Hör du till dem som drog en lättnadens suck ut när du fick veta att regeringen infört ett högkostnadsskydd för dem som drabbats av höga elpriser?
Den lättade sucken var nog inget mot det glädjetjut som hördes från direktionsrummen på många stora företag som förbrukar stora mängder el. Där rör sig inte högkostnadsskyddet om några tusen kronor, där kan det räknas i hundratals miljoner.
Men är det inte rimligt att stora företag som är viktiga för Sveriges ekonomi och som skapar många arbetstillfällen också får del av högkostnadsskyddet? Jo, det tycker nog de flesta – men företag som drivs på ett normalt och rationellt sätt har inte drabbats av de skenande höga elpriserna.
Företag som har en hög elförbrukning binder sitt elpris. Nu talar vi inte om de där avtalen på ett, två eller tre år som vanliga hushåll binder sig för – storförbrukare som processindustrier eller bolag med många fastigheter och anläggningar som kräver el förhandlar fram specialavtal med elleverantörerna. Det fungerar som i alla andra branscher – den som köper stora volymer får lägre pris. Det är inte ovanligt med avtal som sträcker sig över fem – ibland upp till tio år. Båda parter vinner på detta – elleverantören säkrar en långvarig och stabil kund och är beredd att gå ner i marginal per levererad kWh. Elkunden kan planera sin produktion och verksamhet och slipper oroa sig för snabba svängningar i priset. Stora företag säkrar alltid inköpspriset på viktiga varor och tjänster – det kan röra sig om el, valuta eller råvaror av olika slag.
Det här innebär att de företag som förbrukar stora mängder el inte drabbats av de stigande elpriserna under året – men det som nu händer är att de ändå kompenseras just för att elpriserna stigit.
Svt har beräknat kompensationen för några större svenska företag och kommit fram till att Volvo AB får 100 miljoner kronor i stöd.
Cementa får 200 miljoner kronor, plasttillverkaren Borealis 400 miljoner kronor och stålverket SSAB 475 miljoner kronor.
Detta är bara fyra av alla de industrier som kommer att få ett stöd för att lätta på bördor de aldrig burit.
När Ebba Busch presenterade stödet 27 oktober motiverade hon det med att det behövdes för dem som befann sig i en svår situation, som ”… utsatta barnfamiljer som är oroliga för att deras barn ska behöva somna med kurrande magar” för att elpriset är så högt.
55 miljarder kronor väntas betalas ut, och de går till fem miljoner brukar i södra Sverige – i elprisområde 3 och 4. De elkunder som bor norröver, i elprisområde 1 och 2 får inget stöd eftersom de av regeringen inte anses vara drabbade av skenande elpriser.
Stödet beräknas på kundens historiska konsumtion under ett år (oktober 2021 till september 2022.
Stödet har inget som helst att göra med vad kunden verkligen betalat. I elområde 4 får kunderna 79 öre/kWh per förbrukad kWh och och i elområde 3 får de 79 öre per förbrukad kWh.
Antag att du har ett mindre gjuteri i prisområde 3. Du förbrukar fem GWh/år, alltså fem miljoner kWh. Som den ansvarsfulle företagare du är prissäkrade du din el med ett femårsavtal 2018 och fick priset 30 öre/kWh. Du märkte inget negativt av de ständigt stigande elpriserna – men du kommer nu att märka något positivt; du får 79 öre x 5 000 000 av staten. 3 950 000 kronor rätt ner i kassan.
Regeringen och Ebba Busch har försvarat stödmodellen med att det skulle vara alldeles för byråkratiskt, kostsamt och besvärligt att granska fem miljoner kunders elavtal för att undersöka om de verkligen drabbats av de höga elpriserna.
Det låter som en rimlig bedömning. Att gå igenom fem miljoner elavtal tar sin tid.
Frågan många ställer sig om det är byråkratiskt, kostsamt och besvärligt att granska avtalen för till exempel 1000 svenska företag som förbrukar stora mängder el? Att ta en titt på Borealis elavtal skulle ta ungefär 15 minuter. Men kunna innebära att skattebetalarna sparade några hundra miljoner kronor.
Prenumerera för 99 kr/mån!