Kamerun, eller “de okuvliga lejonen” som de också kallas, har lyckats kvalificera sig för VM-slutspel hela åtta gånger. Tyvärr har de inte varit mer okuvliga än att de endast en gång har tagit sig vidare från gruppspelet. Detta var i VM 1990 då man också blev den första afrikanska nationen att ta sig till en kvartsfinal. Ett VM där man bland annat besegrade Argentina med 0–1 och blev gruppsegrare. Ett Argentina som senare i turneringen slog ut Brasilien och sedan tog sig till en final mot Västtyskland som man förlorade.

I afrikanska fotbollssammanhang är Kamerun sedan länge en etablerad, respekterad och framgångsrik fotbollsnation och man har vunnit Afrikas nationernas cup (Africa Cup of Nations/Coupe d’Afrique des Nations=CAF), senast 2017. Ifjol slutade man trea.

Det är Kamerun som har CAF:s andra pokal i evig ägo sedan de segrade i CAF tre gånger under perioden 1980–2000. En anledning till att CAF beslutade att den som vann tre gånger i stället för att behålla cupen få en kopia av densamma. Det är för övrigt Ghana som har den första cupen i sin ägo.

När det stod klart att Sadio Mané på grund av skada inte skulle kunna spela för Senegal i årets VM-turnering var det många sportjournalister här i Afrika som rankade Kamerun som det västafrikanska laget med störst chans att gå vidare till slutspel från sin grupp. I premiärmatchen mot Schweiz visade Kamerun upp en krampaktig och oförlöst aktion. Det var inte mycket som fungerade och det får väl anses vara talande för hur eländig situationen var att det var den kamerunfödde Breel Embolo som sänkte Kamerun och gav segern till Schweiz.

Då matchen mellan Schweiz och Kamerun flöt som en död fisk genom Rio dos Camarões lämnar vi den och går snabbt vidare till måndagens händelser.

Inför starten av Kameruns andra match på Al Janoub-stadion presenterades nyheten att förstemålvakten André Onana inte bara hade blivit avstängd kort före avspark till Kameruns andra match i VM utan närmare förklaring från lagledningen, utan till och med blivit hemskickad.

Truppen med turneringens snyggaste skägg visade redan från start att det här skulle bli en fotbollsmatch som inte liknade sömnpillret mot Schweiz utan att de okuvliga lejonen var här för att vinna. Den intentionen visade dock även Serbien.

Efter tio minuter sköt Aleksandar Mitrović en boll i stolpen med vänsterfoten efter några mycket fina aktioner på högerkanten. I sextonde minuten dansade bollen runt som en flipperkula i Kameruns straffområde efter att Kameruns backar misslyckas med att slå bort bollen. efter att ha skjutit varandra i huvudet och bara fått tåspetsarna på bollen kunde Kameruns backlinje se bollen dimpa ner framför fötterna, i skottläge och rakt framför mål, på Mitrović. Serben lyckas lika dåligt som motståndarna att få rätt träff på bollen och missade målet rejält från den perfekta position han har.

Två minuter senare kom Kamerun upp i anfall på sin högerkant och efter att ha nickat med sig bollen klev Pierre Kunde två steg in i straffområdet och avlossade ett skott som Serbiens målvakt enkelt kunde hantera. Avslutet var bra men Serbiens målvakt Marko Dmitrović stått ypperligt placerad för att styra ut bollen till hörna. En hörna som Kamerun inte lyckades förvalta.

I tjugoåttonde minuten kom det då, matchens första mål. På en fast situation.

Pierre Kundes hörna nickskarvades av Eric Maxim Choupo-Moting, via huvudet på Nicolas Nkoulou, ner mot bortre stolpen där Jean-Charles Castelletto kunde raka in bollen i mål. Ett viktigt mål och Castellettos första mål i landslagströjan. Man kunde nästan känna måljublet i Douala, Yaoundé och Bamenda. Förhoppningarna på de okuvliga lejonen är stora och framgångar betydelsefulla hemmavid. Innan den här matchen hade man förlorat sina senaste åtta matcher i VM-sammanhang.

Man kunde se en skillnad i hur man ville spela matchen mellan de två nationerna. Kamerunierna ville komma till målchans med snabba långpassningar som friställer spelare med målvakten samtidigt som serberna försökte spela sig in mer kontrollerat in i lejonkulan. Det blev dock ytterligare en fast situation som gav kvitteringen till 1–1. Dušan Tadić slår en frispark från som Strahinja Pavlović möter perfekt på huvudet efter att Choupo-Moting har gått upp för att nicka bort bollen men stått för långt ifrån Pavlović och blivit för kort.

Match-uret hade precis tickat över ordinarie tid och börjat räkna ned de sex minuternas tillägg och serberna firade som om de var på bröllop.

Men de behåller trycket och endast en minut och fyrtio sekunder efter kvitteringen slår Sergej Milinković-Savić in ledningen för Serbien efter att två nu kuvliga lejon har sprungit på samma boll och anfallare och gett Milinković-Savić utrymmet han behövde för att avsluta. Det var ett välplacerat skott från strax utanför straffområdet som straffade Kamerun.

Tilläggstiden tog Kamerun från en ledning till jagande lejon igen.

Andra halvlek började med ett Serbien, vars självförtroende nu var påtagligt, tog tag i spelet. 1–3 kom i femtioandra minuten efter ett anfall som avslutades med ett passningsspel värdigt ett sovjetiskt ishockey-landslag á la 1980-tal med Mitrović fot sist på bollen. Vad skulle inte detta göra med serbernas självförtroende? Skulle något kunna rubba dem nu?

Precis när jag hade börjat tappa mitt fokus och satt försjunken i tankar om hur det ens kan vara möjligt att det är Puma och inte Adidas som klär det serbiska fotbollslandslaget, och vad detta kan tänkas betyda för den serbiska folksjälen, kom det då. Bytet. Det efterlängtade bytet med stort B. Ut gick Martin Hongla och in kom den dokumenterade målskytten Vincent Aboubakar.

Aboubakar trollar. Löper sig fri och lurade sin back på ett sätt som fick Nacka Skoglund att slå glädjevolter på sitt moln i fotbollshimlen och sedan lobbar nummer 10 Aboubakar bollen över målvakten och 2–3 är ett faktum. Det dansades i Yaoundé igen.

Nämnde jag bytet med stort B?

Jag tror bestämt att jag gjorde det. Mindre än tre minuter efter sitt mål springer han sig fri igen, Vincent Aboubakar. Choupo-Moting löpte med på vänstersidan fort han bara kunde och Aboubakar passar Choupo-Moting som bara behövde dundra in kvitteringen. 3–3 och jag såg röd-grön-gula kvinnor gråta på läktaren. Av glädje. Målet kom också till efter ett lysande exempel på Kameruns spelidé. En back vann tillbaka bollen utanför eget straffområde och drev den tio femton meter innan den långa uppspelspassningen mot en anfallare. Två tillslag – sedan mål.

Vincent Aboubakar som slog in den avgörande bollen i CAF 2017 och vann skytteligan i samma turnering 2021 med åtta mål på sju matcher. Med honom på fotbollsplanen växte självförtroendet på kamerunierna förbi serbiernas dito. Plötsligt vaknade samtliga okuvliga lejon och vågade göra lite mer individuellt med bollen.

Vi blev bjudna på högklassig fotbollsunderhållning och för att Kamerun skall kunna gå vidare från grupp G behövs bara att de okuvliga lejonen besegrar Brasilien och att Serbien vinner mot Schweiz med samma marginal. Då går Kamerun vidare på målskillnad. Det låter ju inte omöjligt om än svårt. Väldigt svårt.

Matchresultat för västafrikanska lag

Matcher spelade till och med 28:e november

Senegal – Nederländerna 0–2

Qatar – Senegal 1–3

 

Schweiz – Kamerun 1–0

Kamerun – Serbien 3–3

 

Portugal – Ghana 3–2

Sydkorea – Ghana 2–3

Roland Casselbrant