de båda konfronteras med övervakningsfoton, mobilpositioner, vittnesmål och registrerade swishöverföringar börjar Foday att vackla och medger att han varit på plats vid rånen, men att han varje gång blivit lika överraskad av vad James hittar på.
När förhörsledarna berättar för James vad Foday sagt viftar han först bort det, och förklarar att Foday är autist och ibland lever i sin egen värld, och att Foday till och med går omkring och talar för sig själv – därför ska inte förhörsledarna lyssna så mycket på Foday, säger James.
Vittnesmålen från offren ger en entydig bild av de två misstänktas metod. En av dem har smugit upp bakom offret, lagt armen om offrets hals och sedan tryckt en kniv mot halsen på den som ska rånas. Ibland har en skruvmejsel använts. En gång en pistolattrapp och en gång hotades offret med en spade. Försöker någon göra motstånd blir han nedslagen.
Offret tvingas med kniven mot strupen swisha pengar – det har rört sig om belopp från 4500 kronor upp till 8000 kronor. Därefter plockar man av offret jackan, mobilen och ibland mössan. Det hela avrundas med hot om misshandel om offret kontaktar polisen.
Ändrar sig ständigt
James blir uppenbart stressad i förhören ju mer han får veta vad Foday medger, och börjar då förklara att han själv egentligen inte har en aning om vad som utspelat sig vid tidpunkterna för rånen och var han själv varit. Han har ibland ”minnesluckor” berättar han för förhörsledaren och dessa minnesluckor uppkommer eftersom hans bruk av sprit och droger i kombination med depressioner och självmordstankar gör att hans hjärna stänger av sig själv. Det blir bara svart.
När Foday blir än mer exakt i sina medgivanden och pekar ut James som ledaren vid rånen – och förhörsledarna samtidigt ställer James inför fler och fler bilder, och rekonstruktioner av hur de swishade pengarna till slut genom mellanhänder hamnat hos honom – ja, då ändrar James än en gång sin berättelse. Nu medger han att han varit på plats vid de olika rånen och varit i Fodays sällskap – och han medger att han kan ha underlättat rånens genomförande genom sin blotta närvaro, eftersom offret då ställts inför två personer och inte bara en person. Men James menar sig ha varit helt passiv vid tillfällena, men kan dock tänka sig att han bär en viss skuld eftersom han inte hindrat Foday från att råna offren.
James berättelse förändras alltså efterhand ju mer bevis som framläggs. Från det total förnekandet, över minnesluckor, över till att Fodays berättelser beror på dennes autism, till att allt stämmer – James har varit på plats vid rånen, men hade ingen aning om att Foday skulle råna någon, och att James möjligen kan lastas för att han inte försökt ingripa och förhindra det hela.
Välklädda
När förhörsledarna påpekar att vittnen sagt att den som hållit i kniven har just en sådan jacka som James äger och syns bära på övervakningsbilder förklarar James det med att han och Foday tycker om att byta kläder med varandra, ibland också skor. För övrigt kan man notera att James och Foday tycker om dyrbara jackor. James favorit verkar vara Prada, medan Foday föredrar Ralph Lauren. Det kan tyckas anmärkningsvärt eftersom James inte har några redovisade inkomster, och Foday har 4500 kronor i månaden i bidrag. James bor på ungdomshem, och berättar i början på förhören att han ibland fått skjuts av personalen på hemmet till den förort där rånen ska begås.
James beskrivning av sin vän Foday som en person som brottas med sin autism är inte hans eget påfund. När polisen griper Foday hemma hos dennes föräldrar förklarar pappan för poliserna att 23-åringen inte är som andra, han bör betraktas som en tolvåring.
Den bilden bekräftas av den till stora delar hemligstämplade psykologutredningen om Foday. Psykologen förklarar att Fodays tak när det gäller mental och kunskapsmässig utveckling är 13-årsåldern. Men utlåtandet avslutas i en hoppfull ton:
”Med en tillrättalagd skolgång har Foday alla möjligheter att utvecklas väl efter sina förutsättningar.”
Hur det blir med just den saken kanske vi aldrig får veta.
I februari meddelade Fodays advokat att hon inte längre kunde få kontakt med honom. En kontroll hos gränspolisen visade att han lämnade Sverige i slutet på januari för att resa till Gambia.
Han hade inte löst returbiljett.
Prenumerera för 99 kr/mån!