Enligt en läckt rapport från den ugandiska regeringen beräknas 500 dödsfall till slutet av april 2023. Om prognosen visar sig stämma kommer detta att utvecklas till det tredje största Ebola-utbrottet sedan sjukdomen upptäcktes första gången 1976.

Men de senaste siffrorna tyder på att utbrottet kan ha rasat ut – för den här gången.

Vid nedtecknandet av dessa rader är dödsfallen uppe i 53 och bekräftade smittade 135 sedan 20 september.

När det nuvarande Ebola-utbrottet bröt ut i Uganda tidigare under hösten räknade nog de flesta av oss som följer utvecklingen i Afrika att situationen skulle vara under kontroll inom någon vecka. De första fallen kom från en familj i byn Madudu. En by med cirka 480 hushåll och familjen sattes i den rutinmässiga 21-dagars karantänen omedelbart efter att det var klart att man återigen hade med Ebola att göra.

Fred Balungu och hans familj klarade sig och tillfrisknade men när karantänen var över hade hans grannar börjat insjukna och dö. Balungu berättar i en intervju för Deutsche Welle hur han brottas med känslorna inför det faktum att han kan vara orsaken till sina grannars öde.  Ingen vet huruvida det är Balungu eller någon annan som har spridit smittan i byn. Den stam av viruset som har identifierats i det aktuella utbrottet i Ugande stammar från Sudan och anses vara ett virus som sprider sig relativt långsamt.

Isoleringen av Madudu fick inte stopp på spridningen och president Museveni pekade på att flera insjuknade bröt sin isolering för att ta sig till traditionella häxdoktorer i andra byar för att bli behandlade mot förtrollningen de trodde sig ha drabbats av. De tradinionella helarna är mer tillgängliga och billigare att anlita än modern sjukvård vilket tros ha bidragit till smittspridningen.

Om en ambulans tillkallas tar det som regel flera timmar innan den dyker upp och ambulanspersonalen kräver kontant betalning på plats för att ta med sig patienten eller att påbörja behandlingen. De traditionella helarna tar sig an fallet genast i utbyte mot en get eller ett fjäderfä.

Det senaste Ebola-utbrottet är det femte i Uganda sedan år 2000 och senast just den här stammen av viruset gjorde sig påmint i Uganda var för tio år sedan, 2012. Till dags dato har smitta påträffats i åtta regioner i Uganda. Två regioner har nu stängts ner i lockdowns vilket leder till brist på såväl mat som andra nödvändiga varor.

Ett problem som kan komma att göra nya lockdowns verkningslösa är det faktum att Uganda hade världens längsta nedstägningar av skolor på grund av Covid-19. I två år var samtliga skolor stängda och när Covid-19 inte drabbade befolkningen till närmelsevis lika hårt som andra sjukdomar, som malaria exempelvis, riskerar man att människor försöker komma runt konsekvenserna av nedstägningarna.

Sudan-stammen av viruset skiljer sig på flera sätt från Zaire-stammen vilket har försvårat förebyggande åtgärder och försenat diagnoser. De två virusen har endast 55% genetisk likhet och vaccinen mot Zaire-stammen av viruset kan därför inte antas skydda mot Sudan-stammen. Dessutomskiljer sig förloppen i insjuknande åt. Generellt kan man beskriva insjuknandet vid smitta av Zaire-stammen med förlorad kroppsstyrka och muskelstelhet sedan feber. Vid smitta av Sudan-stammen av virusen liknar insjuknandet mer insjuknandet vid malariasmitta, feber och utmattning.

De liknande symptomen vid malaria smitta som vid insjuknande av den aktuella Ebola-smittan misstänks ha förvärrat det nuvarande utbrottet. Dels väntar insjuknade personer i vissa fall flera dagar innan de söker vård, dels bedömde sjukhuspersonalen som tog emot de första fallen från  Madudu patienterna som smittade av malaria. Detta ledde till att sjukhuspersonalen inte använde korrekt skyddsutrustning, vilken det för övrigt råder brist på, och därför också smittades och i den första vågen av döda ingick det arbetslag på sjukhuset som tog emot de första svårt insjuknade patienterna.

Nu har Uganda rapporterat det första fallet av Ebola i en region utanför de centrala regionerna. Det är i Jinja i östra Uganda fallet har påträffats och nu riskerar smittan att sprida sig utanför Ugandas gränser till de grannländer som har en regelbunden kontakt och ström av människor som passerar gränserna varje dag.

Ugandas grannar Rwanda, Kenya, Sydsudan och Tanzania har redan en ökad försiktighet och beredskap vid sina gränser mot Uganda. I Kenya har man utlyst hög beredskap i de tjugo regioner som beräknas vara i störst risk att få in smittan. Tanzania påbörjade förberedelser i form av specialutbildad sjukvårdspersonal och särskildt upprättade infektionskliniker för att stå redo, redan efter att första dödsfallet av Ebola i Uganda rapporterades i september, om smittan sprids över gränsen.

Demokratiska republiken Kongo

Rebellgruppen M23 startade en offensiv 20 oktober som i sin styrka ser ut att ha, åtminstone tillfälligt, fått ner regeringsstyrkorna på knä. Under förra veckanavtog de intensiva framryckningarna från M23 och regeringen fick ett ypperligt tillfälle att positionera sig för att slå tillbaka. Istället har M23 åter upptagit offensiven med styrka.

Det är på ett antal platser runt om i provinsen North-Kivu i östra Kongo som M23 går fram, vilket har orsakat panik hos civilbefolkningen. Stora mängder flyktingar packar sina få ägodelar och ger sig till fots av mot lugnare platser att söka skydd i.

Läs vår artikel om FN:s s k insats i Kongo!

Kenyas före detta president Uhuru Kenyatta är i Kongo för att försöka få parterna att sluta fred och sade i ett tal under sitt besök att Kongo inte skulle låta utländska intressen påverka deras inre angelägenheter. Detta samtidigt som ytterligare soldater från Kenyas armé flögs in i landet för att hjälpa till att stabilisera situationen i landet. Om Kenyatta menade sin egen och övriga östafrikas inblandning eller om det var en känga riktad mot Rwanda som av Kongo fortsatt anklagas för att stötta de Tutsi-ledda M23-rebellerna skall låtas vara osagt.

FN verkar mer eller mindre helt ha spelat ut sin roll i landet. FN:s fredsbevarande operation Monusco med en årlig budget på 15 miljarder kronor kan närmast ses som ett fullständigt misslyckande som mycket väl kan ha förvärrat situationen i landet snarare än skapat någon som helst nytta.

Samtidigt som Kongos regeringsstyrkor försöker jaga fram rebellerna med artellerield fylls gatorna i östra Kongo av flyende människor med lite ägodelar och ständigt minskat hopp om fred.

Kenya

För den som tror att de stora telekom-bolagen har växt färdigt kan vända blicken mot det expansiva Afrika. Här utvecklas mobila betalningslösningar för såväl privatpersoner som för företagare som ligger före liknande tjänster i Europa. För tillfället räknas Nigeria och Kenya som de två viktigaste telekom-marknaderna i det sub-sahariska Afrika. Safaricom har 90 procent av den kenyanska marknaden och expanderar nu till den viktiga etiopiska marknaden.

Safaricom Group ser ut att kunna bli inte bara Östafrikas utan hela kontinentens ledande teleoperatör. Om den nya etableringen i Etiopien följer företagsgruppens planer och förhoppningar blir Safaricom svår att slå för konkurrenterna.

Safaricom Groups VD Peter Ndegwa är positiv trots att man fortfarande avvaktar Bank of Ethiopia angående vilka av Safaricoms populära tjänster, som är marknadsledande i Kenya, som kommer att tillåtas att implementeras i Etiopien. De tjänster som dominerar dess konkurrenter i Kenya är M-Pesa, en mobil betalningslösning som påminner om vår Swish men med fler tjänster samt Lipa na Mpesa vilket är en motsvarande lösning för företag.

Fortfarande växer företagets inkomster på samtliga tjänster som man erbjuder i Kenya och om  Bank of Ethiopia ger klartecken finns det stora möjligheter för Safaricom att bli kontinentens telekom-jätte. Kenyas två huvudkonkurrenter på hemmaplan, Airtel och Telkom, kämpar hårt för att försöka öka sina marknadsandelar men har svårt att få vinst i sina kenyanska verksamheter.

 

Älskar det fria skrivna ordet och lokalkultur. Har aldrig varit likgiltig inför någonting och kommer förhoppningsvis aldrig att så bli.