Jag är lite förvirrad. När jag gick i skolan och det blev krig i matsalen och en del elever kastade mat på varandra skrek lärarna och mattanterna: ”Neeeej! Tänk på barnen i Afrika!”. Nuförtiden kastar barn fortfarande tydligen mat omkring sig, men de gör det samtidigt som de själva skriker att de gör det för att vi ska tänka på barnen i Afrika.

Jag förstår ingenting.

Finns det en regel som säger att man alltid ska tänka på barnen i Afrika när man kastar mat?

De som kastar mat i dag är medlemmar av organisationen ”Just stop oil”, och de vill att vi slutar använda fossila bränslen.

Därför åker de runt i Europa, går in på muséer där det finns kända konstverk och kastar mat på tavlorna. Sedan limmar de fast sig i väggen, som här de ger sig på en Monet-tavla på Museum Barberini i Potsdam.

Jag skrattar när jag lyssnar på vad den uppjagade kvinnan säger: ”Om det behövs en tavla som man kastat tomatsoppa och potatismos på för att samhället ska förstå att fossila bränslen dödar oss alla – då ska ni få potatismos på en tavla!”.

Jag skrattade inte enbart åt själva budskapet – vem har inbillat henne att någon kommer att börja anse att fossila bränslen är skadliga om de ser en tavla som någon kastat mat på?

Det jag skrattade mest åt var hur det lät. Det tyska språket lämpar sig inte för miljöprotester. Att säga ”tomatensuppe” och ”kartoffelpürre” i samma mening som ”katatrophe” – med hysteriskt tonfall – ger bara betraktaren känslan av titta på en bayersk remake av Fawlty Towers. Vi vet ju sedan tidigare att tyska inte är ett språk som lämpar sig för kärleksförklaringar, såvida man inte har en s/m-läggning, nu vet vi också att det inte lämpar sig för klimataktioner.

Men det är inte bara konstverk som utsätts för vandalism. I London sprutar man färg på skyltfönstren till exklusiva klockbutiker.

Jennifer Kowalski som deltog i aktionen förklarade för den som nu hade lust att lyssna att hon ville få folk att förstå att det inte var någon större idé att ha en dyrbar klocka eftersom den ändå skulle gå förlorad i alla orkan-tyfon-storm–tsunamis som vi får uppleva när klimatkollapsen är här efter det att polarisarna smält.

Kan ingen berätta för Jennifer att klockor från Rolex, Breitling och Patek Philippe ofta är extremt vattentäta. Inte så att man kan dyka till botten på Marianergraven, och kolla om det är lunchdags, men en Rolex Submariner klarar 300 meters djup och en Patek Philippe 120 meter. Det borde räcka när havsnivån stiger. Det är de som köper sina klockor på typ Ur&Penn som ska vara oroliga.

Dessutom – klimataktivister talar ju alltid om att klockan tickar (fast den alltid i deras värld verkar  vara två minuter i tolv, trots det ständiga tickandet) – men hur ska man hålla koll på att tiden nästan runnit ut, och att man bör ta skydd – om man inte har en pålitlig klocka?

De måste genomgående skaffa sig bättre kommunikatörskompetens på ”Just stop oil”, och lära upp deltagarna i aktioner i hur man beter sig, och hur man ska låta. Inte för hysterisk (som tyskan i klippet ovan), men heller inte som den här killen:

Det blir lite märkligt att höra någon säga ”catastrophy” och ”death”, och samtidigt se så glad och nöjd ut. Har aktionsledaren lovat killen att han ska få ligga för första gången – som tack – efter aktionen, eller har han dödslängtan och ser i hemlighet fram mot den där katastrofen?

Undrar ni vart alla burdusa, griniga dörrvakter tar vägen när de går i pension? Ni vet de där biffiga typerna som förstört mer än en fredagskväll för många? Jag har svaret; de går med i ”Just stop oil”, och får utlopp för sin lust att jävlas med sina medmänniskor. Kolla på Peter, pensionerad dörrvakt – en bitter biff som uppenbart finner stor tillfredsställelse i sin nya hobby.

Kanske dags att uppdatera det gamla ordspråket “när fan blir gammal blir han religiös”? Vad sägs om: “när dörrvakten går i pension blir han sabotageaktivist”?

Stötta Morgonposten

Den fria pressen krymper för varje år som går. När den gamla annonsfinansieringsmodellen inte längre är lönsam väljer allt fler nyhetsredaktioner att vända sig till staten för allmosor och bidrag eller säljer tidningen till globalistiska storbolag; ofta både och. Oavsett blir resultatet detsamma: en slätstruken och agendadriven journalistik där sanningen inte länge står i fokus.

Morgonposten har privilegiet att fortfarande kunna rapportera fritt och oberoende om världshändelser utan att riskera bli tystade. Men för att kunna fortsätta vårt viktiga arbete förlitar vi oss på våra läsares genirositet som är beredda att betala för nyheter.

Om du också vill vara med och stötta Morgonposten är det bästa sättet att prenumera på EXTRA! för bara 99 kr/månaden. Förutom att du hjälper oss att fortsätta driva Morgonposten får du även tillgång till exklusiva reportage, dokument, domar, landets mest intrerssanta kommentarsfält samt vårt anonyma forum där du kan diskutera nyheterna vidare.

premumerera på EXTRA!
Josefin Skans
Josefin Skans