Kontraktsprost Gunilla Hallonsten har sedan hon tillträdde som ledare för Svenska Kyrkan i Malmö 2021 anlitat konsulter för mer än 12 miljoner kronor. Kanske vägleds hon av Bibeln där det står skrivet ”den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog” (Matteus 13:12).
Eller kanske såg hon ingen annan möjlighet än att anlita konsultfirman Management Partners när de anställda på alla nivåer sökte sig nya nya jobb. Tre personer i ledande befattningar valde att gå när Hallongren tillträdde sin tjänst. De tjänsterna bemannades av konsulter; ekonomichef, kommunikationschef och chef för kyrkogårdsförvaltningen.
Kostnaden för konsulterna blev 700 000 kronor i månaden. Och konsultfakturorna tickar fortfarande in. Inga försök gjordes att rekrytera inom organisationen – där det ändå finns mer än 400 medarbetare.
– Vi behövde få in kompetens snabbt för att få organisationen och administrationen att fungera. Det var ganska kaotiskt att komma in för två år sedan med den typen av vakanser på avgörande poster, har Hallonsten förklarat sig i en intervju.
Frågan är dock hur det är ställt med kompetensen hos konsulterna. En av dem leder alltså kommunikationsavdelningen. Men i en färsk medarbetarundersökning anser mer än hälften av medarbetarna att ledningens kommunikation är usel.
Men det är inte bara kommunikationen som får hård kritik i medarbetarundersökningen. Det får även Hallonsten själv – liksom hela ledningsgruppen där konsulter ingår.
En tredjedel av dem som är anställda i Svenska kyrkan i Malmö saknar förtroende för kontraktsprosten Gunilla Hallonsten som ska leda verksamheten i Sveriges största församling visar förtroendeundersökningen – den visar också att 40 procent saknar förtroende för ledningsgruppen. Nästan hälften av medarbetarna ser dystert på pastoratets framtid.
Pessimismen är begriplig – kyrkan i Malmö går ständigt bakåt. Den har i dag 120 000 medlemmar, cirka 35 procent av befolkningen i Malmö. 2017 var medlemsantalet 140 000 och de utgjorde 48 procent av befolkningen i kommunen. På fem år har alltså pastoratet gått från att utgöra hälften av invånarna till en tredjedel – i landets största stad.
Inget tyder på att pastoratet kommer att kunna vända utvecklingen den närmaste tiden. Det som i mer än tio år sargat församlingarna är framförallt två strider. Ledningens och politikernas vilja att centralstyra verksamheten – och de ledande prästernas vilja att politisera och ”modernisera” verksamheten.
Hallonstens företrädare Anders Ekhem slog samman 16 församlingar till ett stort pastorat – och drev centralisering av beslut hårt – protesterna bland medlemmar och medarbetare mot Ekhem blev så stora att han fick gå. Men politikerna var så nöjda med honom att han fick 23 månadslöner. Ekhem hade gjort det han skulle. Nu var det dags att förvalta den framgången tyckte politikerna, och belönade Ekhem med två miljoner. Men 2020 tyckte uppenbarligen de ansvariga att det var dags för centralisera verksamheten och skaka om den ännu mer och Gunilla Hallonsten utsågs till kontraktsprost och till att leda verksamheten.
Hallonsten ville uppenbarligen fortsätta där Ekhem slutat. Hon beställer en ny utredning, som utmynnar i nya församlingsgränser – upprivandet av det gamla ska fortsätta. Protesterna blir så hårda att Hallonsten viker sig och förslaget begravs. Men hon tar snart ny sats och lanserar Färdplan organisation – kritiken är åter stenhård. ”Makten centraliseras”, säger präster och medarbetare ute i församlingarna som fruktar att besluten än mer flyttas från den lokala kyrkan till centrala instanser i pastoratet som kontrolleras av Hallonsten och hennes inhyra konsulter.
”Vi ser en överhängande risk att antalet gudstjänstbesökare och ideellt engagerade minskar, då avståndet mellan menighet och ledning ökar. I förlängningen kan detta leda till vikande medlemsantal alternativt flykt till andra pastorat där den lokala anknytningen hålls högt.”, skriver två personer i ett vädjande brev till biskop Johan Tyrberg i Lund. De som skrivit brevet är prästen i Brunkeflo samt en tidigare ordförande i den kyrkans verksamhetsråd.
Morgonposten har talat med tre personer som är verksamma i de lokala församlingarna – ingen vill träda fram öppet och kritisera Hallonstens ledarskap: ”det är infekterat nog som det är”. Men de är samstämmiga i sin syn på varför Hallonsten fortsätter att driva på centraliseringen – orsakerna är politiska.
Hon tycker att vi inte är tillräckligt moderna, säger en av de tre.
Hur då moderna?
Det är väl rätt många som är tveksamma till hennes inställning i en del frågor, och hon tycker väl inte att hon får gehör för sina utspel och kampanjer ute i församlingarna.
Kampanjer? Utspel? Vad tänker du på då?
Hon vill ju tillåta månggifte.
Nu tar du väl i lite?
Läser du inte tidningarna?
Och så följer en återhållet ilsket föreläsning om hur Hallonsten sommaren 2022 började propagera för att kyrkan skulle bejaka polyamorösa förhållanden.
När jag läser på mer i ämnet efter intervjun förstår jag att den jag talat med inte överdriver. I en debattartikel i Kyrkans tidning angriper Hallonsten och prästen Helena Myrstener den kristna synen på äktenskapet – och det gäller inte den här gången ståndpunkten om att äktenskap ingås mellan man och kvinna – det är antalet personer debattörerna vänder sig mot. Varför ska det bara vara två i ett förhållande. Hallonsten och Myrstener menar att Gud vill att vi lyssnar på ”röster utanför tvåsamhetsnormen”. Debattartikeln följdes av samtalskvällar ordnade av Svenska Kyrkan i Malmö där man diskuterade polyamori – att man har förhållanden med flera personer samtidigt.
När man går igenom Hallonstens verksamhet i Malmö förstår man oron hos medlemmar i kyrkan. Rädslan för att kontraktsprosten öppet ska propagera för månggifte och att polyamorösa förbindelser ska formaliseras genom kyrkbröllop är inte så avlägsen. Hallonsten verkar inte tycka att det där med giftermål är något som man ska ta så högtidligt på.
Under Prideveckan i Malmö 2021 arrangerade hon drop-in-vigslar i Johanneskyrkan för dem som plötsligt fick lust att gifta sig. Enligt pressmeddelandet var det lite kom-som-du-är-om-andan-faller-på:
”I Johanneskyrkan finns präst, musiker och vittnen redo för vigsel … Allt som behövs är kärlek … och att minst en är medlem i Svenska kyrkan”.
Dock påpekas att man bör ha legitimation med sig. Det är lite av drive-in-bröllop i Las Vegas över det hela. Gjort i en handvändning. Ingen stor sak. Passa på medan du lördagshandlar.
I samma pressmeddelande är tonen mycket mer högtidlig när det berättas att det samtidigt erbjuds ”dopförnyelse” i St Petri kyrka. Evenemanget vänder sig till transpersoner som:
”ännu inte hört sitt sanna namn uttalas i kyrkorummet finns det nu en chans att få göra just det. I en påminnelse om dopet får du uttala ditt namn och pronomen.”
Det är den typen av aktiviteter de tre som Morgonposten talat med menar kommer att bli långt vanligare i Malmös kyrkor och beslut om aktiviteter centraliseras – och därmed kommer det att leda till att än fler lämnar kyrkan och dess verksamhet.
Hallonsten får väl tycka vad hon vill, säger en av dem. Men Hallonsten ska inte få styra över vad vi gör och anser.
Så blir hon tyst, och fortsätter:
Fast egentligen tror hon väl inte ens på Gud. Jag förstår faktiskt inte vad hon tror på, det låter mest som sådant där modernt new-age-flum.
Det visar sig att den intervjuade syftar på Hallonstens några år gamla försök att omformulera vad man tillber som kristen. Det skedde under Hallonstens tid som ledare för Svenska Kyrkans internationella avdelning. Då avrundade hon ett utskick rörande en kollektvädjan med en egenhändigt hopsnickrad bön till högre makter:
”Gud, Heliga Treenighet, Fader och Moder, Son – Syster och Broder, och Ande – livgiverska och inspiratör”.
Den heliga treenigheten hade i ett slag omvandlats till den totala mångfalden. Gud blev liksom lite vad man kände för. Kanske till och med en konsult?
Ja, det blev ett oherrans liv om det där, säger den intervjuade. Till och med biskopar protesterade – och någon sa väl visst också att han skämdes. Men det verkade vara glömt och förlåtet när hon fick ta över här i Malmö. Men vi var många som mindes det där. Och blev oroliga. Det är vi fortfarande.
Prenumerera för 99 kr/mån!