”Korrumperat grupp-runk”, säger tidigare chef för New York Times om WEF i Davos där mäktiga män nu är samlade för att stycka världen och köpa själar samt kroppar, därför flygs lyxfnask in för att täcka sexbehoven, taxan kan ligga på 25 000 kronor per natt

Det finns ungefär 10 000 bofasta invånare i den schweiziska skidorten Davos. Några dagar den här veckan utökas de med mer än 25 procent – 2700 av världens mäktigaste person infinner sig då för att delta i WEF, World Economic Forum. Hur många prostituerade i de övre prisklasserna som söker sig dit finns det inga exakta siffror på, men alla som rapporterat i frågan är ense om att det rör sig om många.

De närproducerade sextjänsterna räcker inte på långa vägar till för att mätta behoven hos konferensdeltagarna. Män som hungrar efter pengar och makt, verkar också ha en god aptit för sex. Behoven är tydligen stora, och det har drivit upp priserna. En natt med en lyxprostituerad kan kosta 25 000 kronor.

En av de mest kända prostituerade som tagit sig till Davos är Salomé Balthus. Hon har ett Instagramkonto där man kan följa hennes affärer med dem som har råd att anlita henne, och hon berättar där om livet på lyxhotell, dyra restauranger och hur hon ibland kontrolleras av beväpnade livvakter när hon ska besöka en kund.

I tyska Bild har bordellägare i Davostrakten berättat om hur de sedan länge är fullbokade under WEF och hur en del konferensdeltagare hyr ”personal” för flera dagar så att de finns redo i kundernas sviter. Tanken är väl att de ska finnas till hands i pauserna mellan alla seminarier om kunden är på det humöret.

Bland politikerna under konferensen märks Tysklands Scholtz, EU:s von der Leyen, Kinas Liu He, Nato:s Stoltenberg, Zelenskyjs hustru Olena Zelesna, och USA skickar John Kerry, som åtföljs av 40 amerikanska byråkrater av olika kaliber. Ryssarna är dock portade.Här finns de stora bankernas ledare, liksom ett hundratal miljardärer från hela världen.

Salomé Balthus hävdar dock att de vanligaste kunderna inte är politiker, eftersom; ”de måste välja mellan två droger, sex eller politisk makt. Den senare är mer beroendeframkallande, den lämnar inget utrymme för andra intressen och slukar upp en totalt”.

Men exempel som John F Kennedy, Henry Kissinger eller Bill Clinton (och andra politiker i kretsen runt Jeffrey Epstein) talar mot Balthus påstående. Hennes uttalande kan möjligen förklaras med att Balthus vill skydda just politiker som är hennes kunder. Hon har alltid vägrat ens antyda namnet på en enda av sina klienter – hur detaljerat hon än annars berättar om sitt liv i tidningar och sociala media.

Globala katastrofer

De senaste åren har panelsamtalen och föredragen i Davos mest handlat om globaliseringens fördelar och hur frihandel, internationellt samarbete och en gränslös värld kommer att göra att alla får det bättre.

Men utvecklingen – speciellt de senaste tre åren – har istället inneburit ekonomiska problem över hela världen till följd av restriktionerna under pandemin, problem som har förvärrats av det pågående kriget i Ukraina.

Många nationer rör sig alltmer i en riktning där de ser om sitt eget hus i första hand, och sätter de egna intressena främst. Leveransosäkerhet och produktionsstörningar i en krisdrabbad globaliserad värld får staters ledare och industrialister att sträva efter att säkra produktion av viktiga varor och tjänster på hemmaplan.

Det har fått bland annat Financial Times ekonomiska kommentator Rana Foroohar att hävda att konferenserna i Davos har spelat ut sin roll. I sin nyligen utkomna bok Homecoming hävdar hon att vi lämnat globaliseringens tid och nu lever i lokaliseringens.

Men studerar man de teman som diskuteras i Davos just i dessa dagar ser man att att Foroohar har fel, även om hon samtidigt har lite rätt.

Det finns nästan inga seminarier där alla talar om hur bra det är med totalt globalt samarbete, öppna gränser och frihandel för att främja den ekonomiska utvecklingen. Känslan av att allt bara kan bli bättre är borta.

Men globaliseringen finns kvar som tema – men nu handlar det om hur nödvändigt det är med globalt samarbete för att bekämpa kriser; recession, inflation, pandemier, klimatet och förstås avhandlas isolerandet av Ryssland.

Globaliseringen fortgår alltså, men nu med inriktning på samarbete för att kontrollera och reglera människors liv. Det är detta Foroohar inte riktigt ser, men hon har alldeles rätt i att just globaliseringen drivit fram kriserna. Det är heller inget resonemang WEF:s grundare Klaus Schwab har några invändningar mot. Inför årets konferens förklarade han världens mäktiga måste träffas i Davos därför att:

”Bara personliga möten skapar den nödvändiga graden av förtroende som vi behöver i vår splittrade värld”. Årets övergripande tema är därför: ”Samarbete i en fragmentiserad värld”.

Schwab talar inte längre om hur globaliserad marknadsekonomi ska ge människor frihet, han talar tydligt istället desto mer om hur nationella eliter istället ska samarbeta för att bekämpa vad han framställer som stora kriser och hot, och ställer krav på begränsningar i människors frihet.

Dagens Nyheter har under konferensen publicerat en artikel som förklarar att konstateranden som det ovanstående är en form av konspirationsteorier. Man belägger det genom att tala med en idéhistoriker samt en författare till en bok om just konspirationsteorier.

De uttalar sig förklenande om ”konspirationsteoretiker” , och tar som exempel på hur löjliga dessa är att de hävdar att Schwabs och andras mål är att få människor att äta insekter istället för riktig mat. Det framställs som stolligt.

Problemet är att DN:s skribent inte brytt sig om att studera agendan för årets WEF. Där hittar man till exempel seminarier kring ämnet: ”Five reasons why eating insects could reduce climate change”.

WEF:s agenda anger att de stora problemområden som behandlas i år är: stigande levnadsomkostnader, kriget i Ukraina, klimatkrisen, tillgången på mat, och cybersäkerhet.

De konkreta förslag på lösningar som framförs innebär alla att vanliga människor i västvärlden måste göra uppoffringar. Att äta insekter är bara en av dem.

Men media undviker att rapportera om de negativa följderna för många – de som inträffar om de idéer som diskuteras förverkligas, eller så framställer journalisterna följderna i en positiv dager; egentligen är insekter gott, du mår bra av att duscha mindre och av att sänka temperaturen i lägenheten. Ökad övervakning gör dig dessutom tryggare.

En som nu går ut och kritiserar journalisters hållning till WEF är Jill Abramson som kallar medias bevakning av det som händer i Davos för ett ”korrumperat grupp-runk”. Hon menar att journalister bevakar seminarierna på ett okritiskt positivt sätt, och skriver det de förväntas skriva för att få tillgång till intervjuer med makthavare, och då och då få en nyhet innan kollegorna får den.

Den rutinerade Abrahamson satt i ledningen för New York Times 2011 till 2014 och hon angriper speciellt sin egen forna arbetsgivare. Hon säger att tidningens reportrar är välvilliga i sin Davos-bevakning för att få politiker och människor från näringslivet att ställa upp på tidningens tillställningar och på så sätt dra publik – och ge tidningen prestige.

Det är i sig inte konstigt att Abramson attackerar sin gamla tidning, hon kan tänkas vilja ge igen för att hon fick sparken för samarbetssvårigheter med de andra i ledningen. Abramson tyckte New York Times var för beskedliga mot makthavare och hörde till dem som ville att man skulle utebli från Davos och lägga energin på att granska makthavare istället för att bli deras megafoner.

Abramsons självständiga hållning har genom åren gjort att hon ständigt kommit på kant med många tidningar i USA – hon berömde dem till exempel för det de grävde upp om Trump-administrationen; och fördömde dem samtidigt för att de medvetet dolde vad demokraterna gjorde under samma period.