Jag reste nyss till Sverige från Portugal. Från 20 plusgrader, till snöklädda, vackra landskap. Vitklädda maffiga granar, snöknak under skorna, vita skogsharar skuttandes på åkrarna och domherrar som pickar frön från fågelbordet. Barnen blev alldeles euforiska, och jag myser av kvittrande skratt i pulkabacken, snöbollskrig, tomtespårning i skogen och varm choklad. Sverige kan verkligen vara magiskt vackert på vintern.
När jag slår jag på nyheterna redogörs dock den mörka sidan av det vackra. Snökaos på vägarna, inställd kollektivtrafik, blixthalka, snökanoner och ”svarta döden”. På nyheterna ser jag en frusen polis som står i Järva och berättar om alla olyckor, och hur många trafikanter de stoppat. Många av dem åker med sommardäck, och inte nog med det; blankslitna sådana (!). I min värld låter det sinnessjukt att åka ut i ett snöoväder med däck som till och med är farliga på sommaren. Jag har aldrig sprungit runt i ballerinaskor på en hockeyrink någon gång, men jag tror liknelsen är rimlig.
Att byta däck är ungefär lika roligt som att rengöra avloppet, och det är lätt att skjuta fram det så länge det är plusgrader. Men alla vet att prokrastrinering är som att kissa i byxan. Det är inte lika skönt längre när alla har däckpanik, och verkstaden blir plötsligt fullbokad till januari. Som vanligt slutar det med att man får stå i mörker och slask med stelfrusna fingrar, sparkandes på ett fälgkors medan man förbannar sig själv över att man inte fettade in bultarna i våras. Jag har själv varit där flera gånger.
Byta däck själv eller inte; det allra viktigaste är att se till att du har schyssta vinterdäck i god tid. Jag själv har som vana att beställa nya vinterdäck (om det behövs) redan vid sommardäcksbytet. Då står du aldrig helt handfallen om kylan smäller till. Är det fullbokat på verkstaden kan du alltid byta själv, och vill du inte göra det känner du säkert någon som kan hjälpa dig i utbyte mot ett paket smör – eller annan hårdvaluta. Men vad du än gör; ge dig för guds skull inte ut i sommardäck i halkan. Det spelar ingen roll hur många säkerhetssystem du har i bilen, det finns inget som räddar dig när fästet är noll.
Feministisk snöröjning?
Odubbat eller dubbat är en omdiskuterad fråga, och jag anser utan tvekan att man ska ha dubbade däck om du bor på en plats med kalla vintrar. Bor man på sydligare breddgrader med plusgrader och på sin höjd modd och slask, kan odubbade vinterdäck vara minst lika bra. Men då är det också viktigt att kunna ställa bilen, ifall det blir en köldknäpp. Jag har kört många däcktester och har själv upplevt skillnaden mellan odubbade och dubbade däck på is – både vad gäller att stoppsträckor och styrförmåga. En enorm skillnad.
Med bra däck, anpassad hastighet, vett innanför pannbenet och behörigt avstånd till framförvarande bil, kommer man långt. Men vägarna behöver givetvis snöröjas också. Jag läser varje år om hur kommunerna drar in på snöröjningsbudgetar, och om hur de ofta överskrids redan efter ett par månader. Den feministiska snöröjningen som var på ropet för ett antal år sedan blev en förväntad flopp, men det är ännu ett exempel på hur politiker hellre ägnar sig åt godhetssignalering och krafs på ytan – än att stå med båda benen i verkligheten och åtgärda de problem som drabbar de stora samhällsfunktionerna.
Man borde för länge sedan ha lärt sig att Kung Bore ofta kommer och våldgästar, och att han tar oss på sängen år efter år. Hur kan minnet vara så skört? Eller har klimatfundamentalisterna lurat i oss att de kalla vintrarna är förbi? Folk stoppar huvudet i sanden i oktober och tror att det inte blir någon vinter. Men hoppsan det blev det – i år också.
Det är sorgligt när viktiga samhällsfunktioner slås ut på grund av bristande snöröjning. Kommuninvånarna ska känna trygghet i att ambulanser, transporter och kollektivtrafik ska kunna ta sig fram oavsett väderlek, men för att kunna garantera det krävs mycket bättre beredskap. Och det kostar mycket pengar. Snöröjningen i de flesta kommuner är upphandlade av olika entrepenörer, och det är dyrt att ha full beredskap med jourer, lastbilar och plogar. Speciellt under de delar av säsongen då kraftiga snöfall är en eventualitet. Är ovädret framme just då, kan det dock bli väldigt sårbart. I glesbygdskommuner har man ofta avtal om extrasnöröjning med privatpersoner som äger egna traktorer och lastbilar. Andelen privatpersoner med traktor är dock väldigt låg i storstäder, så här skulle man behöva hitta alternativa lösningar. Därför skulle till exempel en kostnadseffektiv och flexibel beredskapspool vara på sin plats.
I Stockholm hade man förr i tiden något som kallades snösvängen. Trafikkontoret hade beredskapslager med både snöplogar och skyfflar, och efter snöfall köade människor där för att tjäna lite extrapengar. Man attraherade arbetslösa, studenter, missbrukare och hemlösa, som fick tillfälligt dagjobb och pengar i hand när de lämnade tillbaka skyffeln. Det lades dock ner, då modellen ansågs ge en dålig arbetstrygghet och långsiktighet, och att man utnyttjade utsatta.
Jag tycker dock att idén om en moderniserad on-demandlösning skulle vara intressant. Lite som en ”Uber för snöröjning”. Att jobba med något så oförutsägbart som väder kräver en arbetsmodell utöver gängse normer, och för att inte krackelera samhällsstrukturer krävs en stor överkapacitet för att ha full beredskap. Eller så får man då och då acceptera att hålla barnen hemma från skolan, hoppas på en förstående arbetsgivare, och försöka att inte få hjärtstopp eller bryta benet just de dagar då ambulansen inte tar sig fram.
Prenumerera för 99 kr/mån!