Utan en ratt i nävarna är min stubin oftast lång. Med en ratt brinner den av på en tiondels sekund. Få saker kan reta upp mig så mycket som trafikanter som lämnade hjärnan hemma. Men jag är långt ifrån ensam om att gå från svensk till Medelhav när jag kör bil.
Det har gjorts undersökningar på vad som retar svensken allra mest bakom ratten, och här kommer de tio vanligaste irritationsmomenten:
-
Blinkersförnekarna
I rondeller ser vi dem ofta. Har man tur placerar de sig åtminstone rätt, har man otur far de runt likt en tokig rondellhund som ställer en älg. Plötsligt kastar de sig ut i avfarten utan förvarning, och lämnar tvärnitande bilar i periferin. Det sägs att så många som 40 procent inte använder blinkers när de ändrar färdriktning. Man kan tycka att det inte är så svårt, att knycka till en spak med vänsternäven. Kanske just därför som blinkersförnekarna är några av de som irriterar oss allra mest.
2. Rövslickarna
Jag vet inget värre än bilar som ligger och nosar i häcken. Som jobbiga hundar. Ni vet de som envist ska lukta folk i skrevet, som aldrig ger sig. Som följer efter, flåsar, flämtar, envisas. Varje gång jag ser en bil närma sig i backspegeln ökar pulsen. Snart är jag en tvärnit från en wiplashskada. Jag duttar på bromsen för att markera med bromsljusen. Det händer inget. Jag duttar igen och igen, och till slut ser bilen ut som en thailändsk ljusslinga. Jag börjar fantisera om James Bonds Aston Martin DB5. Ni vet den med katapultstolen. Jag önskar att jag bara kunde trycka på knappen och skjuta ut mig från dårskapen.
3. Skärmknarkarna
Vi är dåliga på att ha långtråkigt. Tummen scrollar för att uppdatera Facebookflödet, och dopaminet kickar in så fort vi får en notis på mobilen. Ett nytt mail, en kul film från en polare. Vi har blivit vana vid kontinuerliga kickar under dagarna. Vi ser effekterna hos vingliga bilister som åker mellan filerna och lastbilar som rör sig mot dig under omkörningar. Du tittar till i hytten, och ser föraren sitta och glo i en skärm. Enligt en undersökning från If sms:ar en av fyra förare medan de kör, lika många väljer musik på mobilen. Samma undersökning visar att en av fem tror att man får titta på film medan man kör bil(?!) Vi dras alltmer in i skärmarnas och de snabba kickarnas värld, och detta tror jag kommer bli ett växande problem. Vi kan inte trycka på autopilotknappen, inte än i alla fall.
4. Kamikazegångarna
Lagändringen om väjningsplikt vid obevakade övergångsställen trädde i kraft år 2000. Det har saknas tillräckligt med statistik för att dra slutsats om lagens effektivitet, och det sker fortfarande många olyckor vid övergångsställen. Många fotgängare litar blint på att medtrafikanterna ska stanna, och de går med stora John Cleese-kliv rakt ut i trafiken utan att söka kontakt med bilarna. Jag säger som en klok farbror sa till mig en gång. ”Utgå från att alla i trafiken är dumma i huvudet, och känn dig glad och överraskad varje gång motsatsen bevisas”.
5. Fartfobikerna
Det är inte bara förare med gubbkepsar och papiljotter man ser krypa fram i 50 km/h på 90-väg. Många tycker det är obehagligt att köra fort, och visst är det så att farten dödar, såsom man fått lära sig ända sedan trafikskolan. Men även snigelfart dödar. Det är dock inte utan att jag får kluvna känslor när jag ser en liten söt tant puttra fram på vägen, med en kö på 5-10 bilar. Tänk vad härligt att kunna få behålla sin frihet så länge man kan i livet, och att ta sig vart man vill. Tråkigt nog kan trots allt för låga hastigheter skapa väldigt farliga omkörningar och påkörningar.
6. Narcissistcyklisterna
Man slås av budskapet ”Vi betalar också vägskatt!” när man plötsligt hinner ikapp klungan med tre cyklisters bredd. Rumporna vickar käckt i takt med kadensen, och det kikas sällan över axeln för att se den långa bilkö man skapat. Jag blir glad av att se folk röra på sig, och jag har själv avnjutit många mil på landsvägscykel. Men, jag önskar att fler kunde vara lite bjussiga och inte breda ut sig som ett spandexbeklätt lämmeltåg mitt på vägen.
7. Juckgasarna
Du blir omkörd av en bilist, som strax därefter bestämmer sig för att hålla samma hastighet som dig. Efter en stund kör den långsammare. Du förbereder för omkörning, men då ökar föraren farten. Och så håller det på. Gasa, släppa, gasa, släppa. Här handlar det om att ta sig förbi snabbare än Blixten Mcqueen, innan såväl bränsle som tålamod sinar.
8. Omkörningsoptimister
Ibland ser man så galna omkörningar att man tror föraren har tvångstankar. Speciellt när det handlar omkörningar över blinda krön. Här har jag själv sett några stycken där hjärtat fastnat i halsgropen och jag knappt vågat titta. Som tur är, är de inte så vanliga. Vanligast förekommande är folk som tröttnat på bilköer, bränner ut i vänsterfilen och drar förbi medan mötande bilar snällt får maka på sig. För att inte min stubin ska brinna av, föreställer jag mig att det är en kirurg som är sen till jobbet, eller att någon föder tvillingar i baksätet.
9. Vänsterfilsflanören
Kan man inte bygga en helt egen bussfil, får man belägra vänsterfilen. Många gånger har jag sakta kört förbi dem på högersidan, medan jag blängt in i sidorutan med min suraste kärringmin. Flyttar de på sig skäms jag – jag gillar ju inte överförmynderi. Flyttar de sig inte, försvinner all skam ur kroppen och jag blir trafikpolis 2.0.
10. Uppdykaren
Ni vet de som kommer från ingenstans. De som inte planerat sin körning så väl. PANG så dyker de upp i korsningen med en tvärbromsning, uppspända hökögon och kastar huvudet snabbt till höger och vänster. Men de behöver egentligen inte se sig om, eftersom alla redan har stannat. I chock. Uppdykaren har oftast koll på situationen, men har ingen som helst tanke på att visa det för någon annan. Här bekänner jag faktiskt min egen olydnad. Jag är uppvuxen med tidseffektiv körning, men glömmer ibland att jag inte behöver hålla på med det i vanlig trafik. Jag har högst förbrukning av bromsbelägg och däck i familjen, och fäller gärna dryga kommentarer som ”motorbroms är bara för töntar” när min man anmärker på mitt körbeteende. Fastän jag vet att han egentligen har rätt.
Prenumerera för 99 kr/mån!