Svenska gåsuppfödare lägger ned verksamheten. Den svenska gåsen är hotad. Så brukar det heta, men sanningen är att nästan all svensk gås de senaste tio åren producerats av en enda person – Björn Olsson i Össjö utanför Munka-Ljungby.
Under hösten har 15 000 gäss sprungit omkring på Björn Olssons marker, men nu har nästan alla gått till slakt.
– Du kan jämföra denna produktionen med julgranar. Det är väldigt få julgranar som säljs efter julafton, förklarar han.
På fredag stänger han butiken för i år. Då har han bara sitt avelsbestånd på ungefär tusen djur kvar på gården.
– Alla gäss ryker ju nu till allhelgona och Mårten. Man kan säga att på tre veckor äts i princip hundra procent av gässen. Låt säga 99,9 procent.
Skåningen behöver sin gås till Mårtensafton nu på torsdag, den 10 november. Svartsoppa på gåsblod, med gåsleverkorv, till förrätt, och ugnsstekt gås till huvudrätt. Efter det en äppelkaka.
Men för Björn Olsson blir det ingen gåsamiddag på torsdag. Först på söndag blir det till att samla familjen. Och skåningen vet hur han vill ha sin gås serverad:
– Traditionellt seg …
Sa du traditionellt seg?
– Nej, för helvete. Traditionellt stekt. Helstekt, stoppad med äpplen och sviskon.
Spelar i en egen liga
Björn Olsson fick sin första gås när han var åtta. I dag har han ingen konkurrens i Sverige när det kommer till att producera gåskött. Det finns bönder som har några tiotal djur vid sidan om sin huvudverksamhet, men ingen är ens i närheten av hans 15 000 djur. På vissa ställen kan man läsa att så mycket som 97–98 procent av allt gåskött kommer från hans gård.
– Jag skulle nog säga 95 procent, så ljuger jag inte. Det har aldrig funnits någon större uppfödare än mig i Sverige, men det är inte länge sedan vi hade fyra gånger så mycket gäss i Sverige. Då fanns här nog hundra uppfödare som gässen hade en ekonomisk betydelse för, men det finns inte längre.
– Det var helt annorlunda förr. Det var ett gemyt. Man blir tårögd när man tänker på det. Men, alltså, så är det med all djurhållning.
Varför har så många uppfödare lagt ner?
– Det är en mycket stor risk att ha djur utomhus. Det är hårdare och hårdare regelverk som gör att småskalig uppfödning, speciellt med frigående djur utomhus, får det tuffare och svårare. Vi får samma krav som en industriproduktion inomhus.
Björn Olsson berättar att efterfrågan på svensk gås är ganska konstant, men i takt med att hans kolleger har lagt ned så har tillgången minskat.
I stället får konsumenterna köpa billigare importerat gåskött, framför allt från Polen. Där föds gässen upp inomhus i bestånd som är tio gånger större än Olssons.
Fågelinfluensan
Har du någon möjlighet att expandera nu när efterfrågan är hög?
– Nej, det är inget jag vill göra. Det är en tung, tuff produktion och en mycket, mycket hög risk att ha djur utomhus. Nej, jag vill absolut inte expandera.
Mycket hög risk, säger du. Hur förklarar du den risken?
– Fågelinfluensan. Vi har aldrig varit med om fågelinfluensa på sommarhalvåret förut, men i år har de hittat massvis med döda fåglar.
I Skåne?
– Nej, på Västkusten mest.
Fågelinfluensan har slagit till i flera delar av södra Sverige. Bara i Halland under juli månad hittades 130 döda fåglar av olika arter. Havssula, kentsk tärna och olika vilda gäss. Även Bohuslän och Blekinge har drabbats, och Skånekusten i några enstaka fall.
Vilka konsekvenser kan det få för en besättning? Hur hårt slår fågelinfluensan?
– Men det är ju “stamping out”. Får du fågelinfluensan så slår man ihjäl hela gruppen. Det gör myndigheterna, så det behöver du inte bry dig om, förklarar Olsson.
– Man slår ihjäl det som är kvar, men oftast är där uppemot 100 procents dödlighet.
Risken för smitta är större för fåglar som lever utomhus. Mycket större om man får tro Björn Olsson. Men även fågelbestånd som hålls inomhus kan drabbas. För snart två år sedan drabbades C A Cedergren i Fliseryd i Småland, som är en av Europas största äggproducenter. Då avlivades två miljoner värphöns för att stoppa smittan.
Prenumerera för 99 kr/mån!