Vad händer i en shiamuslimsk församling i Sverige när demonstranter mot regimen dödas av polisen i ett Iran som styrs av shiamuslimska ayatollor?
Det händer ingenting verkar det som, enligt vårt samtal med en shiamuslimsk ledare i Sverige.
I alla fall inte på ytan.
I natt dödade de iranska säkerhetsstyrkorna ytterligare minst 15 demonstranter som deltog i de demonstrationer som skakat landets städer sedan Masha Aminis död för två månader sedan. Det totala antalet dödade demonstranter är dock osäkert. De lägsta uppgifterna kommer från Amnesty som talar om cirka 300 döda, en organisation för oppositionella iranier i exil talar om 326, av dem ska 43 ha varit barn. Den högsta siffran som hävdats från organisationer som deltar i demonstrationerna är 1515 döda.
Från regimens sida är man mest intresserad av låta pressen beskriva hur våldsamma demonstranterna är och därifrån uppges att sammanlagt 40 poliser och medlemmar av säkerhetsstyrkorna dödats av demonstranter.
Hittills har två personer dömts till döden av regimens domstolar.
Men det lär bli fler som dömds till döden och avrättas – för starka krafter i den iranska ledningen vill se varnande exempel dingla från de lyftkranar som brukar användas när en dödsdom verkställs. Irans president har uttalat att han gärna ser att de som döms till döden avrättas under fredagsbönen så att alla verkligen kan studera vad som händer om man protesterar mot slöjtvång.
Hur har de omfattande demonstrationerna i det shiamuslimska Iran påverkat de omkring 100 000 aktivt troende shiamuslimer som finns i Sverige?
Islamiska shiasamfunden i Sverige är med sina 35 000 medlemmar den största shiamuslimska organisationen i landet, och dess ordförande Haider Ibrahim bedyrar att det är lugnt i församlingarna, inget bråk om det som sker i Iran.
Så ni tar inte ställning som organisation, var sig för regimen i Iran eller för demonstranterna?
Om vi skulle ta ställning i alla konflikter i Mellanöstern skulle jag få sitta och skriva pressmeddelanden hela dagarna. Vi kan inte ta ställning till allt. Det händer saker hela tiden. Inte bara i Iran. I dagarna har det till exempel varit två terrordåd i Turkiet. Det sker hela tiden saker i Irak.
Men det som händer i Iran är ju något stort, inte ett enskilt terrordåd – och det borde väl direkt beröra er som shiamuslimer?
Vi förenas av vår tro, inte av våra politiska uppfattningar. Och vi lever i Sverige. Vi kan inte låta politik splittra oss. Jag har till exempel varit aktiv moderat kommunalpolitiker, men jag gissar att de flesta av våra medlemmar röstar på socialdemokraterna. Det spelar ingen roll för oss.
Men det här är väl inte enbart en fråga om politik? Det är väl också en religiös fråga? Irans ledare hänvisar till Koranen när de slår ner demonstrationer. Då måste ni väl ta ställning?
Nej, det är inte vår uppgift.
Men era imamer är väl tvingade att ta ställning? Många av dem är skolade i Iran och förväntas väl därför av regimen ha samma hårda hållning som ayatollorna när det gäller demonstrationerna?
Att vi har många iranska imamer beror på att det under Saddam Husseins tid var svårt för shiamuslimska imamer därifrånatt komma till Sverige. Då blev det så att de kom från Iran istället.
Haider Ibrahim beskriver hur Saddam Hussein-tiden och förtrycket av shia i Irak betydde att shia-mulimernas högsäte än mer förflyttades från den irakiska staden Najaf till den iranska Qom. Men han förnekar att inflödet och dominansen i organisationen av iranska imamer skulle ha någon påverkan:
Våra imamer håller sig strikt till religiösa frågor.
Men återigen, då måste de väl ta ställning när det gäller tolkningen av koranen och olika påbud. Ska de gå på den iranska regimens linje eller på demonstranternas?
Man får inte tro att Iran har något inflytande över vår organisation. Visst finns det iranska imamer och medlemmar bland oss. Men de flesta medlemmarna kommer från Irak, och många är från Afghanistan och Irak.
Men Iran har ju en stark ställning bland shia i Afghanistan och Libanon? Och Iran har ju alltsedan Khomeini tog makten i Iran försökt dominera Irak. Är det inte rimligt att anta att både era imamer och medlemmar därför är välvilligt inställda till regimen i Iran, och mot demonstrationerna?
Det finns många olika politiska uppfattningar och det här får inte skilja oss åt, vi förenas i tron.
Men säg så här. Om det fanns ett kristet land där ledarna med hänvisning till Bibeln fick för sig att börja hänga och skjuta folk för att hade fel klädkod, då skulle jag fördöma det och kräva att min församling i Sverige gjorde detsamma. När regimen dödar människor i Iran gör de ju det i shiaislams namn – måste ni inte ta ställning mot ayatollorna då – eller ryms deras inställning i er organisation?
Men vi har ju tagit ställning. Vi gjorde det redan när organisationen bildades.
Hur då?
Vi har dokument som visar att vi är för mänskliga rättigheter, och mot alla former av religiöst tvång. Vi har slagit fast det en gång och ska inte behöva upprepa det hela tiden.
Kan ju vara bra att upprepa det någon gång kanske? Nu till exempel.
Ja, men vi är och har alltid varit för mänskliga rättigheter och mot tvång.
Men då så, då är ni mot regimen i Iran?
Vi är mot alla former av tvång och förtryck.
Så där fortsätter det några varv – och jag lyckas inte få Haider Ibrahim att säga att han eller organisationen fördömer Irans ledare, däremot alla former av brott mot mänskliga rättigheter, och han förklarar än en gång att ett uttalande mot regimen i Iran skulle innebära att han och organisationen tog ställning i en politisk fråga som kan skapa splittring i organisationen eftersom alla har rätt till sina egna politiska åsikter, och därmed måste vissa frågor betecknas som ”politik”, även om Irans ledare hävdar att deras åtgärder inte beror på en politisk linje utan på att de följer koranen.
Frågan är om Haider Ibrahim och den organisation han leder verkligen lyckas hantera gränsdragningen mellan politik och religion. Frågan är om det ens är möjligt när det gäller inställningen till Iran – ett land som är en teokrati och där politiken är underordnad religionen.
Den största shiamuslimska moskén i Sverige – Imam Ali-moskén i Järfälla – har en hemsida som försöker undvika politiska ställningstaganden. Vid sidan av meddelanden om pingisturneringar och utläggningar om olika muslimska högtiders betydelse finns tre texter som har med politik att göra. Den första är en uppmaning till läsaren att gå och rösta 11 september. Den andra handlar om kvinnors bärande av slöjor. Där slås det fast att kvinnor måste bära slöjor – annars blir hela samhället en bordell. Så här förklaras det:
”Slöjan innebär inte endast en huvudbonad som kvinnan bär, snarare innebär det ett anständigt förhållande och tydliga gränser som både män och kvinnor är ansvariga att skydda. Den raka motsatsen är fri sensuell njutning i alla dess nivåer vilken, med facit i handen, resulterar i ständigt upplösta förhållanden och likvidering av sammanhållna familjer.”
Vad händer med kvinnor som inte bär slöjor? Jo:
”Förtrycket är kvinnan som nästan kläs av i vissa reklamfilmer eller affischer. Hon är förtryckt, kränkt och förstörd när hon nästan står naken i vitriner i specifika gator i Holland och försöker locka kunder att hyra hennes kropp. Det symboliserar kulmen av kvinnoförtryck.”
Budskapet är entydigt; om kvinnor inte bär slöja får vi ett samhälle där de alla blir horor som bjuder ut sig. Några andra alternativ finns inte.
Det är svårt att skilja den uppfattningen från den som ledningen i Iran ger uttryck för de säger att demonstrerande kvinnor som tar av sig slöjan är ”prostituerade som bjuder ut sig”.
Möjligen kan man tycka att Imam Ali-moskéns motstånd mot ”fri sensuell njutning” framstår som tveksam. Uppdrag granskning avslöjade i programmet ”Sexköp i Allahs namn” i maj i år hur shiamuslimska imamer i Sverige viger kvinnor som köps för sex. Av 26 shiamuslimska församlingsföreträdare erbjöd 15 sin hjälp att ordna så kallade ”njutningsäktenskap”, ett tillstånd som är synnerligen tillfälligt.
Prostitution är uppenbarligen tillåtet enligt dessa imamer, bara kvinnan är beslöjad och proceduren välsignats av en imam.
De imamer som avslöjades i programmet stängdes av från Islamiska shiasamfunden i Sverige, och bidrag från organisationen till en del lokala verksamheter frystes i väntan på utredning. En organisation som uppbär fyra miljoner kronor om året i statliga bidrag måste vara försiktig, och att låta församlingsledare välsigna sexhandel kan nog sägas strida mot värdegrunden.
Samtidigt innebär det att man måste undra hur det är ställt med organisationens vilja och förmåga att kontrollera imamerna. Under intervjun förklarade Heider Ibrahim när jag pressar honom om iranskt inflytande i organisationen och i moskéerna:
– När det kommer imamer från utlandet till oss förklarar vi mycket noga för dem vad som gäller i Sverige.
Om så är fallet verkar inte imamerna bry sig speciellt mycket om det.
Prenumerera för 99 kr/mån!