Wilhelmine i Stöde är Sveriges bästa mjölkko – genom tiderna. Hon är 13 år gammal, stor och stark, och har fött fram femton kalvar på elva kalvningar. Snart ska hon få strosa omkring i hagen och lukta på blommorna.
Nyligen passerade hon som första svenska ko drömgränsen på 200 ton mjölkat under en livstid, och några liter till ska det bli.
– Hon är faktiskt uppe i 202 ton nu, konstaterar hennes ägare, bonden Kjell Jonsson.
Det finns 300 000 mjölkkor i dag i Sverige, och om man tänker på hur många som givit sin mjölk till svenskarna genom alla år, utan att nå upp till Wilhelmines produktion, kan man lätt konstatera att hon är en på miljonen.
På frågan om vad Wilhelmines framgångar säger om honom som mjölkbonde, svarar Kjell Jonsson att han är stolt och att det är roligt.
Men tycker du inte att du ska slå dig själv för bröstet?
– Nja, slå mig själv för bröstet … Jag har fått en ko som är stor. Hon har ätit hur mycket som helst och har kunnat producera mycket mjölk, men vi har varit rädda om henne.
Du köpte henne på en auktion i Östergötland 2013. Vad såg du i henne då?
– Hon var stor och reslig, med bra juver och bra ben, och så var det ett känt kosläkte. Man är ju avelsintresserad, så där.
Vill du säga vad du betalade för henne?
– Det var så billigt så jag skäms för att säga det, men 14 000 kronor. Det var precis i en lågkonjunktur där mjölkpriset dök. Det var jättekärvt runt 2013 och 2014. Arlas mjölkpris var nere i 2:30–2:40. Det var inte rätt läge att sälja djur.
Minst 40 000–50 000 kronor borde hon kostat om man känt till hennes kapacitet, menar Jonsson. Ännu mer om man vetat att hon skulle hålla sig så frisk.
Han har sju avkommor till Wilhelmine i lagårn, som fortfarande är unga. De mjölkar bra, men inte som sin mamma. Hon har å andra sidan mjölkat bättre ju äldre hon blivit.
Hur många genomsnittliga kor har hon ersatt, eller motsvarat, under sin tid hos dig?
– Säkert fyra till fem kor. Medelkon får tre till fyra laktationer, och det är 30–40 ton mjölk. Hon har mjölkat 200 ton. Och hon är frisk än och mjölkar för fullt.
Laktation är när kon ger di, eller mjölkas. För mjölkbönder används ordet också för när kon är i tillståndet att hon kan mjölkas.
Det ska mycket till för att en ko ska producera mycket mjölk regelbundet, och långt in på äldre dar. Fysiken måste finnas där, kossan måste lyckas bli befruktad regelbundet och hon måste överleva alla faror. Brunstiga kor kan skada varandra, och det är också vanligt med aluminiumflisor i fodret. Om en ko får i sig det måste den avlivas på grund av invärtes skador.
– Där slängs mycket ölburkar och skit. Man har en metalldetektor i maskinerna, men aluminiumburkar känner den inte av. Får korna i sig det så är det rena döden. Det händer varje år med någon ko.
Avelsföreningen
Rekordkossans fullständiga namn är 697 Wilhelmine. Avelsföreningen för Svensk holstein, eller Holsteinföreningen, känner till henne väl. Hennes mormors mor kom som embryo från Tyskland och planterades in i en svensk ko.
Hur stort är det att Wilhelmine mjölkat 200 ton?
– Det är väldigt stort. Hon är den första i Sverige som har nått den nivån. Det är väldigt få djur som gör det i världen, säger föreningens vd Gill Zeilon.
– Jag kan inte exakt vad det är i dag, men om det är 60 eller 63 miljoner holstein i hela världen. Jag skulle tippa att det är ett par hundra som nått den nivån.
Den aktiva kossa som just nu ligger på andra plats i mjölkligan hade mjölkats på 158 ton fram till den 31 augusti – slutet av det så kallade kokontrollåret.
Är det någon annan än Wilhelmine som historiskt mjölkat mer är 158 ton?
– Jo, vi har haft någon som kommit upp till 185 förut. Och 176 och 168, och så. men ingen har ramlat på mållinjen på 199 eller 195, förklarar hon.
Ni delar ut guldelit-diplom för 60 ton mjölkat. Vilket diplom ska Wilhelmine få för 200 ton?
– Hon fick ju 100-tons-diplom för ett antal år sen, och så fick hon för högst livstidsavkastning i landet för tre år sen. Nu får vi hitta på något extra fint när hon har nått 200 ton. Det kommer Kjell tilldelas när vi har stämma i Uppland i juni.
Gill Zeilon målar också upp bilden att 200 ton mjölk är fem lastbilar med släp, fulla med mjölkkartonger
Snart pensionsdags
Kjell Jonsson berättade att de varit rädda om Wilhelmine. Han utvecklar vad han menar:
– Hon har haft egen vip-avdelning. Hon har haft mat jämt, vatten jämt, hon har legat torrt och fint jämt. Ja, så fint som den här kon har det finns det inte många kor som har haft.
– Därför har hon passerat över 200 ton, för jag har ju varit rädd om henne sedan hon passerade 100 ton. Det är inte så många bönder som lägger ner den energin som vi har gjort på den här.
Har dina andra kor det bra?
– Ja, det tycker jag. Det enda som är farligt är när de fått vara inne som nu och är brunstiga och hoppar på varann. Då är det lätt att bena fläker ut. Förstår du hur jag menar? Det är en ko som väger 800 kilo som hoppar på en annan.
– Men de har det bra. De har bås och mycket gott strö här. Det är jädrigt bra, om jag får skryta lite.
Är Wilhelmine din favoritko genom alla år?
– Ja … Jag hade en ko som hette 2333 Carmen, som var jättebra. Hon mjölkade också den mängden, men det juvret höll inte. Det vart hängigt, ungefär som hängbröst på fruntimmer. Det vart så hängigt … Det är mycket med en ko. Det är inte bara att tro att de ska överleva. Sen ska de ha ben som håller när de blir gamla.
Det blir förmodligen ingen ny dräktighet för den gamla kon. Wilhelmine ska få dra sig tillbaka från livet som mjölkko.
– Nä. Vi funderar på att mjölka henne den här laktationen och sen ha henne som gårdsko bara.
När går hon i pension i så fall?
– Då blir det här till sommarn skulle jag tro. I juli, augusti så går hon i pension.
Prenumerera för 99 kr/mån!