Den gångna veckan blev nyhetsintensiv. Inte minst fick tågolyckan i den lilla staden East Palestine, Ohio, i början på månaden omsider stora rubriker. Dessa kom dock inte att handla så mycket om katastrofens miljö- och hälsovådliga aspekter som om transportminister Pete Buttigieg, som under det stora flygkaoset i julveckan och andra skarpa lägen åter inte lyckats göra mycket rätt.

I veckan valde han bland annat, istället för att ta kommando på marken, att delta i en debatt där han klagade på att byggnads-, väg- och andra arbetares hudfärg i minoritetsområden inte överensstämmer med de boendes. Buttigieg blev också en gång känd inte för sina politiska insatser utan för att vara öppet homosexuell, vilket får många att se honom som en framtida presidentkandidat. Det står dock alltså nu klart att han bara är ett av dessa politiska underbarn som är bra på att skapa rubriker men inte så mycket annat.

Att Buttigieg ägnade tid åt att prata diskriminering ligger dock i linje med den nuvarande administrationens agenda. I veckan signerade president Biden en exekutiv order om att stöpa om den federala förvaltningen i enlighet med DEI (Diversity, Equity, Inclusion) ideologi. Detta var väntat då DEI utvecklats till ett hejarop typ ”klimat” och ”multikulturalism” varit tidigare.

Vad som väckte uppseende är dock att beslutet kräver att federala institutioner som använder datorer med AI (artificiell intelligens) programmerar dessa till att sålla fram ”rätt” jobbsökande för lediga poster, etc. Då DEI innebär diskriminering av vita, män och andra kommer sådana alltså framgent att bli automatiskt åsidosatta. Vilket fått både politiska motståndare och teknikkommentatorer att gå i taket. Bland annat sa mjukvaruutvecklaren John Schlinkert att ”det sista världen behöver är AI som främjar rasskillnader och diskriminering” och den konservative kommentatorn Trent England förde tankarna till Terminatorfilmerna genom att säga att Bidenfolket ”jobbar på en T-1000 woke version.”

Att det är presidentval nästa år märks tydligt. I veckan lät två personer meddela att de ställer upp mot Donald Trump i republikanernas primärval. Dels Nikki Haley, som är barn till invandrare från Indien, före detta guvernör i South Carolina och Trumps FN-ambassadör 2017/18. Som kvinna har hon fått mycket uppmärksamhet, men genom åren visat sig vara något av politisk vindflöjel. Som guvernör gav hon bland annat efter för krav på om att ta ner den historiskt erkända men politiskt laddade sydstatsflaggan. Och innan hon började jobba för Trump var hon för en aggressiv utrikespolitik, vilket heller inte är någon vinnare bland republikanska väljare numera. Hon lär därför knappast kunna ge Trump en match.

Det samma gäller Vivek Ramaswamy, som även han är av indisk härkomst och har gjort sig en förmögenhet inom bioteknologi. Han har också gjort sig ett politiskt namn som författare och kallas för ”Vd:n för Anti-WOKE-rörelsen.” Ramaswamy är dock bara är 37 år och min åsikt är att både han och Haley i praktiken inte siktar på att vinna utan positionera sig för att bli Trumps vicepresidentkandidat.

Vidare kan noteras att en religiös väckelse sveper fram över USA. Denna började den 8 februari vid det kristna Asbury University i Kentucky när deltagare, efter en andakt i skolans kapell, greps så starkt av den Helige Ande att de spontant beslutade sig för att stanna kvar för att sjunga, be och allmänt glädja sig över Herren godhet. Det hela utvecklades snart till en dygnet runt happening och började dra så mycket folk från både när och fjärran att totalt c. 100,000 människor de gångna veckorna har besökt platsen.

De senaste dagarna har väckelsen också börjat sprida sig till bland annat Texas och Kalifornien. Saken har dock där tagit en mindre oförarglig vändning i takt med att professionella predikanter låtit meddela saker som att närvarande blivit befriade från homosexuella lustar. Om dylikt prat tar över nyhetsrapporteringen kommer rörelsen därför garanterat snart att stöta på patrull och dagens redan överhettade samhällsdebatt stiga ytterligare några grader.

Slutligen kan meddelas att Kungen lever. Typ. En bekymrad medborgare utanför Anchorage i Alaska ringde nämligen i förra veckan till polisen efter att ha sett en frysande gris bredvid en väg. När polisen kom till platsen fann de också mycket riktigt ett huttrande svin som då vandrat vidare och försökte undfly den bitande vinterkylan genom att gå in på en lokal bensinstation. Poliserna lyckades dock baxa in den grymtande galten i polisbilens baksäte och efter ett tag finna spåra ägaren, som kunde meddela att den förrymda nassen hette Elvis Pigsley.

Stötta Morgonposten

Den fria pressen krymper för varje år som går. När den gamla annonsfinansieringsmodellen inte längre är lönsam väljer allt fler nyhetsredaktioner att vända sig till staten för allmosor och bidrag eller säljer tidningen till globalistiska storbolag; ofta både och. Oavsett blir resultatet detsamma: en slätstruken och agendadriven journalistik där sanningen inte länge står i fokus.

Morgonposten har privilegiet att fortfarande kunna rapportera fritt och oberoende om världshändelser utan att riskera bli tystade. Men för att kunna fortsätta vårt viktiga arbete förlitar vi oss på våra läsares genirositet som är beredda att betala för nyheter.

Om du också vill vara med och stötta Morgonposten är det bästa sättet att prenumera på EXTRA! för bara 99 kr/månaden. Förutom att du hjälper oss att fortsätta driva Morgonposten får du även tillgång till exklusiva reportage, dokument, domar, landets mest intrerssanta kommentarsfält samt vårt anonyma forum där du kan diskutera nyheterna vidare.

premumerera på EXTRA!
Anders Edwardsson
Anders W. Edwardsson, född 1970, växte upp i Dalsland och utbildade sig till historiker vid Uppsala Universitet. I slutet på 2000-talet publicerade han boken En Annorlunda Historia om Sveriges socialdemokratiska historieskrivning och flyttade sedan till USA. Han är numera doktor i amerikansk statskunskap och bor i Florida med fru och två katter.