Laura Dekker från Holland behöver ingen att hålla i hand – blev den YNGSTA ATT SOLOSEGLA RUNT JORDEN – växte upp i ständig strid med myndigheternas försök att kontrollera henne – hon anser att i ett överbeskyddat samhälle blir man aldrig vuxen

Myndigheterna var beredda att göra allt för att hindra Laura Dekker. Att låta en 14-årig tjej solosegla låg utom de byråkratiska ramarna. Ett par år senare blev hon världens yngsta världsomseglare. Hon vet hur man bedömer risker, överlever stormar och seglar som en saltstänkt pirat. Och hon har en del att säga om prussiluskor.

Lauras pappa är inte kung i Söderhavet, men i övrigt liknar historien om Laura Dekker den om Pippi Långstrump. Laura är den våghalsiga tjejen som tog sig an (för) stora mål, utan att fråga lov. Hennes drömmar sträckte sig långt utanför boxen och hon var fast besluten att följa sina drömmar oavsett motstånd. Att hon skulle lyckas solosegla runt jorden var det inte många som trodde, kanske bara Laura och hennes pappa. Till stort förtret för många, lyckades hon, vilket gör henne till ett levande bevis på att mognad inte avgörs från ett skrivbord med generella måttstockar.

Men hur blev det så här? Hur hamnade en 14-åring i en segelbåt mitt i Stilla havet, månader från land? Och hur lyckades hon navigera hot om förbud, skolplikt och överförmynderi?

Laura förhåller sig avslappnad till allt, trots strider med myndigheter som nära kullkastade hennes drömmar. När det rasade som värst kring henne, och hennes drömmar var som mest avlägsna, var hon trots allt säker på att hon hade kunskaperna som krävdes. Laura visade sig ha en sällsynt mognad. Hon hade nämligen samlat kunskap om segelbåtar så länge hon kunde minnas, för det var just på en sådan hon föddes.

Att växa upp på en båt

Lauras pappa började bygga sin första båt när han var 16 år. Den blev klar ungefär samtidigt som han träffade Lauras mamma, och de beslutade sig för att segla jorden runt. Laura föddes några år senare, på båten, och fick alltså sjögången inprogrammerad från första stund. Familjen seglade över hela jorden och de ankrade sporadiskt så att hennes mamma kunde uppträda och tjäna pengar. Oftast tog hon rollen som clown eller street performer.

Jag hade en hård men samtidigt fantastisk uppväxt. Vi hade väldigt lite pengar. Det vi hade gick in i båten.

Efter ett par år föddes Lauras syster, Kim. Lauras mamma hade nu börjat tröttna på båtlivet och ville skiljas. Vid den tidpunkten bodde familjen i Holland men Lauras mamma beslutade att flytta till Tyskland tillsammans med Kim, medan Laura valde att bo hos sin pappa.

Jag såg inte min mamma och syster så ofta men min pappa var alltid där för mig. Han stöttade mig i allt jag gjorde så länge jag visade initiativ och vilja att jobba hårt. Om jag hade ett mål eller en dröm sa han aldrig nej, bara att jag skulle sträva efter för att nå dem. Han var en utmärkt lärare och lärde mig mycket om livet, och hur man seglar.

Laura fick tidigt ansvar för hushållsarbeten, som att handla och laga mat. Men snart ville hon också bygga båtar. Hennes intresse för segling intensifierades och när hon började tävla visade hon toppnivå. Hon vann allt. Men båten de hade byggt klassades som en tvåmansbåt, så hon var tvungen att hitta en kompanjon. Problemet var att hon inte ville ha en kompanjon ombord. Laura beslutar sig, något provokativt, att ta med sig hunden. Den vägde tillräckligt mycket för att klassas som en person. Hon fortsatte att vinna.

Låt tösen korsa Engelska kanalen

Det tog inte lång tid innan hon längtade efter en egen, större båt. En båt för de stora haven. Redan som åttaåring hade hon börjat jobba för att kunna köpa en egen båt. När hon blev elva år hade hon jobbat ihop pengar som tidningsutdelare och städare, tillräckligt för att köpa en båt som lämpade sig för större vatten, och större utmaningar.

Lauras första soloseglingar gick längs den holländska kusten. Laura och hennes pappa hade skaffat en husvagn för att få en fast punkt när Laura blev äldre. Under sommarloven kastade hon loss tillsammans med hunden. Hon tränade i olika förhållanden för att behärska de som väntade henne i framtiden. Laura hade tidigt bestämt sig för att göra det som många extremseglare drömmer om: segla jorden runt, solo.

När hon blev 13 år kände hon sig mogen för att segla runt Storbritannien, men hon gjorde det utan att berätta, för någon.

Jag hade en känsla att alla inte skulle gå med på det, så jag sa inget.

När hon nådde England blev polisen intresserad av den unga tjejen som verkar vara alldeles själv på sin båt. De ringde hennes pappa.

Han sa bara något i stil med ”Ok, men hon kan segla så det är lugnt”.

Hennes mamma däremot blev kall av fasa. Polisen tvingade Lauras pappa att flyga till England för att ”lösa problemet”. Han konstaterade, lika kallt, att hon framgångsrikt lyckats segla över Engelska kanalen och skulle därför lyckas segla tillbaka. Och så blev det.

För att förklara vilken prestation detta är, och förstå polisens rädsla, bör det tilläggas att Engelska kanalen är kall, stökig och full med fartyg som måste pareras hela tiden. Eller som Laura säger:

Det är inget man seglar bara för att det är kul.

Hon lyckades så klart segla hem till Holland, men hade nu hamnat på myndigheternas radar. De satte hårda krav på att Laura skulle ägna mer tid åt skolan — det gick inte för sig att fara omkring på haven. Skolan var viktigare.

Laura däremot var måttligt intresserad. De lyckades skapa ett hemskolningsupplägg som, efter många om och men, alla kunde acceptera. Gällande hennes stora dröm, att segla jorden runt, var det nu ännu svårare. Byråkraterna i Nederländerna hade börjat djupdyka i Lauras liv och de gillade inte vad de såg. Nu använde de alla verktyg de hade för att hindra vidare soloseglingar.

-Jag kände både ilska och förvåning när konflikterna med myndigheterna blossade upp. Mest ilska. Det kändes orättvist. Jag blev också förbluffad över hur dömande och avundsjuka människor var över att jag ville uträtta något i livet.

Det blev en tio månaders lång tvist i diverse instanser. En av invändningarna myndigheterna hade var att båten var för liten. (För hängivna Morgonpostenläsare påminner vi om intervjun med Sven Yrvind, för övriga: ”I storm är alla båtar små”).

Efter ett års kamp vann Laura och kunde börja fokusera på sin stora dröm. Men nu var strålkastarna riktade mot henne. Hon var inte van vid mediabevakning och det blev stressigt för henne.

Min taktik var att fortsätta göra precis det jag alltid gjort och inte läsa vad som skrevs om mig eller lyssna på vad människor tyckte.

Världsrekordet

En sommardag 2010 seglade Laura ut från Gibraltar och tog sikte på Kanarieöarna, 14 år gammal. Det är en segling på drygt 100 mil, den första sträckan för alla som korsar Atlanten. Laura var förväntansfull och båten Guppy förberedd, men nu mötte hon sin första storm.

Jag hade gjort misstaget att se filmen The day after tomorrow dagen innan. Jag var livrädd. Men, det finns inget man kan göra där och då, förutom att rida ut stormen.

Efter 17 dagar nådde hon Karibien och hade då lärt sig bemästra Atlanten, laga roder, rida ut stormar och hantera mentala berg-och-dalbanor. Hon hade samlat livserfarenhet på en helt ny nivå. På de karibiska öarna mötte hon en helt annan kultur än den hon är van vid i Europa.

Husen var väldigt enkla, mer som skjul, men folket var givmilda och lyckliga. De bjöd alltid på mat. Det var väldigt vackert att se människor bjuda på allt de hade, för de hade ju inte så mycket. Det förändrade mitt sätt att se på livet.

I Karibien brukar många få nog av segling, även de som från början hade tänkt segla jorden runt. Nästa hav är nämligen betydligt större.

Stilla havet är enormt, och snålt på reservdelar. Lauras båt började falla sönder, och även hon testades till det yttersta. Alla segel revs och ratten föll av. Hon hade valt att undvika sponsorer för att kunna vara så fri som möjligt, och insåg nu att alla skador var tvungna att lösas med fickpengar, och av henne.

Det fanns många tillfällen jag undrade vad jag höll på med, men jag ångrar aldrig att jag seglade iväg. Såklart gjorde jag misstag, men jag lyckades lösa alla problem. Jag lyssnade på de jag hade mest förtroende för, och använde magkänslan.

Vanligtvis löser man större problem genom att lyfta upp båten i en hamn. Det kan bli dyrt, och det skulle kosta mer än vad hon hade råd till. Den nu 15-åriga Laura beslutade sig för en piratlösning.

På en australiensisk sandstrand med kraftigt tidvatten lyckades hon torrlägga den 38 fot stora båten och surra båten mot förtöjningsstolpar stående på kölen. Hela båten blev blottad och hon kunde på så vis gå igenom alla skavanker inför Indiska oceanen.

När hon 2012 slöt cirkeln runt jorden, efter 36 000 sjömil, var det inte längre Holland hon längtade tillbaka till. Det var inte heller holländsk flagg på båten när hon lade till vid St Marteen. Hon beslutade sig för att segla vidare till sitt nya hem: Nya Zeeland.

Lär dig navigera genom livet

Laura bor fortfarande på båt, idag tillsammans med sin man och två söner, Tim 4 år och Alex 8 månader. Hon har slutit ytterligare en cirkel.

Hon har hunnit bli 27 år, vuxen även för myndigheterna. Laura har haft tid, och anledning, att fundera på vad som krävs för att bli vuxen. Hennes uppfattning om mognad är mycket enkel.

Du behöver kunna se faror som dyker upp, och du behöver ta förnuftiga beslut. Tjäna dina egna pengar och ta ansvar för ditt eget liv helt enkelt.

Det samma gäller om du tänker solosegla runt jorden, resonerar hon. Lägg till navigeringskunskap och ganska mycket jävlar-anamma.

För Laura är det ganska enkelt. Livet är en läroprocess och ju tidigare man lär sig desto roligare blir det.

Den viktigaste lärdomen ombord Guppy var vikten av att aldrig ge upp. Hon lyfter också tron på sig själv — att behålla fokus på sitt mål. Då det gäller själva processen att gå från barn till vuxen, är utmaningar viktigt, menar hon.

Man måste ge barn ansvar så att de kan göra fel under vuxnas beskydd. Det är viktigt att få göra fel. Vi måste få göra fel när vi är små. Inlärningsprocessen blir mycket svårare när man passerat 20 år. Idag är det alldeles för många som är myndiga men inte kapabla. Jag tror att detta är en av anledningarna till att så många inte är säkra i sig själva, känner sig tillräckliga eller blir deprimerade.

På frågan om Västvärlden skapar infantila människor genom överbeskydd är svaret tydligt.

Ja.

Havens mamma

Föga förvånande jobbar Laura med segling, eller snarare med segling som verktyg. Genom organisationen World Sailing foundation tar hon ungdomar mellan åtta och sexton år till havs för att lära dem segla. Idag på 75 fot.

Efter en närmare titt på deras sajt blir det tydligt att det lika mycket handlar om att främja en mognadsprocess. Laura verkar ha hittat ett effektivt sätt att ge ungdomar en rejäl dos mognad, inbäddat i en seglingskurs. Ett sätt att få rebelliska ungdomar att hitta rätt, och andra att hitta mod till stordåd. Utbildningen handlar nämligen om att planera seglatsen, köpa nödvändiga matransoner, navigera mellan havets alla hinder, dag som natt. Allt som krävs för att klara sig till havs, och i livet. Eller som det står på sajten:

Genom denna utbildning lär de sig att bli mer självständiga, bygga självförtroende, hur man kommunicerar och jobbar i ett team och så klart hantera jobbiga perioder.

Vi tror detta är värdefulla egenskaper som varken lärs ut i skolan eller i det moderna samhället i stort.

På ett personligt plan handlar segling också om att få tid att tänka, vilket Laura gör bättre till havs. Hon känner ett stort behov att ibland ”komma bort från den galna värld vi byggt”.

Det finns en plats på jorden där jag kan vara mig själv, och det är på havet. Genom seglingen har jag också lärt mig att världen är en fantastisk plats med så många olika människor.

Precis som Pippi har Laura lyckats överlista myndigheterna och hitta sin egna, unika väg i livet. Och när delfinerna leker runt hennes båten, långt ute till havs, då blir även den brådmogna Laura barnsligt förtjust.

NOPE! sa Guinness rekordbok

Trots att Laura blev yngst att solosegla runt jorden, vägrade Guinness Rekordbok att publicera med risk för att uppmuntra fler att utsätta sig för fara.

Rekordlistan enligt Morgonposten:

Laura Dekker, 16 år och 123 dagar

Jessica Watson, 16 år och 362 dagar

Michael Perham, 17 år och 164 dagar