Vårt Afrika-svep den här veckan fokuserar på brott och straff. Under det gångna året har eder rapportör upplevt ett ökat våld i Kenya. Det började under valupptakten och trots att valutgången inte slutade i i sammandrabbningar drev de ökade levnadsomkostnaderna, på grund av den ökade inflationen, upp det dödliga våldet under året. Här där absolut fattigdom ständigt lurar runt hörnet för miljontals människor visar desperationen sitt blodiga ansikte dagligen, och för många.
Kenya räknas av många förståsigpåare som det mest ekonomiskt stabila landet i sub-sahariska Afrika. Det innebär fortfarande att alla – och jag menar alla – är korrupta och där en god inkomst också innebär att risken att rånmördas är allestädes närvarande. Vissa typer av brott verkar dock vara vanligare i vissa delar av landet. I landet som har drygt fyrtio stammar fördelat på, i stort sett, två etniska grupper, niloter och bantu.
Att det finns egenskaper som skiljer de olika grupperna åt är naturligtvis ingenting som vi i evolutionsförnekande väst erkänner men här i Kenya är man inte riktigt lika snabba att erkänna att alla människor är exakta kopior med exakt samma egenskaper. Här är det till och med till den grad traditionellt gammeldags att man hävdar att det finns kvinnor och män men inga andra kön.
Så när jag läste högt ur den lokala nyhetskanalen för min hustru Hellen reagerade hon direkt med att konstatera att det hände i Kikuyuland. Kikuyu är den största stammen i Kenya och står för drygt tjugo procent av den totala populationen. Hellen är nilot och Kikuyu är bantu och vissa brott anser många här kan härledas till etnicitet. Nyheten om att en man i Murang’a County har gripits för att ha gjort två av sina döttrar gravida får ingen här i Luoland att höja på ögonbrynen.
Efter att mannen gripits berättade en av de gravida döttrarna att hennes mamma visste mycket väl vad deras far gjorde med dem. Att fadern hade våldtagit samtliga fyra döttrar och att de två i högstadieåldern nu var gravida var faderns verk. Det var flickornas skrik vid ett av tillfällena när pappan försökte våldta dem som drog till sig först grannarnas och sedan polisens uppmärksamhet.
”Dichuo ma wiye ler oknyal terore gi nyathine manyako monyuolo” – en riktig man knullar inte sina döttrar, sa Hellen på Dholuo. ”Mano kwero”, för att betona det avskyvärda i händelsen. Stämmer det att vissa grupper är mer representerade än andra vid vissa typer av brott?
En sak vet man i alla fall. I Sverige är cirka sex procent av fängelseklientelet för tillfället kvinnor. Här i Kenya är motsvarande siffra 18 procent.
Desperation på grund av utsatthet förklarar en del av den skillnaden men det är intressant att konstatera att en övervägande del av de kvinnor som sitter i fängelse i Kenya kommer från Kikuyuland. Området kring Mount Kenya är märkligt överrepresenterat i fall där kvinnor huggit ihjäl sina män med kniv och machete.
Här i Kisumu pågår en våg av en typ av brott som vi i perioder har fått lära oss att drabbas av även i Sverige. I söndags drabbades Kenya Railways ånyo av att några ännu ej identifierade personer kastade stenar på förbipasserande tåg. Stenar som krossar fönster och utsätter passagerarna för bokstavlig livsfara. Det är för undertecknad märkligt att rörliga föremål sätter igång jaktinstinkt hos vissa individer till den grad att dessa måste ge sig ut och försöka döda föremålet.
Mali
En av fjolårets märkligare händelser i Västafrika var fängslandet av 49 soldater från Elfenbenskusten i Mali i juli. De fyrtionio soldaterna var inkallade som stöd till den tyska FN-kontingenten i Mali men när de landade på Bamako-flygplatsen 10 juli greps samtliga misstänkta för att vara legosoldater. Tre av soldaterna var kvinnor som snart släpptes fria men de fyrtiosex männen hölls kvar i fängsligt förvar i väntan på rättegång.
Flera försök från västafrikanska ledare, Elfenbenskusten och FN att få ordning på situationen retade snarare upp regimen i Mali och i september krävde Mali en ursäkt och förklaring från Elfenbenskusten för deras attack på landet.
Fjärde december krävde Economic Community of West African States (ECOWAS) en snar lösning av situationen och gav Mali ett slutdatum, 31 december, för frisläppandet av de, till synes utan anledning, fängslade soldaterna. Om inte skulle ECOWAS utsätta Mali för ytterligare sanktioner.
En delegation från Elfenbenskusten reste förra veckan till Mali för att förhandla med landets högsta ledning och man uttryckte stora förhoppningar om att situationen skulle lösas. Det ivorianska försvarsministeriet sa till och med att frågan ”var på god väg att lösas”.
Innan den av ECOWAS utsatta tidsfristen höll Mali i förra veckan rättegång mot de fyrtionio soldaterna. Rättegången hölls bakom lyckta dörrar och utan insyn. Den offentliga åklagaren Ladji Sara presenterade domarna som föll. De tre kvinnorna dömdes till döden i sin frånvaro och de fyrtiosex männen dömdes samtliga till 20 år i fängelse för ”attack och konspiration mot regeringen”.
Det här var nog inte det sista vi hörde om den här händelsen. Det finns en möjlighet att den ivorianska delegationen har nått en överenskommelse som innebär att Malis president Assimi Goïta får vinna en propagandaseger genom att ge presidentens benådning av soldaterna i sitt tal till nationen redan på lördag.
Senegal
Veckan i Senegal startade med fängelsedomar för Massata Samb och Amadou Niang i PUR-partiet. Det var inte, som kanske väntat i världens mest dynamiska kontinent, korruption eller andra tjänstemannaartade brott som fällde de två parlamentsledamöterna utan en TV-sänd kvinnomisshandel.
Amy Ndiaye, ledamot för den styrande Benno Bokk Yakaar-koalitionen, hånade en kommentar från Massata Samb under budgetpresentationen som hölls 1 december. Massata Samb svarade med att stega fram och ge den gravida Amy ett par välriktade örfilar. Sedan urartade allt snabbt. Amy Ndiaye svarade med att kasta en stol med sikte på Samb som adressat varvid folk från all håll rök ihop och någon slog under tumultet Amy till golvet.
Une bagarre a éclaté jeudi au Parlement sénégalais après des propos sur un chef religieux. Le député de l'opposition, Massata Samb, a d'abord giflé la parlementaire Amy Ndiaye Gniby qui a riposté en lui lançant une chaise, selon des images authentifiées par l'AFP pic.twitter.com/AIi9aWUS05
— TRT Français (@trtfrancais) December 2, 2022
Väl liggande på golvet passade Amadou Niang på att sparka den gravida Amy i magen. Amy fördes till sjukhus och svävade under en tid i ovisshet om huruvida hon skulle få behålla sitt ofödda barn. Nu utdelades två halvårslånga fängelsestraff för de två våldsbenägna parlamentsledamöterna Massata Samb och Amadou Niang. Dessutom dömdes de till att betala vardera ungefär 80 000 kronor i skadestånd till Amy Ndiaye. Båda de dömda männen fortsätter dock hårdnackat att förneka händelsen. De hävdar, trots filmbevisen, att de aldrig har lagt sin hand, eller fot i Amadou Niangs fall, på den gravida Amy.
Domstolen har beslutat att hålla de båda i fängsligt förvar tills överklagan har behandlats. Hellens kommentar på Dholuo sammanfattar händelsen och dess efterspel på pricken, ”Dichuo magoyo dhako oken dichuo kamili” – riktiga män slår inte kvinnor!