Fem, femton, femtio eller hundrafemtio ungar? 102 går bra för patriarken Musa i Uganda – men han behöver lite hjälp med alla namn • Zim Cyber City kan framtidens stora stad i Zimbabwe, men vilka vill bo där? • Och stoppas rullskridskoåkandet i Tanzania?

I Bugisa, östra Uganda, försöker Musa Hasahya Kasera som många andra familjefäder göra sitt bästa för att försörja sin familj. Tyvärr är Hasahya sedan en tid mellan jobb och det har naturligtvis bidragit till svårigheter att få ihop resurser nog för att föda hela familjen. Trots att Hasahya håller familjemöten en gång i månaden har två av hans fruar nu valt att lämna familjens hemman och tre andra fruar har valt att, åtminstone tillfälligt, flytta till grannbyn för att söka försörjning.

Tidigare i livet kunde Hasahya åtnjuta respekt och status eftersom han var en framgångsrik boskapshandlare och slaktare i yngre år. Inte sällan ledde detta till att andra män i byn erbjöd Hasahya sina döttrar till honom att ta till sina fruar.

Hasahya som verkar vara en man med en positiv grundsyn på livet har aldrig tackat nej till en ny ung hustru och har med åren samlat ihop en respektabel skara av tolv fruar.

Den nu 68-åriga Hasahya har också försökt att på bästa sätt fördela sin kärlek jämt på alla sina fruar vilket har välsignat honom och hans hustrur med 102 barn. Som stöd för att komma ihåg vilka barn som är hans egna i byn agerar en av hans söner, en av få i familjen som har fått en skolutbildning, minneshjälp och kan berätta vilka barn som de träffar tillhör familjen. Eftersom det tar en tid, även med tolv fruar, att avla 102 barn är deras åldrar mellan tio och femtio år gamla. Då Hasahya inte kommer ihåg namnet på sina barn, inte heller namnet på samtliga fruar, har han nogsamt antecknat i sina anteckningsböcker vilka barn som han har med vilken fru.

Även de 578 barnbarnen finns väl dokumenterade i anteckningsböckerna.

Med endast två tunnland mark och traditionella jordbruksmetoder har Hasahya svårt att få livspusslet att gå ihop. ”Först var det ett skämt… men nu har det här sina problem” säger Musa Hasahya Kasera och berättar att samtliga hustrur nu tar preventivmedel för att åtminstone inte sätta fler barn till världen.

Man får ändå säga att det krävs en ordentligt positiv syn på livet för att bilda en familj med 693 familjemedlemmar i en by med totalt cirka fyra tusen invånare.

Tanzania

Det är något med moralisk indignation som får mig att instinktivt ta parti för källan till uppbragtheten. Förstå mig rätt, det kan finnas mänskliga beteenden som är bekymmersamma i ett samhälle där många människor lever tillsammans. Dock finns det något i moralpanik som alltid får den att skena likt ett rusande lok utan bromsar. Pendeln slår alltid över för långt åt andra hållet.

I den tanzaniska trafiken upprörs nu allmänheten över att det blivit populärt att åka på bakhjulet på motorcykel och få det filmat för att lägga ut sin skicklighet på sociala medier.

Visst det är dumt och farligt. I Tanzania dog nyligen en tonårig ung man hastigt när hans huvud och kropp mötte en vindruta på en mötande bil under en av dessa övningar.

Onödigt, farligt och dumt. Men var det det där med pendelns rörelser.

Inte är det nog att medborgarna ropar efter att myndigheterna skall ta tag i buskörandet. Nej polisen svarar med att rusta för att ta tag i allehanda trafikförseelser med hårda nypor. Man måste ju visa medborgarna att man lyssnar på dem. Därför skall polisen nu jaga de som dansar på övergångsställen, glider fram genom stadens gator och torg med rullskridskor utan de enligt lagen föreskrivna personskydden.

Inte minns uppmanar nu polisen alla som joggar att göra detta i föreningsform och att varje klubb i samråd med polisen planerar sina joggingturer för att polisen skall kunna bistå med uniformerad hjälp att dirigera joggarna fram på säkra gator. Eller helt enkelt avslå ansökan med hänvisning till att man nu har alla poliser upptagna med att bevaka övergångsställen för att stävja olaglig dans. På känt polisiärt manér.

Kenya

I min västra grannstad Homa Bay har flera djurägare fått ett flertal getter och får dödats av en flock hyenor som misstänks ha rymt från nationalparken Ruma. För flera av de drabbade är det ett hårt ekonomiskt slag när de förlorar flera djur samtidigt.

Här är boskap pengar.

Man säljer av sina djur när man behöver finansiera större utgifter som skolavgifter et cetera.

Minst tio får har hittats med brutna nackar av sina ägare och situationen har bedömts allvarlig att ett flertal äldste och lokala ledare har samlats och beslutat att ge myndigheterna en chans att ta in sina hyenor till nationalparken annars kommer man att starta en öppen jakt på hyenorna.

En annan sorts hyenor är vuxna människor som utsätter barn för diverse otidigheter. I Kisii står ny sex lärare inför skranket efter att ha fått ett antal elever i andra klass att simulera olika samlagsställningar. Syftet med dessa simuleringar verkar ha haft till enda syfte att roa lärarna. Lärarna har filmat de olika sexuella aktiviteterna och delat dessa filmer med andra.

De fem lärarinnorna och läraren misstänks för olämpliga och oanständiga handlingar som skildrar homosexuella akter. Om de anses skyldiga kommer de dömda att avregistreras som lärare och kommer inte att kunna fortsätta inom yrket.

Zimbabwe

Trettio minuters bilfärd från huvudstaden Harare skall man nu bygga staden Zim Cyber City. Till att börja med har man redan färdigställt ett sex våningar högt och påkostat riksdagshus där staden skall etableras. Regeringen hävdar att det finns en efterfrågan att få bo i denna nya moderna stad som kommer att kosta i runda slängar 600 miljarder kronor att få på plats.

Regeringen är också öppna med att man vill locka zimbabwier i diasporan att flytta hem igen. Man kan misstänka att det är med kunskapen om att diasporan är ekonomiskt mer välbeställda än den svårt prövade befolkningen som lever kvar i landet denna önskan uppstått.

Varje sund själ ställer sig frågan om huruvida detta projekt verkligen kan vara en rimlig prioritet när Belarus president Alexander Lukashenko är på besök i Zimbabwe och precis har lovat att skänka landet traktorer, skördetröskor och lastbilar. Anledningen till denna vänlighet är att hjälpa Zimbabwe att mekanisera sitt jordbruk.

Samtidigt som regeringspartiet i landet lyckats föra jordbruket tillbaka cirka hundra år på endast femtio år tänker man sig att man skall bygga en lyxstad för ohemult mycket pengar.

Man måste ta hjälp från Belarus med jordbruksmaskiner till ett värde av cirka 700 miljoner kronor för att utveckla sin jordbruksproduktion och samtidigt beslutar man att bygga en lyxstad så ytterst få medborgare i landet kan våga drömma om.

Vägarna fram till den plats där staden kommer att ligga har man dock inte råd att underhålla. De är fortsatt i uselt skick till den grad att det är svårt att hålla högre hastighet med bil än med åsna. Informationsminister Monica Mutswangwa hävdar med bestämdhet att det finns en marknad för Zim Cyber City, att diasporan nu kan få se höghus i sitt hemland och därför kommer att drabbas av en stark vilja att återvända hem.

De projektbilder på staden som finns att beskåda skvallrar om att det kommer att vara en liten stad, snarast ett kvarter eller två om man jämför med en större svensk stad. Det är heller inte helt klart vad det är för specifik egenskap som gör den särskilt cyber heller. Det är dock klart att det är ytterst tveksamt att man har kapacitet att erbjuda Zim Cyber Citys framtida invånare tillräckligt med vatten eller elektricitet.

Min prognos denna vecka är att Zimbabwe kommer att bygga en bråkdel av den planerade staden. Då de få som kommer att flytta in i ett halvfärdigt Zim Cyber City kommer vara regeringsmedlemmar naturligtvis kommer vatten och elektricitet i tillräcklig mängd att ordnas. Dock kommer man inte få in en enda krona för bostäderna då regeringen kommer att fatta beslut om att dess medlemmar behöver bo gratis.