Kvartsfinalerna i det pågående världsmästerskapet var på alla sätt och vis en temperaturhöjare för turneringen i stort. Nu hade det hettat till ordentligt och passion och vilja gav en ordentlig glöd. Marocko som VM-historiens första afrikanska lag till en semifinal efter att ha slagit ut Portugal och Kroatien skickade hem Brasilien Läs Johan Linders referat från den tillställningen här.

På en utsåld Al Bayt-stadion skulle den sista semifinalutmanaren utses. Tuppen från Frankrike eller lejonen från England. Ett England som sedan sitt VM-guld 1966 har uppträtt som att de är på plats för att slåss om guldet trots att de aldrig riktigt har haft laget för att verkligen utmana. Det har närmast blivit parodiskt under detta VM när sociala medier fylls av inlägg från engelsmän som taggar sina inlägg med #bringithome. Hemma för VM-bucklan är många platser men inte England. Den råkar snarare ha varit på ett kortare besök i England en gång för ganska länge sedan.

Frankrike, de regerande världsmästarna, har två VM-guld som de dessutom har vunnit i modern tid, 1998 och 2018. De har kommit hit för att ta hem bucklan. England är pass bra att de kan ta sig till en kvartsfinal men knappast mycket längre. För mig står det redan innan match klart att det är Frankrike och Argentina som är de starkaste och skickligaste lagen kvar i turneringen.

Efter en trevande inledning från båda lagen där ändå Frankrike skapade mest framåt med boll mot mål och en hörna gjorde Frankrike också första målet i sextonde matchminuten. När Mbappé tog emot bollen offensivt och rörde sig mot straffområdet samlade England mer eller mindre hela laget i detsamma. Bollen hamnade istället hos nummer 8, Aurélien Tchouaméni, tjugosex meter från Pickford i Englands målbur och långskottet från Tchouaméni sitter i nätet i målvaktens högra hörn. Det går knappast att gå förbi Pickfords insats på Tchouaménis skott utan att konstatera att den här typen av långskott inte skall få gå i mål om man skall klara att gå vidare i cup-stegen. Med tanke på hur täta matcher som spelas i cup-form på världsmärstarskapsnivå måste målvakten bli lite av en hjälte i sin insats för laget.

0–1 och engelsmännen ägnade någon minut åt att gnälla på domaren. Om vad vet man inte då det inte fanns något i hela anfallssituationen att reagera på. De borde kanske ägnat sig mer åt att inte springa tre man efter Mbappé istället. Efter målet klev England upp mer resolut i planen. England skapade ett par tre möjligheter i första hand genom Kane som satte Frankrikes målvakt och tillika lagkapten Hugo Lloris på prov. Snart nog blev spelet mer utjämnat igen.

Efter första halvlek kunde man konstatera att även om båda lagen spelade mycket välorganiserat och med tålamod i sina respektive spelidéer, upplevdes Frankrike som mer individuellt spelskickliga och med en högra spelintelligens. Den stora frågan som uppenbarade sig efter fyrtiofem minuter plus fyra tilläggsminuter av matchen var ändå när och hur hårt England skulle gå till attack i andra halvlek. En forcering betyder också att motståndaren får kontringsmöjligheter och det Frankrike som vi såg under första halvlek vill man inte ge för många chanser till snabba kontringar.

Efter två spelade minuter i andra halvlek hade England skapat två hörnor och ett skott på mål från Bellingham fot som Lloris tvingades tippa över ribban. Forceringen var inledd.

I femtioförsta matchminuten pressar England med sitt ökade tempo fram en straff när Saka viker in mot mitten strax innanför straffområdet. Den tidigare målskytten Tchouaméni satte ett ben mellan Sakas dito och straffen var solklar. Straffen blev en uppgörelse mellan Tottenham-lagkamraterna Kane och Lloris och efter att ha uppträtt mycket nervöst slog Kane en otagbar straff, högt och hårt, i mål. 1–1 och tempoökningen från engelsmännen hade gett resultat.

Båda lagen visade upp osäkerhet i agerandet när motståndarspelare valde att ta en annan än förväntad löpväg med bollen. Varje sådan situation skapade röra i respektive lags försvarspositioner.  En kvart in i andra halvlek visade Frankrike tecken på att tempoökningen hade skapat problem för deras spelskicklighet. Fransmännen missade framspel och passar som de inte missade under första halvleken. Englands snabbare och rakare spel var här långt effektivare för att skapa chanser och fransmännen fick allt svårare i närkamperna. Inte sällan var Theo Hernandez inblandad i dueller som inte föll ut till Frankrikes fördel. Dessutom hade England hittat nyckeln till att hålla Mbappé från att skapa något. Man behövde inte längre springa tre man efter Mbappé utan litade på att man hade honom under kontroll.

I sjuttiosjätte minuten hamnade Olivier Giroud rakt framför det engelska målet men fick sträcka sig lite för långt för att få ordentlig träff på ett volleyskott som gav Pickford en chans att rehabilitera sig efter 0–1 målet. I anfallet som följde på hörnan kunde dock Giroud sätta huvudet på Antoine Griezmanns stenhårda inlägg. Girouds nick ändrade riktning via Harry Maguires överarm och ställde Pickford helt. Otagbart, och Griezmann stod för sin andra målgivande pass för kvällen.

Sedan sker det igen, och det är tidigare nämnde Theo Hernandez som tacklar i ryggen på Mason Mount och efter VAR-bedömning dömdes det straff. Det hade inte behövts någon VAR-bedömning. Det här var kanske den enda situationen där domaren inte hade full koll på händelserna. Domaren hade kunnat blåsa straff direkt.

Hernandez gick helt och hållet på spelare och struntade i bollen. Ånyo fick vi se Tottenham-duon göra upp och den här gången gick Lloris segrande ur duellen. Kanes straff över mål. Kane gick på styrka igen men hade inte siktet inställt. Spelare som Maguire försökte tillskansa sig fler tillfällen genom att handlöst falla ihop ned i gräset och klaga oavsett om någon var i närheten av honom eller inte. Domaren hade dock matchen igenom en mycket klar bild av vad som hände på Al Bayt-stadion den här kvällen. Men engelsmännens tilltagande frustration efter den missade straffen blev tydlig. Och Maguire fortsatte att känna sig kränkt.

Harry Maguire fick till sist sin frispark efter att ha blivit rejält fälld utanför straffområdet. Marcus Rashford tog frisparken som skruvade sig i en vacker båge och tog i nätet efter att ha passerat ovanför ribban. Les Bleus slår ut De tre lejonen som förväntat. Det frågetecken som kvarstår efter matchen efter avblåsning är om Frankrike kan fortsätta att spela på gränsen i försvaret i en semifinal? Två straffar och flera frisparkar i farliga lägen kommer man inte kunna bjuda på mot ett Marocko som inte har någonting att förlora och spelar på inspiration och glädje. De har dessutom en enorm kontinents befolkning i ryggen. Det vet de, och de känner det.

Roland Casselbrant