Vill du bygga upp en vapensamling? Kom då ihåg att tillstånden är beroende av polisens dagsform och humör, och ta med deras inkompetens och lust att ljuga i beräkningen – trots att riksdagen röstat igenom uppstyrning av reglerna råder fortfarande kaos

Vad innebär det att samla på vapen och får man verkligen göra det?

I Sverige har samling alltid varit ett godkänt ändamål för vapenägande.

Den enda vägledning vi kan finna om vad som gäller är i Polismyndighetens författningssamling FAP551-3.

Där finns endast allmänna råd om saken på sida 22 och framåt. För den som inte känner till det så är allmänna råd i myndigheters författningssamlingar inte rättsligt bindande. De är i praktiken löst tyckande från myndighetens sida (gäller även Folkhälsomyndigheten).

I korthet gäller följande som praxis:

Sökanden ska kunna påvisa seriositet. Ett sätt för Polismyndigheten att säkerställa detta är medlemskap i en erkänt seriös samlarorganisation. I Sverige är det framförallt Svenska vapensamlarföreningen, Svevap.

Sökanden ska definiera en väl avgränsad samlingsinriktning, exempelvis tyska mauser repetergevär 98 från innan första världskriget.

En samlare behöver även särskilt tillstånd från Polismyndigheten för att avfyra sitt samlarobjekt. Samlingen är menad att enbart pryda vapenskåpet.

Samling på moderna vapen medges inte även om lagen inte sätter några hinder. Med moderna vapen menas egentligen allt nyare än repetergevär som var moderna på slutet av 1800-talet om Polismyndigheten får bestämma.

Här kommer problemet. Då allmänna råd inte kan ligga till grund för rättslig reglering finns inget som kan ligga till grund för rättslig reglering. Vilket i sin tur gör att Polismyndigheten är extremt restriktiv när någon ansöker om licens för samlingsändamål samling. De ändrar förutsättningarna efter dagshumör helt enkelt.

Jag vet samlare som samlat sedan 1970-talet och nu helt plötsligt inte kan slutföra sin samling då Polismyndigheten inte anser att de ska få äga, vad det nu må vara. Trots att de kanske har licens för alla andra varianter av det vapnet redan.

Naturligtvis är det väldigt svårt att starta en samling i dag på de här premisserna.

Riksdagen har röstat igenom dessa två motioner: 2021/22:1860 och 2021/22:3782.

Justitieutskottets kommentar till deras beredning ger mig medhåll: “Utskottet anser att de nuvarande reglerna om vapensamlingar är otydliga, bl.a. angående vad gäller som gäller vid olika samlingar och antalet vapen, och att de därmed riskerar att leda till rättsosäkra beslut där seriösa vapensamlare hindras från att utöva sitt intresse och utöka sitt samlande. Därför behöver regelverket om vapensamling ses över och förtydligas för att underlätta för landets seriösa vapensamlare att kunna fortsätta med sin hobby. Utskottet tillstyrker därför motionerna”

Men ingenting har hänt.

Jag personligen samlar på intressant ammunition samt repetergevär från de stridande parterna i Europa under andra världskriget.

Jag har ansökt om utökad samlingsinriktning för en obskyr vapentyp designad tidigt 1980-tal. Kalibern är ingen som existerar på marknaden och det är osannolikt att jag kommer hitta ett av dessa vapen till salu.

Men jag vill åtminstone kunna försöka.

Vapnet är väldigt speciellt, utvecklingen kan sägas ha börjat efter andra världskriget i Sovjetunionen när de ändrade sin doktrin för strid. Det började med en ljuddämpare för olika typer av vapen, men slutade med en speciell för enbart AKM (PBS-1) med tillhörande speciell ammunition på 1960-talet. Det här var en ganska dålig lösning och gav upphov till eldavbrott och dålig verkan i målet varpå utvecklingen gick vidare.

Jag äger en PBS-1-ljuddämpare och har skrivit artiklar om den och dess historia för Svevap tidigare. Historien är väldigt intressant och jag kanske får tillfälle att återkomma till den.

Vapnet som till slut utvecklades på 1980-talet var en helhetslösning. En speciell, unik kaliber med väldigt speciell lösning vad gäller pipa och ljuddämpare.

Vad sa då Polismyndigheten?

Naturligtvis nekades min ansökan. Polismyndigheten påstod att vapnen enbart fanns i helautomatiskt utförande samt att sådana vapen är förbjudna. Vidare att vapnet var för modernt.

Antingen skrevs avslaget av en inkompetent person eller så ljög den personen. Jag vet inte vilket alternativ som vore värst.

Jag överklagade till förvaltningsrätten där jag påvisade att vapnen fanns i semiautomatisk version, att helautomatiska vapen inte är olagliga att samla på samt att vapentypen är 40 år gammal och att det inte anses modernt i något annat sammanhang.

Överklagan skickades in i slutet av september 2022, nu väntar jag på att några politiskt tillsatta nämndemän ska låtsas veta något om Sveriges lagar. Det kan ta upp till ett år.

Vad kan vi dra för slutsatser av detta?

Myndigheter kan göra vad de vill oaktat vad för lagar som gäller. Sitter det en politisk aktivist på fel plats har de enorm makt, det existerar nämligen inget tjänstemannaansvar i Sverige.

Har du ett intresse som inte är politiskt korrekt just nu så behandlas du med misstanke och motarbetas av dina politiska motståndare i staten.

Detta gäller i högsta grad om du behöver äga vapen och speciellt om du har ett historiskt och tekniskt intresse av dessa och försöker samla på dem. Låt det inte hindra dig dock. Låt dem aldrig vinna. Har du ett intresse för samling så är Svevap en organisation för dig.