Det stora fortsättningskriget gick mot sitt slut. Det var hög tid för segrarmakterna att planera freden. Dela upp krigsbytet. Dela upp förlorarnas tillgångar och territorier. När kriget var vunnet var det dags att vinna även freden. Hela Andra världskriget, koncentrationslägrens fasor, de förnedrade, rasande tyskarna och Hitlers fruktade arméer var en svidande bakläxa i det avseendet. Kriget vanns men inte freden.

Versaillesfreden förnedrade tyskarna men knäckte dem inte. Det skulle inte upprepas, var det tänkt, och nu gällde det att komma fram till hur detta skulle gå till. Roosevelt och Churchill talade nog samma språk i fler än ett avseende. Men Stalin? Förstod han bara hot och maktspråk? Kunde han tänka sig en kompromiss? Kunde man kräva att han lät Östeuropas länder ingå i en demokratisk världsordning? Alla visste ju att han hade en helt annan vision. Efter deras första möte, i Teheran -41, uppstod frågor. Gick Stalin egentligen att lita på? Eller snarare: I vilket avseende gick han att lita på. Alla är pålitliga i något avseende, ingen i alla.

Men Stalin? Bara en sån sak som själva namnet. Stalin var ett artistnamn. Det skulle bokstavligen behöva översättas med “Stålmannen”, även om det blir lite missvisande. Närmast kanske man kommer om man tänker på de gamla svenska soldatnamnen, typ Rask, Stark, Frisk och Stål. Stål. Josef Stål.

Josip “Koba” Jughashvili, 1915.

Det första Stalin gjorde när han blev kallad till konferensen var att visa vem som bestämmer. Han meddelade att han gärna hade ett så viktigt möte men inte på Malta eller någon annanstans i medelhavsområdet, utan på Krim. Eftersom han var lite krasslig och inte borde resa så långt. Hans omtalade flygrädsla hade inte hindrat honom att mötas i Teheran fyra år tidigare, men han villkorade mötet innan det ens börjat. Det enda sättet att få Ryssland med sig var att efterkomma Stalins begäran och flytta hela konferensen till Jalta på Krim. Så var tonen anslagen. Det skulle bli en fingervisning om hur det var att förhandla med Stalin.

Innan Stalin tog efter Lenin och blev Stalin var han Koba, den visionäre poeten; en rätt innerlig, intellektuell ung georgier med spännande vänner. En av dessa, en berest ung grek från Armenien, skulle komma att få en speciell betydelse för både Stalin och Hitler (ett annat artistnamn), nämligen Georgios Gurdjieff, efter kriget känd som excentrisk guru i Paris med stor mustasch, stenrika disciplar och yviga manér. Men vid sekelskiftet, under studietiden vid prästseminariet i Tbilisi, var de båda studiekamraterna okända. Ett decennium senare var de verksamma i St Petersburg. Josip Jughashvili, som Koba/Stalin egentligen hette, deltog i uppbyggandet av Pravda, “Sanningen”, som skulle bli det kommunistiska imperiets stora nyhetstidning och Georgios Gurdjieff utvecklade sin fysiska och mentala disciplin tillsammans med en krets hängivna följare.

Georgios Gurdjieffs lära har blivit ganska populär bland en viss typ av grabbiga sökare, typ preppers som utövar kampsport, läser Nietzsche och bär skägg. “Arbetet” kallas disciplinen bland utövarna. Men på Stalins tid var han okänd utanför den lilla intellektuella elit som utgjordes av ekonomiskt oberoende ungdomar som ville frigöra sig från sina rika familjer, följa sina drömmar, bo i Paris, måla, älska och hitta sig själva.

Den karismatiske grekens ganska extrema läror om att skapa sin egen personlighet och att gå Krigarens disciplinerade Fjärde Väg måste ha gjort intryck på alla, men inte minst på Josip. Han bytte inte bara pseudonym, han bytte dessutom födelsetid. En personlighet speglas i horoskopet, och det var därför inte utan betydelse, menade man, när man var född. Poeten Koba var död. Född var den hänsynslöse Krigaren, Stalin. Som gjorde kometkarriär i revolutionens Ryssland, lät mörda konkurrenter, lät svälta ihjäl 6 miljoner jordbrukande ukrainare för att ersätta dem med lika många jordbrukande slaver, överlistade sluga judar och blev en mästare på att spela ut farliga rivaler mot varandra med machiavellisk manipulation. Stalin var genuint övertygad om att ont måste fördrivas med värre ont. Det goda består i att slå det onda på dess egen hemmaplan och den hembyggda personligheten, Stål, var den ende som var hård nog för uppgiften att skapa det goda riket.

Och nu var kejsar Stål på Jalta, och blev på så sätt nästan värd till den viktiga konferens som skulle dela upp världen enligt nya gränser. De andra världsledarna hade redan fått anpassa sig till Stalins vilja. Samma vilja som skapat själva personligheten Stål. Teologistudenten Jughashvili fanns inte mer, poeten Koba var också borta, den som tagit platsen var den skarpslipade Stalin. Och denna genomtänkta och självskapade personlighet hade försetts med ett oövervinnerligt horoskop, som präglas av en stortrigon mellan kommunikative Merkurius i karriärens tecken, Stenbocken, nytänkande Uranus i noggranna Jungfruns tecken samt känsliga månen och okonventionelle Neptunus i praktiska Oxen. En turens trekant i jordens element. Detta är alltså ett påhittat horoskop, liksom hela personligheten Stalin är påhittad, eller självskapad, men det är påhittat efter ett verkligt datum.

Ett ändamålsenligt horoskop för en kommunistisk kejsare av kallt, hårt stål.

I hela 25 år hade Jaltakonferensens stålman varit Stalin. Den nya personligheten hade haft ett kvartssekel på sig att sjunka in och omprägla hans väsen. Enligt Gurdjieffs lära hade Stalin nu blivit Krigaren, och fått en ny astralkropp, en självskapad aura av psykisk laddning som var så legerad och kallhamrad att den både skulle försinka och överleva hans fysiska frånfälle, och liksom sväva över sitt verk till dess den valde att åter förkroppsliga sig i en lämplig kandidat. Enbart en bokstavligen self made man, som dött visavi sin givna personlighet och medelst vilja och vision byggt sig en ny, skulle enligt denna lära överleva döden. Alla genomsnittsmänniskor går i upplösning strax efter sin död, om de ens någonsin har funnits till som individer, och inte bara varit en av alla dessa produkter av externa omständigheter som befolkar planeten. Djur. Försökskaniner. Labbråttor. Boskap. Kanonmat. Statister. Massmänniskor.

Men låt oss titta lite på Kejsar Stål genom hans horoskop. Vi har turens trekant, stortrigonen, i jordtecknen, men vad kan mer ha varit önskvärt att manifestera som egenskaper i Kejsar Stål genom framskapade astrala konstellationer? Vi får bortse från planeter som ännu inte var på kartan vid den aktuella tiden, som Pluto och Kiron, och månens positionsbestämning kräver klockslag, men Uranus och Neptunus hade man redan koll på.

Den skrämmande stortrigonens lyckohjul med Merkurius i Stenbocken i topp.

Sextilen mellan Pluto och Saturnus hade varit mumma för Måns men den visste man alltså inte om. Däremot visste man hur gynnsamt det var med en trigon mellan stränge Saturnus och arge Mars. Ja, Mars beskrevs länge som just “arg”. Idag skulle vi kanske säga exekutiv, bossig, kanske krigisk eller möjligen konfrontativ. Same same. Arg och sträng. Mars och Saturnus. Tyrannens trigon, där Mars var i lömska Skorpionens tecken och Saturnus i gränslösa Fiskarna.

Arge Mars i lömska Skorpionen i trigon med bistre Saturnus i gränslösa Fiskarna.

Så framstod Stalin och exakt så ville han framstå. Så hade hade han också fruktats och allt mer dyrkats i ett kvartssekel när Jalta ägde rum.

Att han var konstnärligt begåvad redan innan han blev Stalin är belagt. Stalin har kvar denna egenskap med Venus, skönhetens intelligens, i tät konjunktion med solen, hans jagkänsla, i målmedvetna Skyttens tecken.

Hans vackra visioner var samhällsorienterade, vilket skulle visas genom visionära Jupiter i samhälleliga Vattumannen. Och Venus är ju venerisk, så genom sin blotta närvarokraft attraherar han vackra kvinnor.

Men hur var hans grundpersonlighet? Vem var han från början? Det är svårt att säga. De mest sannolika uppgifterna säger att han föddes 1885. Det var inte så ovanligt för män med ambition att framställa sig som äldre. Ålder var, i den ryska kultursfären, vishet. Och vishet var pondus. Vi har egentligen samma problem i alla kulturer som räknar med verksam himmelsk vishet, exempelvis den kinesiska. Xi Jinpings horoskop är lite väl lämpat för en fruktad härskare och kan mycket väl vara manipulerat enligt precis samma principer. Man designar en personlighet som representerar det man vill se i en ledare för en specifik sak. Det finns inga konkreta bevis för att Georgios Gurdjieff gav Josef Jughashvili redskap och recept för den personliga omdaningen men ingenting motsäger det och det vi vet pekar entydigt på just detta.

Kyrkbacken och korsen

Låt oss nu titta på de två andra huvudaktörerna i Jaltakonferensen, och låt oss börja med den bullrige och berömde Winston Churchill. Liksom dagens Zelensky vore otänkbar utan det strategiske snillet Alex Arestovich, så vore den store WC otänkbar utan den baksluge, självskapade The Irishman. Brendan Bracken, som han hette — en figur nästan lika påhittad som Stalin — viskade de manövrar som ledde WC till Imperiets roder och sig själv till informationsminister under krigsåren, vilket innebar att han blev satt att göra det han gjorde bäst, att smida ränker, skapa propaganda och leverera nogsamt kombinerade halvsanningar för att demoralisera och finta bort fienden samt gjuta hopp och mod i de egnas led. Churchills födelsetid är dock väl belagd och mången ambitiös astrolog har studerat hans horoskop.

Winston Leonard Spencer Churchill, född 01.30 den 30 november 1875 i Woodstock.

Kaotisk kaskad

Det kan för en otränad blick tyckas vara en ganska enkel och ordinär himmel, med bara månen som enda för det nakna ögat synliga himlakropp. Men det är en extremt sammansatt himmel, där allt har resonans med något. Ritar vi så bara ut de mest påfallande resonanserna så uppenbaras en synnerligen komplex historia. Se här bara:

En synnerligen sammansatt personlighet, där allt är i resonans.

Låt oss sålla fram det väsentliga, en aspekt i taget. Om vi backar och kisar, vad är det då vi ser?

Mitt i denna kaskad av skenbart kaotiska och motsägelsefulla aspekter — vi kan inte gå in på dem alla — finner vi några grundlinjer att ta fasta på. Solen i initiativrika Skytten, i snabb sextil med Saturnus i samhällsorienterade Vattumannen är förstås viktig för att förstå hans osannolika driv, liksom solens trigon med okonventionella Uranus i storslagna Lejonet. Men det man först ser är nog hans stortrigoner.

Låt oss först isolera Winston Churchills stortrigoner så de syns bättre:

En stortrigon i ljusblått och en i mörkblått, för tydlighetens skull.

Tidsväsen

Precis som i Stalins fiktiva himmel slås vi av dessa distinkta stortrigoner, här i eldens tre tecken: Väduren, Lejonet och Skytten. I Väduren har han dessutom norra noden, alltså det som sammanfattar målet med hans livsgärning som helhet. Och detta livsmål var att initiera något. Att skapa en begynnelse. Det är så Väduren gör. Väduren öppnar porten för de himmelska väsen som i den ortodoxa traditionen kallas archai eller “begynnelser”, och som består av tid. Inte klocktid, utan kvalitativ tid, tidsanda. En sådan väsensartad tid kan vara en hel kulturepok, en dynasti eller den tid det tar för en man och en kvinna att se varandra djupt i ögonen. Det där ögonblicket av evighet är ett sådant väsen. Och den privat så excentriske Churchill kom ju med en ny tidsanda. Man kan nog säga att hans relativt korta men mycket kraftfulla ledarskap i världskrigets tid var ett åskledarskap. Så fort han initierat den nya tiden, efterkrigstiden, så röstades han bort och drog sig utan knot tillbaka. Det passade även hans bipolära temperament ganska bra. Han varvade sina flammande anföranden och sin vassa tunga med långa texter och en vass penna.

Och hans emotionella intelligens? Han var ju påfallande dramatisk av sig. Just det: månen stod i det grandiosa Lejonet. Men hans känsla för elegans och skönhet var i nästa eldtecken, dvs Venus stod i målmedvetenhetens tecken, Skytten.

Där stod även hans jagkänsla, solen. Solen utgör som sagt vinkeln i en vinkelhake mellan Saturnus, sol och Uranus. Sextilen till Saturnus ger solen, alltså jagkänslan, en fläkt av svårmod, men även effektivitet, som den vassa tungan och det goda minnet. Trigonen till Uranus blockerar effektivt ut alla normala reaktioner, gör vanliga tankar otänkbara, och triggar honom till nytänkande som liksom i förbifarten även öppnar nya perspektiv.

Vinkelhaken Uranus – sol – Saturnus är ett effektivt redskap. I Winstons fall kanske lite för effektivt. Uranus är viktig och osynlig men har placerat sig mitt i salongen, alltså precis där hans sociala sida är som mest påtaglig — i Hus 11 — och dessutom råkar detta vara mitt i Lejonets grandiosa tecken. Han kan alltså ganska lätt framstå som en bombastisk stolle med allt för radikala tankar, iallafall i fredstid. Att leda sitt imperium i krig är han emellertid som gjord för.

Här ser vi denna vinkelhake:

Vinkelhaken mellan Uranus, solen och Saturnus – solen i vinkeln.

Och apropå krig: En annan sådan vinkelhake utgörs av Saturnus, Mars och Uranus, och där Mars är själva vinkeln. Lägger vi den till den första vinkelhaken så ser vi en rundgång av resonans i form av en lemniskata. Trigon, sextil, trigon, sextil. Denna rundgång allena kan kasta ljus över Winstons rastlösa genialitet och dess manodepressiva skuggsida.

Krigiske Mars i vinkeln mellan lynnige Uranus och dömande Saturnus.

Trigonen till Saturnus ger WC hans osannolika arbetskapacitet. Sextilen mellan Mars och Uranus förstärker arbetskapaciteten genom att göra honom rastlös, och ursprungligheten genom att göra honom udda och svårläst. Alltså till en usel lagspelare men en utmärkt strateg i skarpt läge. Fienden skall inte kunna förutse hans manövrar, han skall kunna slå till hårt, hänsynslöst och oväntat. Sedan, när freden är vunnen, röstas bort. Genom — vilket han själv påpekade innan någon annan hann göra det — det demokratiska system han stred för. Saturnus sextil till Solen gör honom svårmodig och inbunden men ger även det exceptionella minnet och knappheten i uttrycket. Man vet väl inte om ryktet stämmer, men Lady Astor lär ha irriterat sig så på den dryge Churchill att hon, efter en debatt, sade att om hon vore gift med honom så skulle hon förgifta hans kaffe. Ja vore jag gift med er, skall han ha svarat, så skulle jag dricka det. Även om detta samtal aldrig har hänt — skämtet är gammalt — är det talande för hans vassa tunga.

Som vi ser så vandrar Mars inte ensam. Han har sällskap av visionäre Jupiter, som ser och blottar gyllene tillfällen och resurser där alla andra bara ser en yta av problem, av faror eller av ingenting alls.

Och denna lysande intelligens, Jupiter, befinner sig mitt på södra noden, vilket innebär att detta seende av möjligheter är något Winston känner sig hemma i, trygg med, och bra på. Vågens tecken ger en air av rättspatos till de konfrontativa visionerna. Sydnoden ger tryggheten.

Laglös ängel

Hans medfödda opportunism har, tack vare sydnoden, inget nervöst eller pretentiöst över sig. Han ser en möjlighet och slår till — Mars slår till — innan någon vet ordet av, och på ett oväntat sätt (Uranus). Dessutom med saturnisk effektivitet. Han tvivlar inte på att han gör rätt om han så ljuger en hel värld rakt upp i ansiktet, svälter ihjäl miljontals i hans ögon lägre stående bengaler, gasar ihjäl kurder och afghaner, hånar den vördade Gandhi, fnyser åt judar, överväger att konvertera till Islam, sätter in armén mot strejkande gruvarbetare och iriska separatister, låter bränna inne ett gäng lettiska anarkister i Londons East End, flygbombar Irak eller tar mutor av oljebolag. Winston är inte en som gillar läget. Han gillrar det. Och nej, han var ingen ängel, eller så har vi en mycket onyanserad uppfattning om änglar. Att han var mer än människa är nämligen de flesta britter överens om, även de som finner honom motbjudande. Och ytterst få är villiga att kritisera “Mannen som vann Andra Världskriget” offentligt. Han gjöt dock kampvilja i sitt folk på ett sätt som nog bara överträffades av hans dramatiske kontrahent, den tyske uppkomlingen och socialisten med rockstjärnestatus och en svart liten mustasch. Och Churchill föraktade socialism, nationalistisk eller inte. Rasismen och herrefolksideologin som sådan hade varken han eller hans samtid några större problem med, inte heller nationalismen, även om han hellre såg imperialismen som statsbärande princip. För ett hierarkiskt strukturerat herrefolk. Andra folk kunde gott underordna sig.

Men det där med Uranus och tendensen till kontrollerat vansinne, hur går det till egentligen? There is method to the madness, som Polonius muttrar om Hamlet. Knepet är följande: Uranus gör vanliga tankar otänkbara. Så man kommer upp med okonventionella lösningar, förklaringsmodeller, teorier och perspektiv i stället. Gärna, i Hus 11, inför öppen ridå, och gärna, i Lejonets tecken, på ett grandiost sätt. WC var ett typexempel på det.

Å andra sidan, som sagt, gjorde sextilen till Saturnus honom återhållsam på ett personligt plan. Han hade sin kaxiga image men visade inte sina inre känslor.

Saturnus har även en trigon med Mars, vars aggressiva intelligens är genomstrålad av Jupiters visionära intelligens och av södra nodens trygghet, vilket gör honom uthållig och plikttrogen, dvs trogen det han själv uppfattar som sina plikter. Bulldoggen WC uppfattade som sina främsta plikter att vinna krig och att hålla ihop imperiet. Allt annat, inklusive etiska överväganden, var underordnat.

Blodrunor

Men varför var han så försupen och böjd? Hittills har vi betraktat några (långt ifrån alla) av de mer gynnsamma aspekterna, sextilerna och trigonerna. De som markeras i blått. Låt oss nu titta lite på några av de svårare; på kvadraturer och oppositioner. De röda strecken. Det finns gott om jobbiga röda streck på Winston Churchills himmel. Låt oss börja med att titta på det som berör hans berömda vassa tunga och penna. Från Merkurius, kommunikationens intelligens, som befinner sig i den skarpt stingande Skorpionens tecken, går det enbart röda streck:

Likt en pil från dödens Pluto, i praktiska Oxen, som samlar skavande kraft från skruvade Uranus, i bombastiska Lejonet, och kärva Saturnus, i samhällsorienterade Vattumannen, på sin oppositionella väg till en underjordisk Merkurius, i lömska Skorpionen, i pragmatiska Tredje huset.

Hade det inte varit sant så hade man behövt hitta på det. Men Winston Churchills horoskop är garanterat inte påhittat, därtill är det alldeles för sammansatt. Jämför det med den halvt fiktive Josef Ståls påhittade horoskop så förstår du. Stalins himmel är som en enkel, om än krigisk, georgisk folkmelodi och Churchills som en svår, skir och brutal symfoni av Benjamin Britten. Dödspilen från Pluto — alltså Hades, dödsriket och dess konungsliga väsen — som drar med sig konträra och bråkiga krafter från både nyckfullhetens Uranus och hårt dömande Saturnus in i kommunicerande Merkurius är nämligen en tvåväga kanal. Det är inte bara en pil från det skorpioniskt präglade åttonde huset i höjden till Skorpionens eget tecken i djupen, där Merkurius befinner sig; det är även en gest i motsatt riktning, från Merkurius i djupen till Saturnus i Vattumannen, i improviserande Hus 5 och till Uranus i Lejonet i sociala Hus 11. Och alltså dödsmedvetandets Pluto i praktiska Oxens tecken. Det hoppar inte bara pärlor ur Sir Winstons elokventa mun, det hoppar även grodor, ja, dödliga giftpaddor.

Och hans tunga, böjda gestalt?

Del 2 publiceras 13 november.