Leksand kom från en “skalp i torsdags, 4–1 på hemmaplan mot tabelltvåan Skellefteå, inför drygt femtusen åskådare i Tegera Arena. Man hade haft lite självförtroende att “gå på” inför torsdagsmatchen mot Skellefteå, eftersom man ju lördagen innan hade besegrat Malmö. Men det var också bara det lilla, Malmö var (och är) jumbo.

Så ett platt fall mot norrlänningarna, skulle antagligen ha fått internetanvändarna att gå loss igen, och kräva Hellqvists avgång.

Men Leksand tycktes, med facit i hand, ha återfått sitt “trygga spel”, från i höstas och innan det. Man kämpade ner Skellefteå och man kämpade in målen.

Nu var det bortamatch igen och det har inte varit Leksands specialitet i år. Man hade inte vunnit borta på bra många matcher och inga alls i år, 2023.

Det tycktes inte ha skrämt Leksandsfansen, som i vanlig ordning hade ställt upp sig i en “pluton” på ena kortsidan, liksom i “spridda skurar” längs långsidan, i det förväntansfulla och vackra, Vida Arena, i Växjö. När kameran i första pausen vilade på ett medelålders “par” som satt med vita tröjor, inklämda och utsatta av hemmasupportrar, kommenterade C-mores kommentator Ricard Hermansson detta med att säga, att paret var hitresta från Dalarna.

Det är ett överilat påstående, om han inte säkert vet att de har åkt från Dalarna. De skulle till exempel ha kunnat resa från närmare orter som Trollhättan eller andra städer i Västergötland, vilka, i en del fall, är “Leksandstillhåll.” Eller varför inte från självaste matchorten, Växjö, eftersom även Småland har starka supporterband med Leksand. Hermansson är en sympatisk kommentator men det här med Leksand och supportrar är lite mer komplext än att det bara är folk från Dalarna som avbryter allt de har i livet för att följa Leksands matcher. Det finns visserligen en “diaspora” av dalkarlar och kullor, särskilt i Stockholm men säkert även på andra orter. Och de brukar inte försitta tillfällen att skrika på Leksand, när dessa är på besök till exempel i Globen.

Men det finns också andra, med små eller inga blodsrötter i Dalarna, som jag själv, som mer har “konverterat” till att bli Leksand evigt trogna. Det kan finnas orsaker till detta, som vi emellertid inte behöver gå in på just i denna artikel.

Paret med Leksandströjor, såg hursomhelst ganska nöjda ut. Och varför inte, Leksand ledde efter en period med 2–0. Bägge målen hade gjorts av vindsnabbe Oskar Lang.

Att leda med 2–0 mot Växjö efter en period är lite “för bra”, varför jag undrade om det “låg en hund begraven.”

Det verkade lite läskigt. Det är på sätt och vis, psykiskt, mindre påfrestande att ligga under med 2–0, då har man ändå “redan förlorat” och kan lika gärna se klart matchen. Men när de leder med 2–0 mot Växjö är det som i en dröm, som man vill njuta av.

Så jag bytte kanal till Viasat Nature och tittade på kameleonter. Och jag är inte dum, ty Växjö både reducerade till 1–2 och när det var en ynka sekund kvar av matchen, “vallade” en Växjöspelare in kvitteringen till 2–2.

Jag slapp se det, tack vare kameleonterna.

Men jag hade knäppt på Tv:n precis när kvitteringen kom, de sista sekunderna. Och då kunde jag lika gärna se klart matchen, det vill säga förlängningen. Även nu hade jag fattat ett bra beslut. Matt Caito stänkte in segermålet efter några minuter, i en förlängning som Leksand för övrigt konstant hade tillbringat i Växjös zon.

Trots kameleonterna har jag en bra bild av hur hela matchen såg ut, eftersom jag såg om den samma kväll, klockan 23. Jag rekommenderar detta sätt att “bevaka” matcher, för alla med till exempel hjärtproblematik. Om man vet resultatet i förväg, blir man dessutom en bättre analytiker.

Analysen lyder att Leksand spelar med större pondus och självförtroende nu, än för ett par matcher sedan. Hur det har gått till, får vi be Hellqvist förklara. Om han vill. Han är fåordig, kan tyckas lite arrogant och lågmäld. C-mores intervjuare kan inte räkna med någon “bekräftelse” när de intervjuar honom, det var lika tydligt som vanligt vid samtalet efter Växjömatchen. När Hermansson (utgår jag ifrån att det var) antydde att det kanske hade varit roligare med tre poäng än två, svarade Björn Hellqvist att det “för fan” inte spelar någon roll hur man vinner (ungefär så sa han).

Nja, den går jag inte på.

Men det var imponerande och roligt att se hur starka leksingarna var i förlängningen, alldeles efter käftsmällen vid kvitteringen, med en sekund kvar av ordinarie tid. Och så fick vi en matchvinnare, vid namn Caito.

Utan Marek Hrivik, som för övrigt förväntas vara tillbaka om knappt en månad, behöver Leksand “något annat”, i sitt spel. Den unge backen Anton Johansson (18 eller 19), son till sportchefen Thomas “Tjomme” Johansson, som spelade som sjunde back mot Växjö, kan man ännu inte bygga ett lag på.

Men han fattade en del bra beslut i Växjömatchen, han blir inte trängd mot ett aggressivt forecheckande lag som Växjö, vilket sprider förtroende för honom hos lagkamraterna (Johansson påminner för övrigt, i att vara en “auktoritet” på isen, om sin pappa, när denne var aktiv).

När Anton Johansson får lite “ytor” får han dessutom  oanade kvaliteter, han har enorm räckvidd, slår öppnande passningar och gör egna raider.

Han kommer att växa i anseende och kvalitet fortare än många tror. Med honom och en frisk Hrivik, kan Leksand plötsligt bli ett framgångslag, särskilt som de övriga i laget just nu gör vad de ska och jobbar hårt.

Och nu tror jag att till och med de värsta Hellqvistbelackarna på Facebook, har avskrivit tanken på att Leksand kommer att kvala.

Analys av två omgångar

(torsdagen den 19/1 och lördagen den 21/1)

Förutom Leksands seger mot Skellefteå i torsdags, fick bland annat Brynäs, i en tät match stryk av Färjestad, och orädda Oskarshamn körde över Luleå med 6–3. Växjö slog också Malmö, efter att ha legat under med 3–0 efter två perioder. Och apropå att “köra över”, så slog Linköping Rögle med 6–2 borta.

Nedflyttningshotade HV vilade på torsdagen men spelade på fredagskvällen mot Frölunda. Det blev en klang- och jubelföreställning som de vann med 6–3.

I lördagens omgång kom Skellefteå tillbaka och slog Färjestad på bortaplan. Luleå satte ner foten mot nedflyttningsspöket och slog det, på senaste tiden, segerrusiga, Linköping med 3–2. Timrå har haft en tung period men slog Oskarshamn med 3–1. Någon gång ska ju Oskarshamn förlora också.

HV är tillbaka med spöket hängande över sig igen, efter att ha fått jubla en dag (eller kväll) över Frölundamatchen. Nu fick man stryk mot omöjliga Örebro, som har gjort det till en affärsidé att alltid slå Leksand.

I Skånederbyt vann Rögle på straffar mot Malmö.

Uppfattningen att Färjestad är ett svårslaget lag kvarstår, även om de förlorade i lördags. Men de såg inte lika intresserade ut av att vinna som sin “galna” publik och Skellefteå hade bestämt sig för att ge allt. Men både Skellefteå och Växjö kommer att få problem mot Färjestad i vår, om de skulle mötas i slutspelet.

Frölunda tror jag inte på. De skjuter häxpipor när de gör mål i Göteborg men det är inte lika mycket tjo och tjim över spelet i år. Att premiera defensiven kanske inte är så roligt heller, för Ryan Lasch, som det har låst sig för på senaste tiden.

Brynäs ter sig som ett talangfullt lag men blixtrar till alltför sällan. Men visst unnar man sympatiske Mikko Manner en framgång (eller två)? Jag tror emellertid inte att Brynäs ramlar ur, vilket det ibland pratas om (särskilt på sociala medier tillhörande Leksand).

Oskarshamn kan vinna skytteligan men det är också allt (och det är ju inte så dåligt).

Jag sticker fram hakan och säger att de största hoten mot ett sm-guld till Färjestad är Leksand och Örebro. Kom ihåg vem som sa det först.

Och Malmö och HV får kvala, ser det ut som. Och där ska inte HV känna sig helt säkra. Skulle de åka ur igen är det ett fiasko, som tamejtusan är värd en plats i Guinness rekordbok.

19 januari omgång 36

Timrå – Örebro 2–3

Oskarshamn – Luleå 6–3

Leksand – Skellefteå 4–1

Brynäs – Färjestad 2–3

Växjö – Malmö 4–3

Rögle – Linköping 2–6

Hv71 – Frölunda 6–3

21 januari, omgång 36

Timrå – Oskarshamn 3–1

Färjestad – Skellefteå 1–2

Linköping – Luleå 2–3

Örebro – HV 5–2

Växjö – Leksand 2–3 (sd)

Rögle – Malmö 2–1 (straffar)