Ett par timmar om dagen. Så mycket umgås vi med våra barn. Jag läste nyligen en undersökning som visade att 40 procent av svenska föräldrar hinner ägna en till två timmar om dagen till sina egna barn. Det var exakt detta jag flydde ifrån.
Jag bor numera i Portugal. Tanken på att leva enklare, varmare, billigare och få mer tid för familjen förde mig hit. Jag jobbar och stressar mindre, och har istället blivit rik på tid.
Jag ville även få tid att lyfta blicken i en värld full av galenskap. För vem har tid för omvärldsanalys när man knappt hinner se sina barn? Mainstreammedia matar ut sina agendor, mer eller mindre pådrivet av politiker eller inflytelserika bolag. Ofta är det inlindat i gröna blad och goda värdegrunder. Allt medan medborgaren triangulerar mellan skola, jobb och hem. Det enklaste och bekvämaste sättet att förhålla sig till allt, är att låta sig sondmatas med det rådande narrativet. Men vem har skapat narrativet?
Att lägga ihop pusselbitar, är mitt sätt att skapa min egen bild. Att insupa information från olika källor, ta ett steg tillbaka, reflektera, jobba lite på gården och diskutera med andra. Det är inte lätt. Det räcker att sätta sig in i hur globala organisationer finansieras av en illaluktande smet av stat och näringsliv. Lägg till nyhetsbolagens, och de så kallade ”factcheckbolagens”, ägarkonstellation, och du kan börja ana hur sanningsministeriet censurerar nyhetsflödet till en trång korridor. Tar man minsta steg utanför, väntar lynchmobbarna med hot och censur.
Jag tackar min karriär att jag inte följer lämmeltåget. När jag klev in i motorsportsporten var jag ung, körsugen och godtrogen. Nu, några decennier senare, kan jag se tillbaka på en hård men nyttig resa där jag umgåtts med såväl flaggvinkande funktionärer som inflytelserika miljardärer. Spektrat av människor har varit brett och sträckt sig över alla samhällsklasser. Ju högre tävlingsnivå och mer pengar, desto fler människor har fastnat i mitt granskande filter. Jag har på nära håll sett, och förbluffats över, vad jakten på pengar och makt kan göra med människor. Jag har stött på narcissister och psykopater, och även om de inte varit så många har jag sett deras konst att manipulera. Självklart finns de bland våra makthavare, kanske framför allt där. Människor med stort maktbegär söker sig naturligt till beslutsfattande positioner, och därför har jag blivit cynisk när näringsliv och politik smetas ihop till en gegga av nepotism.
”Vad fan, de vill ju inte att vi ska köra bil!” utbrast jag där jag stod och skyfflade grus hemma på gården. Häromdagen röstade EU igenom ett förbud mot nyförsäljning av fossildrivna bilar från år 2035. Jag mindes Jordan B. Petersons tweet: ”Two ways of identifying totalitarians: (1) they hate comedians; (2) they disapprove of the private automobile. Nothing shouts freedom like a car.”
Frihetssymbol
De totalitära maktstrukturerna har alltmer kommit upp till ytan, i takt med ökad spridning av alternativa narrativ.
Peterson har helt rätt i att bilen är en stark autonomisk frihetssymbol, och min konspiratioriska del av hjärnan kan inte låta bli att tänka att EU:s beslut inte bara handlar om koldioxid. Bilar ger människor värdefull självständighet. Man kan på egen hand upptäcka vad som finns i andra städer, länder, kontinenter. Bilar vidgar perspektiven och ger människor frihet, men istället anklagas bilisten för att vara självisk. Rätta dig i ledet kamrat. Åk kollektivt. Har du varit duktig med koldioxidpoängen så kanske du får flyga också.
Tar man ett steg tillbaka så ser man en tydlig sårbarhet. Det kan räcka med en ny pandemi eller ett växande klimathot, för att motivera undantagstillstånd och inlåsning i hemmet. Att vara beroende av andra är inte tryggt, det är mycket förgängligt och förminskande.
Nu är det alltså bensin- och dieselbilar i fokus. Jag kan inte se hur omställningen till eldrift kan vara praktisk genomförbar på så kort tid. Det finns många akilleshälar vi behöver komma tillrätta med först. Infrastruktur, arbetsförhållanden i gruvor, återvinning av batterier, brandsäkerhet, bara för att nämna några saker. Och för att inte tala om energibristen. Idag produceras 30 procent av EU:s el med hjälp av fossila bränslen. 30 procent! Vare sig man är för vindkraft eller kärnkraft, är det inget som kan trollas fram ur hatten på kort tid. Nej, det jag ser, är att bilen riskerar bli en få förunnad tillgång i framtiden. Vi kommer bli mindre rörliga, mindre självständiga, och därmed mindre fria.
Bilen provocerar makten
Att skapa rädsla är ett effektivt sätt att styra människor, vilket är viktigt att ha i åtanke när man lägger sina pusselbitar. FN:s president Guterres piskar upp stämningen med uttal som ”world is on highway to climate hell”, medan det finns andra som hävdar raka motsatsen. Kan verkligen spannet vara så brett?! I Frankrike tvingar Macron franska biltillverkare att marknadsföringen ska göras med något av följande tillägg: “för kortare resor, föredra att gå eller cykla”, “tänk på samåkning” eller “använd kollektivtrafik varje dag.”
Likt bilderna på sönderrökta lungor på cigarettpaketen, tvingas nu alltså biltillverkarna publicera varningstexter för den ”farliga bilen”. De är även tvungna att lägga till hashtagen #SeDéplacerMoinsPolluer, som betyder något i stil med ”positionera dig för ett mindre förorenande sätt.” Alla företag som inte följer detta måste betala 50 000 euro. Bilen är uppenbart provocerande för makthavare, och jag ser ett subtilt krig mot bilen, dolt bakom godhetssignalering. Är det verkligen ”for the better good”, eller leder detta till minskad frihet och säkerhet?
Samtidigt som narrativet basuneras ut, flyger tusentals politiker och multimiljardärer i sina (i allra högsta grad fossildrivna) privatjets till klimatmötet i Davos. Där är de globala företagens vinstintressen bara ett ryggdunk, och kanske en hållhake, ifrån politiska beslut. Jag har bara iakttagit korruption och nepotism i mindre skala, när det har handlat om en karriär inom bilkörning. På global nivå handlar det om beslut av en helt annan kaliber — för hela mänskligheten. Men vad är det som säger att människor skulle vara mindre korrupta för det? Kanske kan det till och med vara tvärtom.
Det ska jag fundera på när jag kör barnen till stranden imorgon. Det är sådana frihetshandlingar jag kan ägna mig åt nu för tiden. Än så länge.
Prenumerera för 99 kr/mån!