Nairobis guvenör Johnson Sakaja gick för ett par månader sedan ut med ett påbud som uppmanade Nairobis nattklubbar att sluta spela musik redan klockan 22 på kvällarna. Ett mönster som vi redan sett inte minst i europeiska städer som Stockholm, där den uttråkade övre medelklassen köper in sig på populära adresser med rikt nattliv för att sedan springa runt som torrbollar med namnlistor för att stänga ned det nattliv de ville spegla sig i. Nu har fenomenet nått Nairobi.

Motreaktionen lät inte vänta på sig. “Aluta Sundays” är klubbarnas nya Jamaica-influerade partyscen. Det började på nattklubben Loft Lounge och deras reggaetokige DJ Double Trouble. Man flyttade partyt från klubben till parkeringsplatsen bakom klubben. Bort med bilarna från parkeringen och upp med DJ-utrustning, högtalare och bar.

Det blev en omedelbar succe. Andra följde efter. Som Quiver Lounge på Thika Road som skapade sina “Aluta Gardens” med DJ Moh Spice. Det verkar som man hittat en ny publik till dessa softa reggae-happenings. Istället för att festa hårt på lördagen och sedan försöka rehabilitera sig i bakrus på söndagen glider nu dans- och drinksugna upp för en mer avspänd musikscen än det nattklubbande med afrobeat-musik som regerat nattklubbarna. Man kan ha upp till tusen besökare på en ”Aluta Sunday”.

Nu dyker det till och med upp besökare som kommer till partyt efter kyrkobesöket på söndagen för att dansa eller bara chilla till musiken och dricka en öl eller två. Många uttrycker att det är roligare att få lite fiesta-stämning innan man lämnar vid klockan tre på eftermiddagen med god tid för förberedelserna inför arbetsveckan. Paris Lounge, som är den senaste klubben att haka på trenden med “Aluta Sundays” startar partyt klockan sex på morgonen och bjuder till och med tidiga gäster på soppa.

Återstår att se vad guvenör Johnson Sakajas nästa drag i detta schackspel blir.

Nigeria/Tyskland

Kungariket Benin, vilket inte har något över huvud taget att skaffa med dagens Benin, var ett mäktigt kungadöme i södra delen av dagens Nigeria. Ett rike med en intressant förkolonial historia som nu plötsligt har blivit senaste samtalsämnet i kulturkretsar i såväl Afrika som i Europa. Tyskland har beslutat sig att under de närmaste åren ge tillbaka de konstverk i bland annat brons och elfenben som först togs av engelsmännen som krigsbyte från Benin City 1897 – och sedan hamnade i tyska händer.

För ett par dagar sedan överlämnade Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock 20 av de föremål som Tyskland nu vill återföra till de rättmätiga ägarna. Överlämnandet skedde i Nigerias huvudstad Abuja och just det är ett faktum som stör min sinnesro. Abuja är huvudstad i förbundsstaten Nigeria, inte en del av det tidigare kungariket Benin.

Benin som växte fram ur det tidigare kungadömet Edo var ett av Västafrikas mest utvecklade riken när det annekterades av England 1897. Man hade haft att göra med europeer betydligt tidigare. Redan på 1500-talet fanns det ett utvecklat handelsutbyte med Portugal där portugiserna bytte till sig bland annat slavar som fångats i krig med kringliggande riken mot pengar i form av “manillas”. En manilla är en hästskoformad metallring som påminner om ett kraftigt armband. Under 1500-talet var kostnaden för en slav åtta till tio “manillas”.

Benin skapade sin makt och rikedom genom erövringskrig som gav dem makt över större områden. De kunde därför upprätta handelsvägar som de kontrollerade och byar och städer som besegrats av Benin fick betala tribut för att behålla freden.

I dag finns en oroväckande förenkling av historien som gör att återbördandet av konstverk –  som i fallet med Benin-bronset – kan visa sig bli ett ogenomtänkt misstag.

Frågan man måste ställa sig är varför föremålen lämnas över till den nuvarande kolonialmakten? Nigeria har visat att de inte hyser några som helst samvetskval över att slå till hårt och brutalt mot de folkgrupper som vill återfå sitt förkoloniala självstyre. Det är bara att se vad som hände med Biafra när de utropade självstyre 1967 och varje liknande visat önskemål sedan dess.

Läs mer om Biafra-krisen här

När Abba Isa Tijani, från Nigerias nationella kommission för museer och monument, känslomässigt uttalar sig om hur han har sett hur befolkningen i Benin City blivit glada av nyheten om att deras objekt kommer tillbaka, undrar jag hur glada de är över att objekten inte kommer tillbaka till dem.

Vad Tyskland nu gör är att lämna föremål som togs som byte av engelsmännen för 125 år sedan till ett land som fortsätter att upprätthålla den koloniala gränsdragningen.

Och som heler inte tar hänsyn till vilket folk föremålen ursprungligen tillhörde.

Silverbibeln har befunnit sig i svensk ägo som krigsbyte sedan svenskarna stormade Prag 1648. Den befann sig då i Rudolf II:s ägo men dess ursprung antas vara Ravenna, Italien. Om Sverige skulle återlämna Silverbibeln till Tjeckien har vi också fattat beslut om att Rudolf II har kommit över Silverbibeln i en obruten kedja av rättmätiga handelstransaktioner sedan östgoterna skrev den på 500-talet. Om inte bör den lämnas över till östgoterna. Om man nu kan hitta några.

Det finns alltså en viss inbyggd problematik med att återbörda och lämna tillbaka krigsbyten och rena stöldgods när historiska skeden har förändrat förutsättningarna sedan den tid då bytet stals.

Ghana

Dikan center är ett nyöppnat galleri och bibliotek tillägnat fotografiet. Det finns i Accra, Ghana, och har målsättningen att inspirera och utveckla fotografi och film inte bara i Ghana utan i hela Afrika. Med drygt trettiotusen fotoböcker, de flesta med inriktning på Afrika, siktar Dikan på att bli ett utbildningsnav för fotografer och filmskapare och andra som skapar visuell konst.

SÄTTER KOMMUNEN PÅ KARTAN? Byggnaden som planeras är något helt annat än de anspråkslösa lokaler som idag inrymmer Dikan Center

Just i detta nu pågår en insamling, via plattformen gofundme, som redan har överskridit sitt mål på en miljon dollar. Insamlingen är till för att bygga ett eget center, ett palats för fotokonsten. Vi önskar naturligtvis fotografen Paul Ninson som är mannen bakom detta jätteprojekt lycka till. Det enda som talar emot en succé är att man driver projektet som en ”icke vinstdrivande organisation”. Det brukar sluta med att man hamnar i klorna på bidragsgivande myndigheter som snabbt kramar ur verksamheten till dess mest urvattnade form.

Stötta Morgonposten

Den fria pressen krymper för varje år som går. När den gamla annonsfinansieringsmodellen inte längre är lönsam väljer allt fler nyhetsredaktioner att vända sig till staten för allmosor och bidrag eller säljer tidningen till globalistiska storbolag; ofta både och. Oavsett blir resultatet detsamma: en slätstruken och agendadriven journalistik där sanningen inte länge står i fokus.

Morgonposten har privilegiet att fortfarande kunna rapportera fritt och oberoende om världshändelser utan att riskera bli tystade. Men för att kunna fortsätta vårt viktiga arbete förlitar vi oss på våra läsares genirositet som är beredda att betala för nyheter.

Om du också vill vara med och stötta Morgonposten är det bästa sättet att prenumera på EXTRA! för bara 99 kr/månaden. Förutom att du hjälper oss att fortsätta driva Morgonposten får du även tillgång till exklusiva reportage, dokument, domar, landets mest intrerssanta kommentarsfält samt vårt anonyma forum där du kan diskutera nyheterna vidare.

premumerera på EXTRA!
Roland Casselbrant