Regionfullmäktige i Gävleborg fick inte uppleva något luciafirande i år. Det ställdes in av Mattias Eriksson Falk (SD), som är fullmäktiges ordförande.
Orsaken verkar var att Falk stördes av att det inte skulle röra sig om ett traditionsenligt luciatåg. Det var inte en kvinnlig lucia som skulle gå längst fram med ljus i hår – utan en person som identifierade sig som ”hen”.
Jag själv är mest nyfiken på hur de små Staffan-Stalle-drängarna identifierade sig, men ingen har brytt sig om att ta reda på det. Jag är bara orolig för att de kanske identifierade sig men någon av deras ”fålar fem”.
I sociala media har lärare på skolan som eleverna i luciatåget kom från gått till angrepp på Falk och talat om ”brunhögern”, alltså anklagat Falk för att vara en liten smygnazist.
Det visar hur lite lärare numera kan om historia. Det har ju i åratal pågått ett metodiskt försök från staten att utplåna alla svenska jultraditioner, och det experimentet påminner väldigt mycket om nazi-Tysklands. Hitler och Himmler gillade inte julen så där väldigt mycket. Alldeles för fridfullt, kristet och mysigt, fred på jorden och allt det där. Dessutom var Jesus faktiskt jude. De här sederna var inget att hålla sig till om man ville skapa en nation där alla var snabba som vinthundar och hårda som Krupp-stål. Alltså måste julen avskaffas – eller åtminstone omformas. Joe Perry beskriver det hela i sin bok Christmas in Germany: A Cultural History.
För nazisterna var kristendomen en konkurrent till partiet och staten, alltså organiserade nazisterna ett julfirande där inte Jesu födelse stod i centrum utan man gjorde det till en ”ljusets fest”.
Låter det bekant? Just det, det kom i Sverige ett statligt påbudet 2011 – när liberalernas Jan Björklund presenterade en ny läroplan; den svenska grundskolan skulle inte få innehålla några religiösa inslag. Skolorna anpassade sig snabbt, redan året efter hade var sjätte skola ersatt luciafirande med en ”ljusfest”.
Nazisterna var trots allt historiskt korrekta när de påpekade att germanernas firande av ljuset hade föregått det kristna julfirandet, tillbaka till asatron var deras budskap. Dagens svenska rektorer vågar inte riktigt göra samma sak, utan här firar man ”ljuset” lite mer i största allmänhet. Kanske är det vårt stora statliga elbolag som kommer att lanseras som den nya gudomen? ”Nu har ljus, här i vårt hus! Tack Vattenfall!”, får vi sjunga framöver.
Nazisterna döpte om Julafton till ”Rauhnacht”, som betyder ungefär ”Rå, hård, natt”. Julhelgen skulle inte vara gemytlig, den skulle vara härdande – Goebbels förklarade det med att det gällde att söka sig tillbaka till den germanska urtiden, till den punkt då det inte fanns rinnande vatten, gas, ljus och el, och högtidlighålla den genom att fira vad som tidigare varit julhelgen i förfädernas anda. Möjligen kan det ha bidragit att kriget på östfronten vid den tiden inte gick så över sig bra, och det innebar att det var ont om varmt vatten, värme och el i Tyskland. Man gjorde dygd av nödvändigheten.
Påminner inte det också lite om situationen i Sverige i dag? Det pågår ett krig därborta i öster – och i svenska hem funderar man på hur mycket man måste skruva ner elementen, och vilka eldrivna saker man ska koppla ur – kylskåpet kanske? Förvisso är inte maten ransonerad som i det krigstida Tyskland, men inflationen gör att många tvingas ransonera inköpen av julmat.
Även julmaten ville nazisterna förändra. Även där var det mycket av nödtvång under krigsåren. Det lanserades kål tillagad på fyra olika sätt för att ersätta korvar och fläsk.
Också det påminner om Sverige i dag där media sprider budskapet att vi ska käka kikärtsröra och grönkål, rödkål och brunkål till sojabiffarna. De hänvisar inte till att det är krig utan att det är klimatkris. Resultatet blir ungefär detsamma.
När Hitler väl lyckats minimera närvaron av Jesu födelse i julfirandet gav han sig på tomten också. Inga julklappar! Men det visade sig möta så hårt motstånd att man fick backa. Tomten blev kvar men i form av att det var den gamla asaguden Oden som delade ut klapparna. På gamla journalfilmer kan man också se Göring dela ut hjälmar till små pojkar som julgåva.
Vilka bjöd hårdast motstånd mot försöken att avskaffa och omforma julen i nazi-Tyskland?
Det visade sig intressant nog vara det nazistiska kvinnoförbundet som redan vid maktövertagandet hade 2,3 miljoner medlemmar. Där sade de stadiga hemmafruarna ungefär ”nej-men-för-i-helvete-julen-rör-ni-inte-är-ni-helt-dumma-i-huvudet?”. Samtida rapporter vittnar om mycket upprörda stämningar, och ledningen i förbundet var bekymrade över att de manliga naziledarnas kamp mot jultraditionerna gjorde det svårt att rekrytera nya medlemmar. Men eftersom det var kvinnorna som bestämde i hemmet fick aldrig försöken att avskaffa den traditionsenliga julen något riktigt fäste i de tyska familjerna när de befann sig i hemmets hägn.
Något likande är svårt att tänka sig i Sverige eftersom det socialdemokratiska kvinnoförbundet numera leds av Annika Strandhäll. Och hon har på twitter uttryckt sin upprördhet över att luciatåget i Gävleborgs regionfullmäktige stoppades.
Men frågan måste ställas? Varför försöker socialdemokraterna och de flesta andra partier driva en nazistisk linje och avskaffa de svenska jultraditionerna.
Vad planerar de töver detta?
Prenumerera för 99 kr/mån!