I Kumla flockas 40-talister till den lokala jujutsu-klubben. Nej, det handlar inte om självförverkligande, utan om självbevarelsedrift.
Roger Berger visste inte vad han skulle förvänta sig när han och kollegan Fredrik Andersson blev inbjudna till pensionärsföreningen Väntjänsten en fredag i oktober. De båda jujutsu-instruktörerna gissade att det skulle komma ett tiotal åldringar och lyssna. Kanske att någon skulle våga sig upp på pusselmattan de hade med sig.
När Roger och Fredrik kom till samlingssalen på Kvarngården i Kumla satt där drygt 70 nyfikna och väntade. De båda pusslade ihop mattan och började demonstrera falltekniker och grundläggande självförsvar. Efter bara lite trugande fick de upp 75-årige Willy Fogelkvist på mattan. När isen var bruten fylldes den med pensionärer, ivriga att pröva olika balansövningar och att rulla runt på det mjuka underlaget.
Egentligen skulle presentationen på Kvarngården bara vara en engångsgrej.
– När vi kom dit på kvällen satt det 70–75 stycken i publiken. Det här blev så stort, och de tyckte det var så häftigt så de började skriva upp sig på listor medans vi var där. De ville köra det här, så vi var så illa tvungna att starta en grupp för dem, berättar Roger Berger.
Listorna samlades in och en månad senare, den 4 november, var det dags för det första seniorpasset i Kumla kampsportförenings lokaler.
– Vi kör tre gånger nu i höst nu, för att testa. Vi började med fallteknik men de ville lära sig självförsvar också.
Två gånger har de hunnit med så här långt, och det tredje passet blir nästa vecka. Sedan blir det utvärdering.
Hur ser trenden ut, föll hälften ifrån efter första gången?
– Nej, nej, tvärtom! Det är fler som vill ställa sig på kö. De tycker det är jättekul, verkar det som. De är på hela tiden. Man blir nästan … De vill nästan fajtas lite, och kämpa. Skitkul är det.
Som intresset ser ut blir det nog en fortsättning, menar Berger. Men frågan är om föreningen kan hjälpa alla som vill träna. Efter att SVT kom på besök på en av träningarna härom veckan har telefonen gått varm.
– Nu har vi varit på tv så nu börjar de ringa från grannkommunerna också. Vi får försöka snickra ihop nånting efter jul. De är som tokiga, men det är jättekul. Det finns ett behov, tydligen.
Berger är också noga med att betona att de anpassar träningen efter deltagarnas ålder, rörlighet och eventuella skröplighet.
Varför detta intresse?
– De är lite rädda, eller ja … Klimatet börjar bli så hårt nu så de vill känna sig mer säkra när de går ut på kvällarna.
Den äldsta deltagaren är 80 år. En våldsverkare som vill slå ned en 80-åring kommer med stor sannolikhet att lyckas. Instruktörerna i Kumla kampsportförening kan inte trolla, och det vet de om:
– De kanske inte kan försvara sig på det viset, men de får en självkänsla allihop – att kunna gå ut ensamma eller i grupp och möta verkligheten på ett lugnare vis. Och känna att de kan göra nånting, säger Roger Berger.
– Självförsvaret har de bestämt själva lite. Många har guldkedjor, handväskor, och är allmänt rädda så vi har försökt lägga upp det utifrån vad de vill. Någon var rädd för att bli av med sin medicin.
Det senaste året har åtminstone en 85-åring och en 60-åring rånats vid bankomater i Kumla.
Rimlig målsättning
Berger säger att han redan kan se hur pensionärernas självkänsla ökat. Det är precis det han vill uppnå. Att de inte ska känna samma oro när de går ut på kvällarna, eller på dagtid.
Man kanske kan överraska och vinna lite tid?
– Man kanske kan vinna lite tid för att ropa på hjälp eller dra sig undan. Nånting, hoppas jag. Jag hoppas inte att de ska behöva komma i den situationen, men att ha det tänket i alla fall. Om det kommer någon så kanske jag kan skapa mig någon sekund och hinna ropa på hjälp eller nånting.
Kan det finnas en risk i att göra motstånd
– Ja, absolut, och vi tränar inte på att göra motstånd. Vi tränar på att kanske avvärja ett ryck i väskan. Man kanske inte behöver bli så rädd, och kanske kan skydda sig lite. Men med motstånd är man inne på något helt annat. Det är svårt för många. Det behöver man inte vara äldre för.
En familjeangelägenhet
Pensionärernas tränare Roger Berger har blott fyllt 62 år. När han och hans 5-årige son Jesper gick ned till kampsportklubben för 20 år sedan var de båda nybörjare. I dag är de båda instruktörer.
För tio år sedan tog han med sig sin funktionshindrade dotter Jenny till klubben och startade då också upp en handikappgrupp i judo och jujutsu – så kallad para-budo. I dag är han landslagscoach. Jenny har hunnit samla på sig tolv VM-guld i jujutsu och brasiliansk jujutsu. Inte så illa pinkat, som han själv uttrycker det.
Du har mycket erfarenhet av att lära ut. Vad ska man tänka på när man lär ut till nybörjare?
– Att ha roligt. Vi försöker lägga in lite lek i allting, även om det finns en djupare grund i det du gör. Detsamma gäller de här plus-65:orna. Det finns ju något bakom varför vi gör det här, men att ändå ha kul och skratta på mattan. Man lär sig mycket mer då.
Prenumerera för 99 kr/mån!