Nu väntar en nysatsning på integration i Göteborg. Nyanlända flyktingar får boende i stadens mer välmående områden, där de allra flesta är svenskar och arbetar. Om det hela misslyckas kommer de som bor där att få skulden, antagligen stämplas som rasister.

Låter det överdrivet? Men på något annat sätt kunde jag inte tolka det förslag som socialdemokraterna i staden nu genomdrivit. Men så illa kan det väl faktiskt inte vara tänkte jag, och bestämde mig för att försöka förstå hur de ledande socialdemokraterna i staden tänker, och vad de egentligen menar.

Det skulle bli en nyhetsartikel med intervjuer. Men det blev något annat. Ingen ledande socialdemokrat ville förklara hur socialdemokraterna tänkte när de ritade sin karta till ett mer integrerat samhälle. Vi kan väl börja med att beskriva en del av den den verklighet den där kartan ska beskriva.

En vanlig dag

Han tittar uppfordrande på sin fru, och säger: ”Vi måste!”

Hon tittar trött tillbaka på honom och svarar: ”Men vi kom ju nyss hem, och barnen var besvärliga när jag skulle hämta dem på dagis. Det hade bråkats. Och jag borde egentligen varit kvar på jobbet och gjort klart det där förbannade på projektet vi håller på med. Men jag får försöka fixa lite när ungarna gått och lagt sig., så jag orkar faktiskt inte.”

Han ser ännu mer uppfordrande på hustrun, och muttrar: ”Men vi måste! Jag är också trött, hur tror du jag har det på jobbet? Och i dag var det stopp på motorvägen hem. Men vi måste! Jonas vill det!”

Ett ganska vanligt samtal i en barnfamilj. Förutom det där med ”Jonas vill det”.

Arbete och barn kräver sitt. Tiden räcker aldrig riktigt till. Och så finns där alla dessa andra ”måsten”. Dessutom numera bekymren för ekonomin. Även om båda i paret arbetar ökar kostnader för boende, mat, el – ja, för allting. Pengarna räckte snart lika lite till som tiden i en barnfamilj – även om båda föräldrarna arbetar.

Nu undrar du förstås vilket ”måste” det handlar om i just det här fallet.

Och vem är denne Jonas som ställer krav som ”måste” uppfyllas?

När det gäller det där ”måste” innebär det att paret måste ut på kvällen och hitta personer som är nyanlända och flyttat in i området. Eller bjuda hem dem. De ”måste” knyta vänskapsband.

Låter det absurt?

Låt oss då presentera Jonas. Han finns i Göteborg. Han heter Attenius i efternamn, och efter årsskiftet blir socialdemokraten Jonas kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. Hans parti gick framåt i valet, fyra kommunalråd blev fem, och socialdemokraterna kommer att styra staden tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet.

Och en av de frågor socialdemokraterna tidigare drivit fick de igenom redan när budgeten för 2023 nyligen antogs. Nyanlända ska i första hand erbjudas boende i områden som påminner om det område som Jonas själv bor i – alltså Torslanda. Det är ett område med ”högre socioekonomisk status” än de områden som nyanlända brukar hamna i. De finns annars oftast samlade i något av Göteborgs åtta utsatta områden: Gårdsten, Hisings Backa, Tynnered/Grevegården/Opaltorget, Biskopsgården, Bergsjön, Lövgärdet, Hammarkullen och Hjällbo.

Alla politiker – oavsett parti – är överens om problemen i de här områdena: arbetslöshet, kriminalitet, droger, klankultur, hederskultur och de är eniga om att i allt högre grad växer det här fram samhällen skilda från det övriga Sverige. Platser med sina egna kulturer, värderingar och språk. För många som bor där är den enda verkliga förbindelsen med det övriga Sverige de bidrag man får för att klara hyra, mat och andra kostnader.

Det rör sig inte om få människor som bor i dessa områden. 84 000 i en stad vars invånarantal är 580 000. 15 procent bor i ett utsatt område.

Vad göra? Socialdemokraterna ser sitt förslag om anvisning av bostäder i ”bättre” områden som en del i lösningen.

Men vad innebär det egentligen och hur är det tänkt att fungera? När vi ställde frågan till socialdemokraterna i Göteborg ville inget av de fem kommunalråden ställa upp på en intervju. Kanske var Jonas och hans kollegor fullt upptagna med att knyta vänskapsband med nyinflyttade nyanlända?

Jag hänvisades till en Svt-intervju Jonas Attenius gjort i frågan och en debattartikel han skrivit.

Svt:s hovreportage

I intervjun ställs inga frågor till Jonas, utan han får hålla ett valtal (kanske är han inte informerad om att valet är över och att han vann?).

Svt har tidigare rapporterat att de nyanlända som placerats i välmående skärgårdsidyllen Askim upplever sig isolerade från det omgivande samhället

I Svt-intervjun förklarar han bland annat att:

– Det betyder ju oerhört mycket för barnen att bo i ett område där det pratas svenska.

– Sen ska vi jobba vidare med att föräldrarna ska bli självförsörjande och komma in i jobb.

Jag blev ärligt nyfiken, för jag förstod inget av Jonas svar. Jag antar att han och hans partikamrater tänkt igenom sitt förslag. Deras motion till kommunfullmäktige var väldigt lång. Där diskuteras det mesta, även vad borgerliga regeringar gjort och inte gjort när det gäller integration. Men inget sägs som gör att jag begriper hur deras förslag ska innebära någon förändring.

Så vad annat kan jag göra än redovisa de frågor jag skulle framfört om jag fått audiens hos Jonas, en del av frågorna är långa, men jag ville ha ett resonerande samtal:

  1. Vilka studier finns det som pekar på att det betyder ”oerhört mycket” för nyanländas barn att bo i ett område där det pratas svenska? Finns det belägg för detta eller är det bara en känsla du har? Det finns studier om barn som bussats från utsatta skolor till skolor i områden där de flesta talar svenska. De studierna visar att barnen känner sig utanför och ”utpekade”. Resultaten blir sämre. Vilka studier finns det som visar att er lösning betyder ”oerhört mycket”?
  2.  Finns det inte till och med en större risk än vid bussning att barnen känner sig ”utpekade”? Och beroende på vilka barnen är – finns det inte också också en risk att de reagerar med att vara stökiga och våldsamma?
  3. De nyanlända får en bostad och den betalas med bidrag – och sen ska ”vi” se till att de kommer i arbete. Men är det inte individens ansvar att skaffa sig ett arbete?
  4. Dina åtgärder gör ju inte att de utsatta områdena försvinner, och som jag förstår det verkar tanken mer vara att problemen åtminstone inte ska förvärras – men innebär inte er lösning att alla motsättningar i Göteborg förvärras, för …
  5. …vad säger du till de invandrare som bor i ett utsatt område, och som är självförsörjande men som ändå inte har råd att flytta till ett bättre område, och som nu ser hur nyanlända invandrare får den bostad de själva drömt om och arbetat för?
  6.  … vad säger du till de svenskar som arbetar och sliter hårt för att få en bättre bostad i ett område de tycker är rätt miljö för sig och sina barn, och som ser att nyanlända får det boendet?
  7. … vad säger du till de barnfamiljer där båda föräldrarna arbetar hårt, men som kanske ändå måste överge bostadsrätt eller radhus när pengarna inte längre räcker och dyrtiden gör att de måsta skaffa sig ett billigare boende – alltmedan nyanlända får ett boende familjen själv inte längre har råd med? Socialdemokratin vill ju se ett rättvisare samhälle – är detta rättvist?
  8. När du säger att ”sen ska vi se till att de blir självförsörjande” – vad är det tänkt att ”vi” ska göra då? Vilka metoder eller åtgärder tänker du på? Och om du vet att de metoderna fungerar – varför tillämpas de inte bland alla de arbetslösa som finns i de utsatta områdena? Är det verkligen en fin bostad i ett lugnt område som är avgörande för att man ska få en nyanländ att bli självförsörjande?
  9. I Danmark river man nu delar av utanförskapsområdena och flyttar ut dem som bor där till områden där det bor mest danskar. De danska forskare som är involverade i projektet säger att det rör sig om ”ett enormt socialt experiment” och att man vet om det fungerar först ”om tio år”. Har ni studerat det som sker i Danmark? Du verkar tvärsäker på att det här är rätt väg. Vad vet du som inte danska forskare vet?
    11. ”Gör din plikt, kräv din rätt” är ju ett gammalt motto i arbetarrörelsen – hur motiverar du att ni i Göteborg minst sagt vänt på ordningen?
    12. I en debattartikel i Göteborgsposten säger du: ”Om vi däremot fördelar mottagandet på ett jämlikt sätt får de som kommer hit mycket bättre chanser till svenska vänner, svensktalande klasskamrater och jobb med svenska villkor.” Jag förstår inte varför det skulle bli så, och minst av allt förstår jag varför de lättare skulle få svenska vänner. Jag tror att de flesta upplever att de har svårt att hinna med sin familj, barnen, sin partner, sina vänner och sina föräldrar. Många känner inte ens sina grannar speciellt väl. Men nu ska människorna i ett område som har ”socioekonomiskt högre status” plötsligt ha tid att knyta vänskapsband med nyanlända. Hur realistiskt är det? Är det inte bara en fras?
    13. Röstmässigt har ni ju en stark ställning i utanförskapsområdena, tillsammans med vänsterpartiet har ni 55 till 65 procent av rösterna där. Är det här bara ett sätt för er att skaffa er fler väljare i områden där ni nu har en svag ställning?

Hör av dig Jonas! Nu är min stillsamma förhoppning att du ställer upp på ett samtal om de här frågorna. Det måste väl ändå kännas lite trist för en gammal byggjobbare att nöja sig med kommunikéer till trötta mediakanaler som Svt – längtar du inte efter ett mer ordentligt käftande om tidens viktiga frågor. Om så är fallet är det bara att höra av sig.

Boris är chefredaktör för Morgonposten.