Det är en sak alla som kommenterar affären Skyttedal–Ingerö missar. Alla är fixerade vid preskriptionstiden och andra detaljer i fallet.
Det säger ganska mycket om svensk politik. Ingen ser till hela bilden.
Förr i tiden sökte sig människor som tröttnat på ett liv med sex, sprit och allmän skörlevnad till kyrkan för att hantera sin ångest och bli fria från sina laster och inre demoner.
Numera får man lätt intrycket att samma sorts personer söker sig till kristna sammanhang för att få fortsätta sitt vildsinta festande, och det leder till att en del av dem hamnar i vad som ska vara ett parti med kristna värderingar; men eftersom det är KD vi talar om, så är det minst lika mycket party som parti – i alla fall i ledningen.
Sara Skyttedals anmälan av Johan Ingerö har utlöst en mängd spekulationer. Men det märkliga är att ingen diskuterar själva partiet och dess ledning. Det borde vara själva utgångspunkten.
Vi har att göra med ett parti där ledaren deltar på fester där det brukas kokain, och där influensern Margaux Dietz blir så redlös att hon får transporteras hem med hjälp av Buschs Säpo-eskort.
Skyttedals anmälan har också följts av nya anklagelser mot Ingerö. Nu från en annan KD-kvinna som hävdar att hon utsatts för psykisk misshandel.
När vi talar om KD har vi att göra med ett parti som grundades för att försvara kristna värderingar – och det har inte sagts på någon kongress att det inte längre gäller. En viktig sak vid grundandet var försvaret av äktenskapet, det sågs som något som hela samhället skulle vila på – om det var ett gott samhälle man ville ha.
Den principen verkar dock inte riktigt fått genomslag i KD:s partitopp. Partiledaren Ebba Busch är skild, (numera f.d) partisekreteraren Johan Ingerö är skild. Givetvis kan även djupt troende kristna komma fram till att det egna äktenskapet inte är hållbart – eller kan de det? KD:s ursprungliga hållning var ju att det moderna samhället utsätter människor för stora påfrestningar – och frestelser – och att äktenskapet är individens bästa möjlighet att klara påfrestningarna. KD:s nuvarande ledning kan förvisso ibland ta upp äktenskapet, men då mer som en skatteteknisk fråga.
När Ebba Busch skilde sig meddelades detta via Instagram och inleddes med orden om att hon hade något ”tråkigt” att meddela. Hon avrundade det hela med att konstatera att hon och hennes tidigare make fortfarande var ett ”team” när det gällde barnen. Så KD:s gamla strikta hållning hade ersatts med en slags managementfilosofi – familjen kan ersättas med ett ”team”. Vem vet, kanske ägnar sig Ebba och före detta maken Niklas också åt teambuilding-övningar och har en kick-off inför varje terminsstart i skolan för barnen? För Busch var uppenbarligen äktenskapet inte ett värn mot påfrestningar utan en påfrestning i sig.
Buschs Instagrammeddelande 2020 befinner sig en bra bit bort från Göran Hägglunds domedagspredikan i en debattartikel 2012 i Aftonbladet. Hägglund gick till angrepp mot ”feminister som anser att det är chict att skilja sig”, och deklarerade att:
”Vi kristdemokrater betraktar de små frivilliga gemenskaperna, som familjen, som samhällets minsta och viktigaste byggsten. Ett fungerande samhälle kräver fungerande familjer. Vi kan aldrig garantera att alla familjer lyckas hålla ihop, men vi kan garantera hjälp och stöd för dem som trots tuffa utmaningar ändå väljer att försöka.”
Debattartikeln kom strax efter att Fredrik och Filippa Reinfeldt meddelat att de skulle skilja sig efter 20 års äktenskap. Hägglunds dåvarande pressekreterare Johan Ingerö fick några gånger gå ut i medierna för att förklara att debattartikeln inte var tänkt eller menad som ett angrepp på Reinfeldt. Få trodde honom.
Vid den tidpunkten var Ingerö förvisso gift, men också enligt vad han själv i dag säger, alkoholiserad – något som han anser var allmänt känt, inom media och i politiken. Man måste ställd inför detta klia sig lite i huvudet. Om så var fallet – vad gjorde Hägglund åt sin pressekreterares krökande? Om det kristna budskapet om att hålla äktenskapet i helgd mest verkar ämnat att locka väljare till KD så verkar detsamma gälla budskapet om att hjälpa sin broder.
“… rätten till min kropp”
Två år senare inträffar den händelse som nu gjort att Ingerö polisanmälts. KD-toppar hade efterfest i en hotellsvit för att fira framgången i EU-valet. Fullt med sprit i sviten, och på morgonen säger sig Skyttedal ha vaknat av att Ingerö smeker insidan på hennes lår – det är det hon beskriver som ”valde en partikollega att, mot min vilja, försöka ta sig rätten till min kropp”. Hon säger sig sedan varit tvungen att upprepade gånger ta bort Ingerös hand, för att sedan slutligen knuffa bort honom.
Ingerö som ska ha varit dyngrak den natten säger sig dock minnas att inget hänt.
Man får anta att Skyttedal heller inte var opåverkad av alkohol – men hennes minnesbilder är också ändå märkligt tydliga – och hon minns något helt annat än vad Ingerö gör. Skyttedal är inte känd för att spotta i glaset, och uttrycker ofta sin glädje över att sprit serveras, och berömmer till exempel Edward Blom för att han serverar vin när en barnbok ska lanseras, och pressen blev lycklig när hon offentligt korkade upp en flaska champagne för att fira att KD vände sig mot decemberöverenskommelsen. Skyttedals framtoning har varit att visst kan man ha kul utan sprit, men varför chansa? Hägglund kallade champagnefirandet ”ovärdigt”, men man kan ju undra vad han sade till Ingerö om dennes supande? Fast, han verkar förstås inte ha sagt något.
Det inledande efterspelet är talande för tillståndet i KD. Skyttedal polisanmäler, och Ingerö nekar, men tvingas avgå. Busch förklarar att allt sköts enligt rutinerna i partiet för den här typen av händelser.
I sig kan jag finna det märkligt att ett parti på kristen värdegrund har rutiner för att hantera sexövergrepp i de egna leden. Hur ser det inre livet ut i ett sådant parti, borde man inte långt innan händelser av det här slaget ha kunnat hantera de personliga problemen hos de närmast berörda? I stället stiger de personerna mot toppen, som om det skulle varit meriterande att festa loss ordentligt.
Alla dessa rykten
Och Ebba Busch, Sara Skyttedal och Johan Ingerö är sedan 20 år omgivna av rykten och spekulationer om sitt privatliv. Vem var den äldre KD-medlemmen som Skyttedal hade ett hemligt förhållande med i början av sin karriär, fixade hon fester under sin tid i KDU som utvecklades till orgier? Det är några av de saker som diskuterats mellan journalister länge, liksom hur vanligt det är att Ebba Busch använder kokain (märk väl inte ”om”, utan hur ofta) – och var det Buschs affär med en annan kvinna som ledde till skilsmässan?
Ryktena om Ingerö rör sig mer om ett långvarigt beteende av det slag som han anklagas för nu av Skyttedal.
Busch är känd för att styra KD med järnhand, Skyttedal var känd som KDU:s egen Stalin under sin tid som ordförande, och Ingerö har ungefär samma framtoning som en berusad buffel – även sedan han blev nykter alkoholist. Maktmänniskor med stökigt privatliv. Lite som medeltidens påvar, som också officiellt sett var kristna.
Här ser vi förklaringen till att Busch låter Ingerö gå. Hon hoppas på ett snabbt beslut på historien och att den flyttas utanför partiet – annars riskerar några ton gödsel att träffa fläkten. Alla tre har sina anhängare, alla tre har historier som motståndare kan använda mot dem. Busch vill inte bli indragen i ett krig mellan Skyttedal och Ingerö – då riskerar gamla historier att komma upp även när det gäller henne.
Det förklarar Busch märkliga kommentar till Ingerös avgång – som förklaras med att det behövs en ”person med andra primära styrkor”. Och så hyllar hon Ingerös ”dokumenterade styrkor”. På så sätt räddar hon Ingerös ansikte – tror hon – och slipper hugg i ryggen från den gruppen.
Därefter säger hon att det Skyttedal berättat internt om Ingerös agerande hanterats enligt rutinerna – därmed visar hon att hon tar Skyttedal på allvar – och slipper angrepp från den falangen.
Den utlösande faktorn för Skyttedals anmälan var att hon kände sig kränkt av Ingerö på ett ”professionellt” plan. Det kan beskriva Ingerös agerande som Busch torped mot Skyttedal när det gällde intervjun Skyttedal skulle göra i Svt:s 30 minuter. Där skulle Skyttedal berätta om sina depressioner och självmordstankar och hur hon hanterade dem med hjälp av cannabis. Samt förespråka legalisering av narkotika.
Det budskapet strider mot KD:s linje, och ledningen ville stoppa intervjun. Ingerö försökte – men lyckades inte, men retade på kuppen upp Skyttedal.
Just detta gör att Busch krishantering kommer att misslyckas. En del av Skyttedals anhängare ser nu Busch som en hycklare, och personer kommer att kliva fram och bekräfta Busch kokainbruk. Busch anhängare slår därefter tillbaka med berättelser om vad som egentligen hände på de fester Skyttedal organiserade, och alla ger sig på Ingerö och läser högt ur den telefonkatalogtjocka listan över hans försyndelser.
Men inte ens då – när kriget är i full gång kommer frågan att ställas i debattprogram och på ledarsidor: ska det här föreställa ett parti på kristen grund?
Under tiden bidar Jakob Forssmed sin tid ute i skuggorna, och väntar på att festen ska ta slut så han kan gå in i lokalen, och köra ut dem som inte ska vara där.
Och sedan städa upp.
Det här är inte roligt, men det behöver sägas. Tyvärr är jag förhindrad att säga mer än så här i nuläget. pic.twitter.com/wVq27qLDnB
— Johan Ingerö ?? (@JohanIngero) March 14, 2023
Prenumerera för 99 kr/mån!