Det blev ingen vågmästarroll för Lars Løkke Rasmussens nybildade parti Moderaterne. Mette Frederiksens socialdemokrater med stödpartier lyckades säkra en majoritet med sammanlagt 90 mandat av de 179 som stod på spel.
Segern säkrades på Grönland, där de två socialdemokratiska partierna Siumut och Inuit Ataqatigiit bärgade var sitt mandat.
Statsminister Mette Frederiksen kommer trots segern för sitt block att begära regeringens entledigande hos drottningen. Frederiksen säger sig vilja uppfylla sitt vallöfte om att bilda en bredare regering för att Danmark bättre ska kunna hantera de problem som inflation, energikris och kriget i Ukraina för med sig.
Men det är inte säkert att hon lyckas. Dels har en del av hennes stödpartier markerat att de inte är intresserade av att ingå iett block som också består av partier från högerblocket, dels försöker redan partier från högerblocker locka socialdemokraternas stödpartier att byta sida.
Det kan bli utdragna förhandlingar eftersom Frederiksens majoritet är så knapp.
1 november – vad hände på valdagen, och under valkampanjens sista dagar?
23.00 Det är givet att Mette Frederiksens socialdemokrater blir det fortsatt största partiet efter dagens danska val. Det är inte lika givet att Mette Frederiksen blir statsminister.
Hon har förklarat att hon vill se en regeringskoalition med representanter från båda sidor av den politiska mittfåran.
Fredriksen menar att Danmark står inför utmaningar som är av den storleksordningen att de kräver politisk samling.
20.40 Vallokalsundersökningen visar bara marginella förändringar mot de allra färskaste opinionsundersökningarna, och valresultatet är heller inte definitivt fastställt. Tendensen är dock tydlig. Två nya partier kliver in i riksdagen – Danmarksdemokraterna och Moderaterne. Båda partierna ledda av erfarna politiker som brutit med sina gamla partikamrater. Lars Løkke Rasmussens Moderaterne kommer som väntat att få en vågmästarroll och kunna avgöra vem som bildar regering. Det kan bli Rasmussen själv.
Vänsterblocket
Socialdemokraterna 23,1 procent
Socialistisk Folkeparti 9,6 procent
Enhedslistan 6,2 procent
Radikale venstre 4,7 procent
Alternativet 3,9 procent
Frie Grønne 1,3 procent
Högerblocket
Venstre 13,5 procent
Liberal allians 9,0 procent
Danmarksdemokraterna 6,9 procent
Konservative folkeparti 5,5 procent
Nye borgerlige 3,8 procent
Dansk folkeparti 2,5 procent
Kristendemokraterna 0,4 procent
Utanför blocken
Moderaterne 9,3 procent
17.00 Enligt de senaste opinionsmätningarna kan vänstersidan samla 48 procent, medan högersidan får ihop 43 procent.
Det blir 91 procent.
Vilka får de andra nio procenten?
En stor del av dem verkar hamna hos Moderaterne, det parti Lars Løkke Rasmussen bildade efter det att han lämnade Venstre, och som snabbt blivit landets tredje största parti. Det innebär att han kan få en helt avgörande roll när det gäller regeringsbildningen.
Svaren på tre frågor kan få oss att förstå det danska valet bättre.
Varför blev det nyval?
Varför bildade Løkke Rasmussen ett nytt parti?
Varför spelar frågor om invandring och kriminalitet ingen större roll i det danska valet?
Nyvalet orsakades av att socialdemokraternas stödparti Radikale venstre krävde nyval efter det att hon beordrat masslakt på landets 15 miljoner minkar. Orsaken till avlivningarna var en fruktan för att en covid-19-mutation skulle sprida sig från minkar till människor och omöjliggöra effektiva vaccineringar. Masslakten förintade Danmarks möjligheter att exportera pälsar – en bransch där man tidigare var en av världens största aktörer.
En utredning visade att masslakten som krossade en hel sektor av näringslivet var olaglig, men valde också att konstatera att Frederiksen inte varit medveten om detta. Men det räckte för att förstärka den debatt som redan fanns om att Frederiksen härskade som en enväldig furste som gjorde som hon ville. Tidigare hade de flesta danskar betecknat hennes beteende i olika frågor som ”handlingskraftigt”, men med minkdödandet passerade hon en gräns för stödpartierna, som ville vara mer än stödhjul på den socialdemokratiska cykel som Frederiksen styrde lite som hon ville.
De senaste mätningarna ger vänsterblocket cirka 48 procent som fördelas så här:
Socialdemokraterna 25,0 procent
Socialistisk Folkeparti 9,4 procent
Enhedslistan 6,1 procent
Radikale venstre 4,3 procent
Alternativer 2,4 procent
Frie Grønne 0,6 procent
Förändringarna i vänsterblocket är marginella sedan förra valet, förutom Radikale venstre som enligt mätningarna halverat sitt röstetal.
Högerblocket får i mätningarna ungefär 43 procent som fördelas på följande sätt:
Venstre 13,6 procent
Liberal allians 7,9 procent
Danmarksdemokraterna 7,1 procent
Konservative folkeparti 5,9 procent
Nye borgerlige 4,6 procent
Dansk folkeparti 3,3 procent
Kristendemokraterna 0,9 procent
Högerblocket har två stora förlorare enligt de senaste mätningarna. Venstre som förlorat tio procent sedan förra valet, och Dansk folkeparti som förlorat fem procent.
Nya partier
På högersidan har det uppstått ett nytt parti, Danmarksdemokraterna. Det bildades i somras av den tidigare immigrations- och integrationsministern Inger Støjberg. Hon var också vice partiledare i Venstre under Lars Løkke Rasmussens tid som ledare, och i regeringsställning mellan 2015 och 2019.
Støjberg genomdrev bland annat den så kallade ”smyckeslagen” som innebar att flyktingar fick lämna ifrån sig värdeföremål.
Åtal väcktes mot Støjeberg på grund av att en av hennes åtgärder ansågs strida mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter – det gällde att man skilde minderåriga asylsökande från deras makar eller partners.
Hon ställdes inför riksrätt, dömdes till 60 dagars fängelse, tvingades avgå som vice partiledare, surnade till och bildade Danmarksdemokraterna som trots att det registrerades för bara några månader sedan alltså i mätningarna får sju procent. Politiken är som väntat fortsatt stram invandringspolitik, men också en betoning av satsningar på landsbygden.
Det finns ytterligare ett nybildat parti med bland de 14 partier som tävlar om platser i riksdagen – och det är Lars Løkke Rasmussens Moderaterne. Den tidigare statsministern och partiledaren för Venstre tvingades avgå som ledare för sitt parti efter valnederlaget mot socialdemokraterna 2019. Det var få som trodde att han tänkte lämna politiken när han efter ett tag offentliggjorde att han också lämnade Venstre. De som tvivlade fick rätt. Förra året lanserade Rasmussen partiet Moderaterna som vägrat deklarera något stöd för ett höger- eller vänsteralternativ. Rasmussen säger att det är han som utgör den politiska mitten, och att han strävar efter en bred koalition med de mindre radikala krafterna i varje block. Det är mycket möjligt att den politiske räven och erkänt skicklige förhandlaren kan framstå som en mer tilltalande partner än den ”enväldiga” Frederiksen – och det gäller partier både till höger och vänster; då kan Rasmussen bli statsminister igen.
Valdebatterna har präglats av en stor enighet om att det behövs breda lösningar för att klara inflation, energikris och den spända situationen som uppstått i och med kriget i Ukraina.
Samma enighet finns om invandrings- och integrationsfrågor – alla sluter upp bakom en med svenska mått mätt stram hållning. Därför har debatter om det ämnet också varit tämligen frånvarande.
Det partierna diskuterat är istället välfärdsfrågor som sjukvård, skola samt miljö. Men det har inte rört sig om några djupa skillnader mellan partierna. Det verkar som om partierna i Danmark är mer benägna att lyssna på väljarna, vilket gjort att partierna ganska snabbt kom att röra sig mot de starkt invandringskritiska positioner Dansk Folkeparti allt tydligare intog från och med början av 2000-talet. Följden av detta har blivit att Dansk folkeparti minskat från ett röstetal kring 20 procent under storhetstiden till cirka tre procent i dag.
Möjligen kan man alltså beskriva dansk politik som en arena där folkviljan spelar större roll snabbare än den gör i Sverige, och där politikernas personlighet är viktigare för väljarna – något som visat sig genom de goda opinionssiffrorna för Rasmussens och Støjebergs nybildade partier.
Det återstår att se hur långt det bär – eller om väljarna är mer tilltalade av tanken på en enväldig kvinna på statsministerposten.
Det danska begreppet ”hygge” är sedan några år etablerat långt utanför landets gränser. Det kan beskrivas som en mysig stämning där man tar sig tid att njuta av livet tillsammans med människor man tycker om, och kanske småbråkar om vem som har rätt, till exempel när det gäller politik. Jämfört med många andra länder i Europa – och världen – kan dansk politik nog beskrivas som just ”hygge”.
En dag innan valet har en femtedel av väljarna ännu inte bestämt sig för vad de ska rösta på. Det gör valutgången oviss. Men samtidigt finns en visshet om att hur än regeringen ser ut efter valet blir det inga dramatiska förändringar.
Prenumerera för 99 kr/mån!