Semifinalen mellan Kroatien och Brasilien blev inte den nagelbitare som SVT-panelen hade hoppats på. Panelen, bestående av Therese Strömberg, Daniel Nannskog, Jonas Eriksson och programledaren André Pops, pratade i vanlig ordning, i en timme före matchen, om lagens förutsättningar och gick igenom de bägge nationernas nyckelpersoner (Messi och Modrić). De verkade vilja få fram “tesen” att Argentina minsann inte skulle tro att de skulle få dansa någon tango i den här matchen. För Kroatien skulle ligga tryggt i sina positioner och vänta på att få kontra.

Det är något fel med den där panelen. De sitter för långt ifrån varandra, vilket inger en känsla av anonymitet. Samtidigt bekräftar de varandra, som medlemmarna på ett AA-möte. De nickar och har sig och ser empatiska ut. De grälar aldrig.

Och fel har, och hade, de, förstås. Kroatien kontrade inte alls. De började tvärtom matchen ganska friskt och höll i bollen och försökte anfalla. Men de kom ingen vart. I stället var det Argentina som var säkra i sina positioner. När de senare sedan, efter något tjog minuter började anfalla, tycktes de kunna riva upp stora hål i det kroatiska försvaret. Detta gav dem självförtroende.

Efter 34 minuter small det, på straff. Upprinnelsen till straffen var en sådan kroatisk “försvarsosäkerhet”, ett anfall som gick så fort och var så elegant och där anfallaren blev så frispelad, att jag var övertygad om att det var offside.

Men om frispelningen just var “elegant”, tyder detta på att det inte var offside, och det var också lätt att se på reprisen.

Straffen dundrade Messi upp nättaket. Tangon fortsatte sedan tämligen omgående, i 39:e minuten kom 2–0.

Fast de dansar nog inte “tango”, förresten, men jag jämför dem med storebror Brasilien, sambalaget. Dansjämförelsen går dock på kryckor. Vad man kan se är att argentinarna rör sig framåt fort och kraftfullt, som om de gick på steroider.

2–0-målet var en omställning. Centertanken Alvarez fick bollen efter ett i vanlig ordning misslyckat kroatiskt försök till anfall och drev bollen i hög fart mot målet ända från mittlinjen. Han hade inte direkt hela laget med sig i anfallet men ett par stycken hade han och dessas passningsvägar blockerades av kroaternas backlinje, varpå Alvarez i stället helt sonika sprang framåt, (“fjamåt”, sa Annie Lööf) stapplandes och snubblandes men ändå som en stridsvagn och lyckades “chippa” in bollen innan han kolliderade med målvakten.

Det här målet gjorde argentinarna på läktaren ännu galnare än vanligt, alla utom dem som inte hade glömt chocken i helgen, när Nederländerna kvitterade till 2–2 i sista minuten. Men de kunde andas ut i 69:e minuten, då Alvarez gjorde sitt andra mål till 3–0. Det var en annan stridsvagn, Messi, som assisterade honom, efter en soloraid längs den kroatiska kortlinjen, ett slags balansnummer, varpå Messi spelade snett inåt bakåt, där Alvarez slog in den i ganska öppet mål.

AA-mötet i SVT-studion hade nu “bytt fot”, nu hyllade man Messi och bara Messi, han hade gjort ett trollnummer och det argentinska folket skulle komma till himlen, och bli mindre arbetslösa, åtminstone “känna sig” mindre arbetslösa, om denne bollkonstnär Lionel bara fick leda sitt lag till den första VM-titeln sedan Diego Maradonas senaste, 1986.

Fast först måste de vinna semifinalen, förstås.

Men det gjorde de, med 3–0.

Kroatien, med sina av SVT hyllade spelare som Modrić, Gvardiol och Perisić, sprack som en ballong, kändes det som. När de hade förstört livet för mig och andra brasilianare i fredags, hade man ju hoppats på en repris idag, att de skulle lysa upp kvällen som ett luciatåg i vinterkylan. Men det var ta mig tusan inte godkänt.

Och nu ställs allt hopp till Frankrike.

Notera 1:

Kroatien saknade spets, något i stil med Ivana Knoll. Var har hon förresten hållit hus sedan succén hon gjorde med sina selfies med schejker, för några veckor sedan? Har inte synts i tidningar på lång tid. Hon sviker sitt hemland. Så länge hon tog selfies och syntes, var Kroatien kvar i turneringen. Fast de gjorde ju bara mål på straffar, eller också inga alls. Eller också glädjedödarmål, som det Petković gjorde mot Brasilien.

Notera 2:

Apropå Ivana Knoll (eller ska det vara “Knöll”, “Knall” eller rent av något ännu mer vågat) och “livet på läktarna”, har det blivit slutpratat snart, om publikfiasko I Qatar-VM? Det var fullsatt igår på Lusail stadium (83 966) och det motsvarar ungefär två “fulla” Friends arena.

Johan Linder