Tisdagen den 8 november går USA till val. I vågskålen ligger vilket parti som skall styra Kongressen och hur mycket makt president Joe Biden kommer att ha de kommande åren, plus vem som skall styra en hel rad delstater. Vår USA-korrespondent kommer i fyra artiklar därför att berätta allt du behöver veta, samt analysera slutresultatet. Denna andra del synar det politiska våldet i USA.
I förra veckan gick en kampanjarbetare för den republikanske senatorn Marco Rubio och delade ut flygblad i en förort till Miami, Florida, när han blev stoppad av en man som sa att sådana som han inte fick dela ut propaganda i ”hans” bostadsområden. För att undvika konfrontation gick kampanjarbeten därifrån men mannen och två, tre till hann ifatt och slog honom så blodig att en ambulans fick kallas till platsen. Och häromdagen bröt sig en vettvilling in i den demokratiska talmannen Nancy Pelosis hem i San Francisco, Kalifornien, och började klappa på hennes mans huvud med en hammare.
Då amerikansk kultur i jämförelse med Väst- och Nordeuropa är något hetsig har visst politiskt våld alltid förekommit. Landet föddes i revolt mot det brittiska styret. På 1800-talet slog ibland Kongressledamöter varandra på käften. Inbördeskriget 1861–65 krävde en halv miljon döda. Decennierna kring 1900 märktes av Ku Klux Klan, våldsamma strejker och anarkistiska attacker som bland annat ledde till president William McKinleys död. På 1960-talet skedde upplopp i samband med medborgarrättsrörelsen och protester mot Vietnamkriget. Och på 80-talet attacker mot abortkliniker.
Men, då amerikanerna samtidigt är stolta över rollen som världens första moderna demokrati och har en tradition att låta polisen slå ner hårt på alla former av bus har andelen döda (med undantag för frihets- och inbördeskrigen) varit relativt få. Som exempel uppskattas antalet döda under andra halvan av 60-talet till under 40, vilket givet det rekordstora antalet upplopp får anses modest. Viktigt är också att alla från höger till vänster, hög som låg, länge tog absolut avstånd från våldsverkare oberoende av deras politiska ideal. Men, i dag slirar vissa när det gäller att fördöma politiska våldshandlingar. Och inför årets mellanårsval har politiskt våld alltså blivit allt vanligare.
Exakt när denna senare utveckling började är svårt att säga. När det moderna politiska våldet började på 1990-talet med antiglobaliseringsrörelsen och Antifa, motsvarigheten till svenska Afa, tog de flesta fortfarande avstånd. I början av 2000-talet började sedan förstående omdömen från många, journalister och andra att smyga sig in. Och sedan ett decennium är stöd för Black Lives Matter, som ansvarar för såväl upplopp och skadegörelse som dussintals dödsfall, norm till vänster och personer till höger är ibland också farligt vaga i sina fördömanden. Som när Donald Trump 2017 efter ett upplopp i Charlottesville, Virginia, som ledde till ett dödsfall, sa att det fanns bra människor på båda sidor.
Olika förklaringar för denna utveckling har förts fram. Långsiktigt är det dock klart ökade ideologiska skillnader och partipolarisering som är drivande. Sedan 1960-talet, då Demokraterna började gå vänsterut och Republikanerna blev mer konservativa, anklagar politiker allt oftare varandra för att vara extrema. Vilket i sin tur fått miljoner amerikaner att se varandra som potentiella fanatiker. På 90-talet blev denna psykologi tydlig när folk börjande undvika att gifta sig över partigränserna. Och i dag betraktar cirka 40 procent av amerikanerna det andra partiets anhängare som hot. Ja, en icke oväsentlig andel anser till och med att motståndarna inte bara idioter utan beter sig som djur.
Politiker är alltså grundansvariga för dagens laddade situation. Fast de är inte ensamma. I USA finns en vänster och en höger nyhets- och mediesfär som också bidrar till polariseringen. Och internet är en annan orsak till att hat och konspirationsteorier frodas då människor kan isolera sig och bara lyssna på information de vill höra. Därtill har Facebook, Youtube och andras försök att censurera vad de anser vara fel bara gjort saken värre. För då flera av dessa plattformar har tydliga vänsterprofiler har ingreppen bara ökat misstänksamheten och polariseringen. En annan orsak till dagens infekterade politiska klimat i USA är den så kallade cancelkulturen inom kultur- och universitetsvärlden, som leder till att professorer och studenter med icke politiskt korrekta åsikter sparkas ut.
Med mindre än en vecka kvar till mellanårsvalet drar amerikanerna härför nu ett djupt kollektivt andetag och hoppas att inga fler vansinnesdåd sker. Fast inte ens detta skulle innebära att faran för våld är över. Då Republikanerna ser ut att gå mot en storseger finns nämligen risken att besvikna vänstergrupper nästa vecka kommer ta till gatorna för att protestera mot resultatet. Vi kan därför snart få anledning att komma tillbaka till ämnet politiskt våld i USA.
Prenumerera för 99 kr/mån!