Vi lämnar fotbollsåret 2022 och blickar mot nästa

Nyligen lyssnade jag på en podcast där det sades att Uppsala universitet vill gå tillbaka till främst muntliga tentor. Detta då AI möjliggjort för elever att skapa mycket trovärdiga akademiska texter på artificiell väg. Programmen för att kontrollera fusk och plagiat klarar inte av AI-producerade texter.

Även digitaliseringen av undervisningen har kritiserats. Penna och papper bör vara det primära, upp till en viss nivå. Digitaliseringen av fotbollen har också gått i rask fart de senaste åren. Frågan om videodomare, VAR, har varit hett omdebatterad i fotbollsvärlden.

Trots kritik så är det bara Sverige kvar i Europa som inte har för avsikt att införa videodomarsystemet. Helt säkra är vi ännu inte, beslutet ska ske under 2023 och Svenska Fotbollförbundet har smidigt nog spritt ut det på så många som möjligt. Rimligen borde bara elitklubbarna som faktiskt själva påverkas få vara med och fatta beslut.

Det kan bli 2023 års stora stridsfråga inom svensk fotboll, om det visar sig att Uefa inför någon form av begränsning eller restriktion mot länder som vägrat rätta in sig i ledet. Det är redan ett stort fokus på Europaspelet och de extra miljonerna för svenska toppklubbar. Vill man ta striden om pengarna går om intet?

2022 bjöd också på det historiska världsmästerskapet i Qatar. Inte nog med att det arrangerades i ett land som i princip saknar fotbollskultur, det förlades dessutom till vinterhalvåret. Nu blev dock finalen och Argentinas guld något som lade ett glittrande skimmer över turneringen som helhet.

Den bästa finalen någonsin, sades det, och det ligger kanske något i det. Känslan är ändå att mästerskapets avslutning är det folk kommer minnas mest. Personligen känns 2–2 målet i matchen mellan Argentina och Nederländerna som det jag kommer minnas mest.

Allsvenskan slog samtidigt publikrekord och ett uppdämt behov av att se fotboll efter pandemiåren gav oss många minnesvärda matcher. Suget efter den riktiga fotbollen var stort och Allsvenskan fortsätter att vara en anomali i den stora publiken, sett till ligans status.

Att BK Häcken vann känns i efterhand visserligen rättvist men också atypiskt, då laget är det absolut minsta av de lag som vunnit de senaste decennierna. Någon riktig derbykänsla infinner sig dock inte i Göteborg, utan hittas i Superettan nu när Gais är tillbaka från division 1 och ÖIS hängde kvar efter kval.

Jag var själv ganska dålig på att gå på fotboll i år. Det blev en match på våren, segerderbyt mot Djurgården, och avslutningsmatchen där Per Karlsson hyllades. Jag siktar på att se fler matcher på plats nästa år.

2023 kommer det förmodligen bli en push för VM i fotboll i damer som går av stapeln i juli ”down under”. Jag hade nog inte noterade det till dess om det inte vore för att det irländska damlandslaget lyckades kvalificera sig.

Och det hade jag nog inte noterat heller om det inte vore för att spelarna firade i omklädningsrummet till Celtic Symphony av Wolfe Toones.

Mycket problematiskt skulle det visa sig, och både spelare och förbund bad om ursäkt. Anledningen är att refrängen handlar om IRA och anses glorifiera den paramilitära organisationen.

Konsekvensen blev dock att Celtic Symphony, som ursprungligen skrevs 1987 inför Celtic FC:s 100-årsjubileum, tog sig upp på topplistorna igen. Kanske får vi höra den från läktarplats under öppningsmatchen mellan Australien och Irland också?

Inför Allsvenskan ser det ut att slås rekord i försäljningen av årskort. Framför allt Djurgården sticker ut, blir detta året då man växer in i Tele2 Arena på riktigt?

Historiskt har AIK varit publiklaget i Stockholm men det ändrades ganska abrupt efter arenans färdigställande. Hammarby har tagit över tronen, om än utan någon gigantisk marginal.

Säsongen kickar igång med gruppspelet i svenska cupen som vanligt. Men Djurgården går in i åttondelsfinalerna i Europa Conference League ungefär samtidigt i början av mars. Ingen smygstart alltså, utan full fart från början.

För AIK:s del är cupen den enda vägen till en chans att kvala till Europa i sommar. Hur det går? Traditionens makt är stark och jag säger därför att man ryker i kvartsfinalen.

Känslan inför Allsvenskan 2023 kan bäst jämföras med att fem eller sex bilar vill köra i bredd på en trefilig motorväg. Det finns helt enkelt inte utrymme för alla att samtidigt placera sig på de åtråvärda topplaceringarna.

Den väntade återkomsten till toppen är MFF, vars fjolårssäsong man inte lär upprepa. Samtidigt har man åtminstone tillfälligt fått en konkurrent med ekonomiska muskler från Europaspel.

Står hela Allsvenskan och väger i och med att maktbalansen kan rubbas? Jag tror det, och även om det är Djurgården som är utmanaren så tror jag någonstans det är bra att inte MFF cementerade sin position ytterligare. Dessutom verkar Stockholmsfotbollen över lag vara på gång, hade jag suttit i Skånelagets styrelse hade jag nog haft ett visst huvudbry.

Samtidigt måste jag ändå ge favoritskapet till MFF 2023. Och jag kan slå fast här och nu att det inte blir gruppspel i Champions League för BK Häcken. Häcken är litet som IFK Norrköping, man kan sticka upp och vinna men det kommer kosta på i form av mer press.

Förutom alla små lag med knaper budget som överpresterar kommer det intressantaste blir att se var IFK Göteborg tar vägen. Håller Berg för en säsong till? Kommer man hitta stabiliteten för att ligga i toppen?

Vem blir årets spelare? Sist förutspådde jag trippel-A, Amar Abdirahman Ahmed i AIK. Han slog visserligen igenom med dunder och brak, men spelare i ärlighetens namn inte så mycket innan han såldes till Troyes.

Inför 2023 får jag därför nominera en något äldre herre: John Guidetti. Ett något provokativt val kanske vissa tycker, men faktum är att Guidetti har en nivå till i sig. Och med ett skadefritt år tror jag inte han kan matchas av någon.