Valet i Nigeria på lördag kan bjuda på en riktig överraskning. Vissa valundersökningar tyder på att Peter Obi och hans Nigeria’s Labour Party har stora möjligheter att ruska om de två dominerande kandidaterna Atiku Aboubakar representerande People’s Democratic Party (PDP) och Bola Tinubu för All Progressives Congress (APC).
Nigeria som i praktiken har varit ett tvåpartisystem sedan det tidigare militärstyret bröts upp 1999 står nu inför ett spännande och viktigt presidentval.
Obi som varit guvernör i Anambra, södra Nigeria, tidigare och vice-presidentkandidat för PDP så sent som inför det senaste presidentvalet 2019, har under den fem månader långa presidentvalskampanjen fått ett allt större stöd. Framför allt ser det ut som att Obi får stort stöd hos de unga väljarna. Det som talar för att det är rätt tid för en ny kandidat att spräcka tvåpartisystemet är den senaste tidens ekonomiska situation i Nigeria.
Efter införandet av den digitala valutan eNaira och utbytet av sedlar i landet (läs mer här) har den akuta bristen på sedlar skapat en prekär situation i landet. Föregående helg utbröt våldsamma demonstrationer i flera städer i landet och staten mötte folkets desperation med våld. Minst sju personer sköts ihjäl av polis. Sedelbristen ser nu ut att leda till en utbredning av fattigdomen i landet. Transfereringen av pengar från medborgarna till staten är med största sannolikhet den enskilda fråga som har störst möjlighet att hota tvåpartisystemet.
I've just arrived at the Eke Awka Market, Awka for a market storm. – PO pic.twitter.com/gSCcz596i6
— Peter Obi (@PeterObi) February 21, 2023
Peter Obi har av många jämförts med den franske presidenten Emmanuel Macron, bland annat för att han liksom Macron har hävdat att han varken är höger eller vänster. Detta skall man nog i första hand inte tolka med jämförelser av andra länders ledare utan se som en beräknande taktik att locka röster från alla upptänkliga positioner på den politiska skalan.
Obi har bytt sina politiska allianser flertalet gånger under det gångna året och det ger snarare en bild av opportunism än politisk riktning. Detta närde flesta nigerianer vill ha stabilitet Att Nigerias statsapparat är en socialistisk centralstyrd konstruktion är heller inget som man skall tro att Peter Obi har intresse av att försöka omforma. Trots att ett av de bidragande problemen med säkerhetssituationen i landet är den centralstyrda polisorganisationen och dess svagheter.
De ekonomiska problemen i landet är fler än bara den akuta sedelbristen. Landets utlandsskulder äter upp fyrtioen procent av landets utgifter och inflationen ligger för tillfället runt tjugo procent.
Säkerheten i landet är också ett problem som växer sig allt större. Jihadister, väpnade banditligor och inte minst etniska konflikter håller landet i ett ständigt våldsutövande.
Peter Obi kan bli den möblerar om den politiska kartan i Nigeria men det kan lika gärna sluta med att hans potentiella väljare sviker honom. I Afrika brukar de unga rösterna inte gå att förutse via valundersökningar. De unga väljarna, i Nigeria är 61 procent av befolkningen under 25 år, ändrar sig från stund till annan och är oerhört svåra att förutse. Obi är Igbo och enbart röster från Igbo-folket kommer inte att räcka till för att vinna valet.
Som brukligt söder om Sahara faller mångas röster till någon inom den egna etniska gruppen och även om Igbo är den tredje största etniska gruppen i landet kommer Peter Obi att behöva vinna röster utanför sin egen etniska grupp.
På lördag får vi veta om statens stöld av medborgarnas pengar är tillräckligt för att skaka om i valurnorna eller om det istället förlamar medborgarna från att våga sig på förändring.
Kenya
Vad som till en början antogs vara ett fall av den moderna postcovid-åkomman “plötslig död” har utvecklats sig till ett mordfall med oklara motiv och kanske än mer oklart utförande. Förra veckan klev 46-åriga Lilian Waithera ut från sitt jobb på Kaunda Street, Nairobi, tillsammans med sin kollega Damaris Achieng. De två kvinnorna lämnade sin arbetsplats på National Hospital Insurance Fund, där Lillian Waithera hade hållit en tjänst sedan femton år tillbaka, någon minut innan halv sex på eftermiddagen.
De två hade knappt hunnit ut på gatan och påbörjat sin promenad på stadens gator innan Lillan plötsligt höll sig för bröstet och bad sin kollega Damaris att ringa efter en ambulans. Sedan föll Lillian till marken blödandes ur mun och näsa. När ambulansen anlände tjugoåtta minuter senare var allt de kunde göra att konstatera att Lillian var död.
Då man bedömde att inget fanns att göra och att det var ett plötsligt hjärtstopp utfördes inga närmare undersökningar av varken kroppen eller platsen där och då.
Först vid obduktionen av Lillian kropp upptäcktes en kula begravd i en av hennes lungor. Detta framkallade en mer noggrann undersökning som visade att kulan hade träffat Lillian i en brant vinkel ovanifrån.
Nu påbörjade polisen en utredning som genererade den vanliga mediabilden till allmänheten.
Lillian hade inga ovänner, hon var omtyckt på sin arbetsplats et cetera. Hennes man lät berätta att Lillian inte hade några hemligheter.
Med det tystnade medias bevakning av fallet. Antingen hade Lillian beskjutits från en av de två högre byggnader inom synhåll på Kaunda Street eller hade kanske ett vårdslöst hanterande av skjutvapen i närområdet orsakat en kula på rymmen som slutligen avstannat sin resa i fru Waithera? Det hela var helt klart något av ett mysterium men för journalisterna fanns det inte mer att gå på och polisutredningen förväntades inte resultera i några egentliga svar.
En vecka efter mordet överraskas vi plötsligt med ett gripande av en misstänkt gärningsman. Polisen meddelade i torsdags att man gripit en Julius Kimani Mwangi misstänkt för mordet på Lilian Waithera. I övrigt har man varit tyst om detaljer från utredningen. I stället för ytterligare en komplicerad utredning som får självdö i högen av outredda brott kanske vi står inför en upplösning av ett märkligt mord på Nairobis gator.
Vem ligger bakom och varför? Spekulationerna rör sig från korruption som gått snett till att Lillians make kanske ändå hade hittat någon hemlighet. Det återstår fortfarande att se vad som ledde fram till detta något ovanliga mordfall.
Västafrika
Minst 51 soldater dödades i ett bakhåll i norra Burkina Faso på fredagen. Attacken kom två dagar innan Frankrikes slutgiltiga tillbakadragande av sin trupp i landet. Bakhållet skedde i ett område i provinsen Oudalan som gränsar till Mali, varifrån terrorgrupperna som opererar i Burkina Faso stammar, som ett resultat av Tuareg-upproret där 2012.
Den burkiniska armén har inte lämnat några kommentarer om vilken terrorgrupp som stod bakom bakhållet men låter meddela att man i kontraattacker har dödat 60 terrorister i flyganfall. Med anledning av att Frankrike har tvingats lämna såväl Mali som Burkina Faso riktar man nu in sig på en ny militär strategi för Västafrika. Frankrikes försvarsminister Sebastien Lecornu har besökt Elfenbenskusten för att erbjuda ett utökat samarbete inkluderande såväl militär träning som militärmateriel.
Då Burkina Faso och Mali inte längre ser nyttan i västs militära inblandning står och faller Frankrikes intressen i regionen med att knyta närmare band med länder som Niger, Benin och Elfenbenskusten. Frankrike har börjat att kratta vägen för mer inblandning i dessa länder genom att berömma dem för deras intresse av att stärka sina militära förmågor i takt med att jihadist-hotet har ökat.
Väst tappar allt mer av inflytande i Västafrika och de junta-styrda Mali och Burkina Faso har, medan de alltjämt förnekar närvaron av ryska legosoldater, uttalat att de skulle välkomna hjälp från Ryssland.
Nu eskalerar dessutom situationen i Västafrika på ett sätt som ingen som ingen på förväg hade förväntat sig. Benin trodde sig vara relativt skyddade och koncentrerade sig på att öka sina säkerhetsstyrkor i norra delen av landet, den som som gränsar till Burkina Faso. Men efter att ha drabbats av en snabb eskalering av terroristattacker har staterna med havskust nu fått se en ny taktik från jihadisterna. Plötsligt är det kustområdena som blivit vägen in i länder som Benin, Elfenbenskusten och Togo.
Benin drabbades under andra halvåret av 25 terroristattacker jämfört med 2 samma period 2021.
Benins president Patrice Talon säger att man under 2022 ökade sina militära utgifter med motsvarande drygt 1,3 miljarder kronor. Dessa pengar har gått till rekrytering av soldater, fortifiering av baser och uppgradering av militärt materiel. Då juntorna i Burkina Faso och Mali har tröttnat på sina allierade i väst ser kustbandet i Västafrika ut att bli västs och i första hand Frankrikes nya ankare i regionen.
Prenumerera för 99 kr/mån!