Det är med en viss förväntan jag närmar mig rättssalen. Jag har en längre tid känt behov av att bli lite uppiggad, och måste väl tillstå att tanken på få bevittna ett slagsmål i Södertörns tingsrätt gav mig lite extra svikt i stegen när jag närmade mig sal fyra.
Den stadige vakten som stod utanför salen, som granskade mig noggrant när jag släntrade fram i korridoren, stärkte mina förhoppningar.
Men när jag kommer in i salen sjunker humöret. Ingen månghövdad skara åhörare som är delad i två fientliga läger och som måste hållas åtskilda av vakter. Det jag möts av påminner mest om en begravning där de fåtaliga sörjande släktingarna tycker illa om varandra och försöker att inte låtsas om de andras närvaro och existens.
Framför mig sitter de två kvinnor som representerar svenskt rättsväsende, de verkar inte riktigt vilja se ut över salen och begrunda varför de straffkommenderats till just detta mål. De stirrar envist ner i sina laptops. Verkar då och då piggna till av det de ser på skärmen, och antecknar något i sina block. Det är ju ändå fredag, kanske antecknar de vintips från DN eller SvD, de ser båda redan ut att behöva en styrketår när dagen är över.
Till höger sitter den person som är stämd i detta förtalsmål; Axel Luo Öhman. Känd från podden Haveristerna och från otaliga inlägg i sociala media – han är känd för att vilja köra en mejsel i huvudet på folk som på något sätt misshagat honom – eller att avrätta dem med nackskott. Han brukar invitera potentiella offer att komma till ”Gullmars” – eftersom han bor vid Gullmarsplan, hans bekvämlighet är uppenbart större än hans hat. För den som är trött på livet och funderar på att lösa enkel biljett till en självmordsklinik i Schweiz uppenbarar sig här ett långt billigare alternativ. Reta upp Axel, ta tunnelbanan ut till Gullmars, sedan dö. Är han på gott humör kanske du får välja mellan mejsel och kula.
Fast … när jag betraktar Axel – som jag ser för första gången i verkliga livet – undrar jag om han kan leverera när den livströtte uppenbarar sig vid den där märkliga sexkantiga puben på torget på Gullmarsplan. Han ser inte ut att någonsin hållit i en mejsel, än mindre en pistol. På bilder jag sett har det varit uppenbart att hans förebild är Mr T i A-team. Det jag ser framför mig är istället någon som ser ut som en Mr Tea, som artigt kommer att fråga sin gäst om denne vill ha mjölk och socker i sitt te, och kanske en gurksnitt därtill? Axel har en mild framtoning, är iförd en rosa luvtröja som framhäver hans lite mjuka rondör. Mest påminner han om en lite förvirrad björn som kommit ut ur vinterhiberneringen och smått förvirrad ser sig omkring, mer Nalle Puh än grizzly.
Möjligtvis har Axel stylats av sin advokat Emma Persson, landets mest politiskt korrekta jurist (och då ska ni veta att kampen är stenhård om den positionen).
På salens vänstra sida sitter den som stämt Axel, och det är journalisten Jonas Hållén. Om Axel ser ut som om han skulle på läger för svarta män som vill finna sin inre kvinna, ser Jonas ut som om han skulle iväg och sitta på ett pass under älgjakten, eller tänkte ge sig ut och vandra på Kungsleden. Har det varit utförsäljning på någon Fjällräven-outlet?
Jonas har jag mött i verkliga livet, för många år sedan då han som journalist skrev om samhällsfrågor och var kolumnist i Metro. Då var han en senig, mager person, Enligt vad jag förstått skriver han numera mest om vindkraft och skärgårdsliv samt simmar, springer och håller till i naturen – men märkligt nog verkar det ha gjort att senigheten försvunnit, för att ersättas av ett antal extra kilon. Håller han kanske på och extremladdar med kolhydrater inför ett ultramaratonlopp?
Det är alltså två mjuka, runda medelålders män som möts i detta förtalsmål.
De som följt kampen mellan dem i sociala media och i podden Haveristerna har fått intrycket av två självsäkra Alfa-hannar, den som liksom jag följer det här förtalsmålet riskerar istället att övermannas av en lust att gå fram till dem båda och diskret ge dem varsin näve ryssfemmor och förklara: ”Grabbar, jag tror ni behöver höja era testosteronnivåer, seså, svälj”.
Varför har då Jonas stämt Axel?
Jo, i sin stämningsansökan menar Jonas att Axel ”offentligt utpekat” Jonas ”som klandervärd och genom att offentligt spritt och lämnat uppgifter som är ägnade att utsätta mig för andras missaktning, gjort sig skyldig till förtal”.
Axel ska inlägg i sociala media och i poddavsnitt ha hävdat att Jonas har kopplingar till en ”mördare” som också är ”nazist”. Jonas – som kunnat räkna Mona Sahlin till sina uppdragsgivare genom åren finner förstås ett sådant påstående besvärande.
Det som upprör Jonas är också att Axel spelat in ett samtal de två haft medan de ätit pizza. Samtalet har föregåtts av att Jonas åkt hem till Axel för att tala ut med honom om vad han anser vara en elak förföljelse av olika personer.
Det har pratats mycket om det samtalet i sociala media – mest därför att det spelades upp i ett avsnitt av Haveristerna och kommenterades på det vanliga brutala sättet i den podden; typ när Axel i ett inlägg säger: ”Vi var några som bajsade Jonas i ansiktet”.
Axel och hans poddkollega Henrik ”Henko” Johansson verkar något fixerade vid bajs. Men medan Axel är mer inriktad på att bajsa sina fiender ”i ansiktet” verkar Henko fokuserad på att ”bajsa dem i munnen”. Kan skillnaden bero på att Henko kan kontrollera sina tarmrörelser bättre och därför tror sig om att kunna vara mer pricksäker?
Resten av Jonas stämningsansökan består av exempel ur olika avsnitt av Haveristerna. Jag har lite svårt att förstå syftet med uppräkningen av hot om ”mejslar i huvudet”, ”sätta i koncentrationsläger” och ”skjuta” – det visar förstås av Axel, och Henko inte är lämpade att hålla i Kyrkans barntimmar – men utöver det? Antagligen vill Jonas bara bevisa att det är en allmänt obehaglig person som utsatt honom för förtal.
Själv sitter jag där i rättssalen och funderar på en sak som man inte får veta när det gäller det där samtalet över en pizza; vilken sorts pizza beställde de två? Det skulle säga oss en del om deras personligheter. Vore jag rättens ordförande skulle jag faktiskt ställa frågan, och säga: ”Jag vill få ett grepp om det här. Du Jonas, vad beställde du för pizza. Du ser ut som en Margherita-kille. Stämmer det? Och du Axel, jag gissar att du tog en kebab-calzone. Är det korrekt?”
Axel försvarar sig mot anklagelsen för kränkning och förtal med att Jonas i åratal ska ha förföljt honom och de andra i Haveristerna. Det har alltså bara rört sig om en slags självförsvar.
En viss förvirring uppstår också i frågan om hur många som lyssnat på poddavsnittet där Axels och Jonas samtal spelas upp och kommenteras. I ett förtalsmål har det stor betydelse hur stor spridningen är på det som sagts, och i vilket forum det hänt. Axel och hans advokat förklarar att det är svårt att säga – Jonas och hans advokat hävdar däremot att det går att fastställa med stor exakthet, och lovar inkomma med en siffra.
Detta är en förberedande handling, så det åligger rätten att undersöka om parterna kan förlikas. Jonas har begärt 20 000 kronor för det han uppfattar som sitt lidande.
Efter några enskilda samtal med Jonas, Axel och deras respektive advokater kommer rätten fram till att det inte kan bli förlikning, och datum spikas för när målet ska avgöras.
När det är avgjort är det omgående dags för nästa förtalsmål. Axel får sitta kvar på sin plats, för det är han som åter är stämd. Den som stämt honom är den ovannämnde ”nazisten” och ”mördaren”. Denna person anser att han vare sig är mördare eller nazist, och menar sig därför vara förtalad – till den milda grad att han tvingats byta namn och bostadsort.
Den påstådde mördarnazisten uppenbarar sig dock inte i rättssalen utan medverkar via videolänk. Tidigare hette han Dan Berner, men numera är hans efternamn Lindberg. Varför någon frivilligt vill bära samma efternamn som Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg är för mig obegripligt, varför skulle man vilja ta risken att någon skulle tro att man är släkt med denne?
Det här är ett lite mer fascinerande fall än det föregående. Dan har förvisso en gång i tiden kunnat betecknas som nazist och varit organiserad sådan. Han förklarar nu videolänken att han inte numera har några sådana kopplingar. Han vänder sig också mot att betecknas som ”mördare” eftersom det var dråp han dömdes för 2004. Dådet begicks dock redan tio år tidigare – då han knivhögg en man han uppsökt för att få honom att sluta trakassera Dans flickvän. Den då 17-årige Dan klarar sig undan i ett decennium innan han fångas in och får fängelse med hjälp av DNA-spår.
Leif GW Persson har offentligt förklarat att han tycker att det är lite tråkigt att den skyldige i detta fall åkte fast, eftersom offret var en sexualniding och pedofil, som liksom fick vad han förtjänade.
Dan har också på Flashback förevisat ett brev från Leif GW till Dan där kriminalgurun bekräftar denna sin ståndpunkt.
Detta har Axel i ett poddavsnitt betecknat som att ”mördaren” och ”nazisten” Dan ”skryter” med det han gjort.
Dan anser som sagt att han vare sig är nazist eller mördare – och ser inte sitt offentliggörande som något försök till skryt. Han anser sig därför utsatt för förtal och anser sig ha lidit skada eftersom Axels uttalanden startat ett ”drev” mot honom. Dan vill ha 20 000 kronor.
Axel förklarar omgående att förlikning inte är möjlig, och påpekar att Dan redan vunnit ett förtalsmål på samma grunder mot Axel – i februari 2022. Den gången fick Dan 5 000 kronor.
Dan hänvisar också till den domen, och menar att Axel ska dömas för att han fortsätter säga samma saker.
När Axel hänvisar till domen verkar han göra det med utgångspunkt i att han menar att det är orimligt att han ska kunna dömas för samma sak en gång till, och få slanta upp igen
Även detta är en förberedande förhandling, och förlikning lika omöjlig som i förra fallet. Rätten sätter ett datum när det hela ska avgöras.
Jag var lite upprymd när jag gick in i rättssalen, men är ganska deprimerad när jag lämnar den.
Det är lite svårt att förstå varför den svenska rättsapparaten ska hantera mål av det här slaget. Arga katter får rivet skinn, konstigare än så är det inte. Alla parter får skylla sig själva, och varför ska man bry sig om vad ens fiender säger om en?
Det finns några miljoner människor i det här landet som i verklig mening är kränkta, som blir plundrade på sina skattepengar som förslösas på ett oräkneligt antal onödiga verksamheter och märkliga bidragsformer, till såväl rika som mer fattiga, och till och med till dem som är obegripligt lata. En del av det förslösande har jag nyss sett äga rum i en rättssal. Domstolarna bör rimligen ha viktigare saker att ägna sig åt.
Att se förmodat vuxna män sitta och gnöla i en rättssal är därför deprimerande. Man ska angripa sina fiender i en uppsluppen andra och med ett muntert sinnelag.
Varför bryr sig Jonas och Dan om vad man säger om dem i Haveristerna?
Jag finner det obegripligt.
Haveristernas affärsidé är att omsätta den aggressivitet som föds ur ständig bakfylla till lönsamt poddande. Pengarna trillade inte in i tillräckligt stor utsträckning när de angrepp personer till höger – men lyssnarna blev många, många fler när de också började angripa personer till vänster. Då ökade antalet betalande lyssnare dramatiskt.
Det var säkert följden av en tillfällighet, och kanske orsakat av att vare sig Axel eller Henko fått napp när de försökt få ligga med Linnéa Claesson – alltså: till attack mot henne.
Utan att de insåg det till en början var det ett korrekt grepp om man ser till marknaden. Gör man så får man inte bara högerlyssnare – man får också vänsterlyssnare. För i vad som ska föreställa vänster pågår det en ständig kamp om att synas, höras och få en position. Ett stort antal personer vandrar omkring i de kretsarna med ett outtalat hat till andra i sin omgivning därför att dessa personer uppmärksammas mer, och Haveristerna lyfter på locket till den gödselbrunn som döljs i dessa förgrämda människors inre och slangar upp sörjan och låter den förenas med den som finns i Haveristernas egna själar. Kanske är det den processen som får sitt uttryck i Axels och Henkos ständiga tjat om att bajsa på sina fiender? Något måste man göra med all denna mentala avföring.
Ett praktexempel på detta en sådan förgrämd person är Expressens kulturtant Gunilla Brodrej som i en text på kultursidan förklarat att Haveristerna är hennes favoritpodd. Få läser Brodrejs texter, än färre lyssnade på den podd där hon och Martina Montelius försökte vara roliga och djupsinniga med hjälp av att dricka vin. Att inte få ta plats väcker hat hos sådana som Brodrej, att lyssna på Haveristerna förlöser det hatet.
Personligen gillar jag råa, raka muntra angrepp på meningsmotståndare – men jag förstår inte att så många uppenbarligen finner nöje i att på sociala media diskutera Haveristernas och deras fienders förehavanden; där avhandlas sådana förment viktiga frågor som om Axel våldtagit någon av de unga kvinnor han sägs grooma, eller hur många gånger Henko varit otrogen mot sin fru – och om han varit det med den tidigare medarbetaren Myra. Och hur mycket dricker Henko och Axel – och när det gäller Jonas och hans vapendragare diskuteras om de har sexuella böjelser som inte är över sig heteronormativa liksom ett utvecklat beroende av narkotiska preparat.
Väl kommen tillbaka till redaktionen ser jag att Axels Haverist-kollega Henko samma dag varit upp i ett eget förtalsmål – men det har skett på hans hemmaplan i Dalarna. Där gick det lite livligare till enligt ett videoreportage från händelsen. Att Henko såg ut att komma till förhandlingen direkt från en parkbänk kan ha bidragit till händelseförloppet.
När en reporter i en paus i förhandlingarna frågar Henko om varför denne samarbetar med personer som finansierar terrorister får Henko ett utbrott och försöker kasta sig över reportern. När vakterna föser in Henko i ett avskilt rum hör vi honom förklara att han tänker skjuta reportern nästa gång han ser honom.
Man får väl anta att han därefter tänker bajsa offret i munnen. För säkerhets skull, liksom.
Prenumerera för 99 kr/mån!