Lejonen av Teranga blev på tisdagskvällen klara för att få spela i cup-delen av det som kallas World Cup. Senegal vann två av sina tre matcher och det är ingen tvekan om att de är värdiga att gå vidare i turneringen. De regerande mästarna av Africa Cup of Nations har under Aliou Cissé ledning klarat av det få trodde att de skulle klara av efter att Sadio Manés skada hindrade honom från att delta i VM. De flesta sportjournalister i Afrika gav till och med det västafrikanska favoritskapet till Kamerun och avskrev mer eller mindre Senegals chanser i turneringen.

Senegal kommer att göra allt för att bevisa belackarna att de har andra planer än att lägga sig platt.  Aliou Cissé utnämndes av CAF till årets coach och Senegal vann inte bara Africa Cup of Nations 2021 utan var tvåa i turneringen 2019 (Africa Cup of Nations spelas vartannat år) och har under 2000-talet etablerat sig som en maktfaktor i afrikansk fotboll och ingenting tyder på att de tänker slå av på takten.

Öppningsmötet mot Nederländerna var snäppet bättre än Senegals västafrikanska kollegors premiärmatcher men det har visat sig minst sagt svårt att bedöma lagen efter deras premiärmatcher i detta VM. Förlusten kom sent i matchen. Det dröjde till matchminut 84 innan Nederländerna fick hål på Lejonen av Teranga. Enligt många ett misstag av målvakt Édouard Mendy men jag har inget att anmärka på Mendys insats vid Gakpos nickmål. Däremot är det Mendy som får ta på sig ansvaret för att han släpper ut returen till Davy Klaassen och 0–2 i nionde förlängningsminuten i andra halvlek.

Nederländerna vinner över Senegal. Nederländerna spelar oavgjort mot Ecuador. Senegal slår Ecuador. Vilket lag är egentligen bäst?

Mot Qatar gjorde Famara Diédhiou det viktiga 0–2-målet. Diédhiou var Senegals bäste målskytt under kvalet inför VM och har gjort 11 mål på 26 landskamper, vilket ger ett bättre snitt i landslagströjan än självaste Sadio Mané. Det kan vara viktigt att komma ihåg.

Målet mot Qatar kom på en fast situation, en hörna. Fasta situationer är något som Senegal har visat sig behärska mycket väl. Dessutom stod målvakten Édouard Mendy för ett par räddningar av absolut toppklass.

Så blev det då dags för ett direkt avgörande om vilka som skulle få följa med Nederländerna vidare från gruppen (för att Nederländerna skulle förlora mot Qatar fanns det ingen, knappast ens i Qatar, som trodde) på Khalifa International Stadium inför drygt 44 500 åskådare.

Direkt efter att domaren hade blåst igång matchen tog Lejonen av Teranga hand om saker och ting från första sekund och det var kontrollerat halvleken igenom. Senegal spelade upp boll efter boll via kanterna vilket Ecuador inte hade några egentliga motmedel emot.

Senegal var också fysiskt dominanta över hela planen. De gånger som Ecuador försökte sig på att spela på offensiv planhalva var det närmast uteslutande på Senegals högerkant där Kalidou Koulibaly (nu i Chelsea) var stabil som en marmorkolonn och inte släppte någon förbi sig.

Ecuadorianerna lider ju tyvärr av den smärtsamma allergi mot närkontakt som många sydamerikaner och sydeuropéer drabbats av men senegaleserna hanterade behärskat de flera skrämmande scenarion. När de vid direkt hudkontakt med motståndarna fick se dessa lyfta rakt upp från marken och vända sig nittio grader för att sedan falla handlöst rakt ned i gräset behöll de ändå fattningen och tålamodet. De tänkte inte låta sig provoceras.

Framåt gav de snabba uppspelet via kanterna resultat när Ismaïla Sarr skar in i straffområdet med en fin löpning och var förbi sina motståndare. En sen Piero Hincapié blev tvungen att fälla Sarr, som själv tog hand om straffen.

Målvakten Hernán Galíndez åt höger och Ismaïla Sarrs straff närmast slickade stolpen på målvaktens vänstra sida. Galíndez kunde inte ha varit längre ifrån en räddning. En välförtjänt ledning för lejonen.

Oturligt nog hade jag valt att strömma matchen med svenska kommentatorer och trots att Senegal gick till anfall efter anfall, och Ecuador kände sig tvungna att bara rensa och slå bort bollar, babblade bisittaren Lotta Schelin oavbrutet om de fina offensiva trevliga Ecuador. Under en av Ghanas matcher försökte samma Schelin att uttala ordet ghananer. Det misslyckades vid båda försöken och hon fick till slut formulera om sig. Det råder antingen stora logiska brister i kommentatorernas resonemang eller är det bara ren okunskap. Och hur man kan resonera som att det landslag som rankas av FIFA som nummer 44 skulle vara något slags klar favorit mot den nation som är rankad som nummer 18 är ju direkt märkligt.

“Det här passar ju Ecuador bra” var kommentaren från bisittare Schelin efter 27 minuters speltid när Ecuador fortfarande hade problem att spela sig till senegalesisk planhalva och Lejonen av Teranga var det enda laget som skapade chanser. Hade detta varit radiokommentatorer hade jag trott att det var en helt annan match än den jag såg med mina ögon. Remarkabelt uselt och en närmast hallucinatorisk upplevelse.

Andra halvlek började med ett jagande Ecuador som tog initiativet. Ecuador behövde ett oavgjort resultat för att kunna gå vidare från gruppen och i sextiosjätte minuten kunde Moisés Caicedo raka in en boll på hörna. Plötsligt stod Caicedo helt utan bevakning och en senegales som stod som klistrad vid första stolpen omöjliggjorde att ställa någon offside. Det var en direkt svag försvarsinsats av Senegal. För mycket Teranga och för lite lejon helt enkelt.

I det följande anfallet fick Senegal en frispark som den kraftfulle mittbacken och kaptenen Kalidou Koulibaly resolut slog i mål efter att Ecuador inte orkat rensa bort andrabollen. 1–2 och Senegal klara för cup-stegen, där mycket kan hända.

Annars har det mesta som sagts om Senegal inför och under den här turneringen handlat om den spelaren som inte är här. Sadio Mané och hans skadefrånvaro har varit det hetaste ämnet runt Senegal. Att laget saknar den spelare som räknas som en av världens absoluta toppspelare under det innevarande året är naturligtvis en förlust. Totalt har Sadio Mané under sin landslagskarriär gjort 34 mål på 93 landskamper.

Fotboll är trots allt en lagsport och det Senegal har visat under sina bästa stunder i de tre första matcherna under VM är att de har en helhet. Fortfarande blir afrikanska lag bedömda för den brist på lagspel och hänfallande åt individuella prestationer som historiskt har varit deras signum. Nu när de visar upp en organisation i spelet som väl matchar andra kontinenters lag är omvärldens fokus på en enda spelares betydelse. Kapten Kalidou Koulibaly visade i matchen mot Ecuador att det finns ledargestalter att samlas kring. Jag både tror och hoppas att Senegal – Un peuple, un but, une foi – kan ge England en ordentlig kamp om fortsatt spel i dessa världsmästerskap. England som i internationella fotbollssammanhang är permanent överskattade kan mycket väl åka ut ur turneringen med Senegals benägna hjälp, även om spelbolagen anser att Senegals endast har drygt 16 procents chans att vinna.

Matchresultat för västafrikanska lag

Matcher spelade till och med 30:e november

Senegal – Nederländerna 0–2

Qatar – Senegal 1–3

Senegal – Ecuador 2-1

 

Schweiz – Kamerun 1–0

Kamerun – Serbien 3–3

 

Portugal – Ghana 3–2

Sydkorea – Ghana 2–3