I en skur av kulor från polisens vapen avled den pakistanske journalisten Arshad Sharif i Kenya söndags kväll. Bilen hade träffats från alla håll enligt vad som har läckt ut från utredningen.

17 kulor träffade bilen och den dödande kulan träffade Sharif i bakhuvudet och gick ut genom framsidan av huvudet.

Så varför sköts han till döds av polisen?

Till att börja med så kan vi konstatera att de poliser som sköt Sharif till döds inte var vilka poliser som helst. General Service Unit (GSU) är en paramilitär gren av den kenyanska polisapparaten. Deras uppdrag är att hantera situationer som hotar Kenyas interna säkerhet och att vara en reservstyrka för att hantera specialoperationer och civila störningar.

GSU grundades 1948 och har varit stridande part i ett flertal konflikter i och omkring Kenya.

1963–1967 pågick Shifta-kriget, en secessionistisk konflikt där de etniska somalierna i norra Kenya gjorde ett försök att bryta ut regionen för att ansluta sig till Somalia. GSU-trupper agerade under konflikten genom att tvinga civila i området till “säkra byar”, vilket egentligen var ett finare namn för koncentrationsläger.

GSU var också inblandade i att omkullkasta det kuppförsök som Kenyas flygvapen försökte sig på 1982. Då, i ett misslyckat försök att störta president Daniel arap Mois regering, var GSU en självklar del i att slå ner kuppmakarna. Ett kuppförsök så allvarligt att man kände sig tvungna att upplösa hela sitt flygvapen och återuppbygga det från grunden.

Så hur kommer det sig att en paramilitär gren av de kenyanska polisstyrkorna öppnar eld mot en bil med en journalist från Pakistan?

Enligt officerare i tjänst den aktuella kvällen så var man i högsta beredskap efter att ha fått en rapport om en kidnappning av ett barn i området. Enligt GSU:s uppgifter skall man ha befunnit sig i full beredskap med anledning av att en bil stulits i ett närliggande område. I bilen skall ett litet barn ha befunnit sig och därför kunde det röra sig om en kidnappning av barn och polisen bevakade vägen om bilen, med registreringsnummer KDJ 700F, skulle passera.

Den bil som Arshad Sharif färdades i bar registreringsnumret KDG 200M vilket enligt polisen ledde till en sammanblandning av bilar och att polisen på plats trodde att de besköt en eventuell barnkidnappare.

Visserligen finns det vissa element som liknar varandra i de olika registreringsnumren men att tro att polisen skulle ha öppnat eld på dessa svaga indicier låter minst sagt otroligt. Att de flesta kulorna har träffat bilens passagerarsida gör det troligare att polisen visste mycket väl vad de gjorde på platsen och att det var Sharif som var polisens måltavla.

Att polisen skulle ha riskerat att döda både kidnappare och barn för att få stopp på fordonet verkar vara en sent hopkommen bortförklaring.

Bilen med Arshad Sharif skall precis ha svängt ut på huvudvägen från en liten biväg när polisen gav tecken att bilen skulle stanna. Av någon anledning ville inte Sharifs chaufför eller Sharif själv att de skulle åtlyda polisens försök att stoppa dem. Det finns skäl att tro att Sharif förstod att han då skulle gripas och att de helt enkelt bara tänkte ignorera polisen och hoppas på att kunna fortsätta färden mot Nairobi.

Att polisen, och särskilt en vältränad styrka som GSU, skulle öppna eld från alla håll och kanter mot bilen verkar föga troligt. Mer troligt är att man skulle ha följt bilen och meddelat polis i Nairobi att bilen var på väg mot staden för att sätta upp vägspärrar.

Med tanke på vem Arshad Sharif var så finns det anledning att tro att detta kan vara ett beställningsmord från intressen utanför Kenya. Sharif har högljutt opponerat sig mot den pågående politiska utvecklingen i sitt hemland Pakistan och har rapporterat om politik i sitt yrke som journalist både i nationella och internationella nyhetsorgan.

Sharif har varit en skarp kritiker av Pakistans regering och hade lämnat landet tidigare i år på grund av en serie anklagelser om uppvigling. Sharif hade flera domstolsfall att vänta sig i hemlandet.

Samtidigt har vi tidigare sett exempel på hur Kenya ser mellan fingrarna på andra länders angelägenheter, även på landets mark. Det mest omskrivna fallet på senare tid är från maj 2021 då Selahaddin Gülen försvann i Nairobi under oklara förhållanden. Senare samma månad visade turkiska myndigheter upp ett fotografi på honom i handfängsel och uppgav att landets nationella underrättelsetjänst hade gripit Gülen i “ett främmande land”. Kenyanska myndigheter har ännu inte svarat på kritik från människorättsorganisationer som velat ha ett svar på frågan om hur Kenya var inblandade. Särskilt känsligt eftersom Gülen var amerikansk medborgare vilket enligt kenyansk domstol förhindrade utlämning.

Pakistans premiärminister Shehbaz Sharif uppger att han har varit i telefonförbindelse med Kenyas president William Ruto och bett denne att påskynda utredningen av dödsskjutningen. Han uppger också att han önskat att Kenya så snart som det bara är möjligt skall överlämna Sharifs kvarlevor.

Det innebär naturligtvis också att en obduktion inte kommer att utföras i Kenya utan i Arshad Sharifs hemland Pakistan. Det land där han gjort sig ovän med den sittande regeringen och dess premiärminister.

Det är alltså fullt möjligt att detta fall är ett ovanligt smutsigt exempel på hur allt går att köpa, även avrättningar, i ett land som Kenya. Vi skall då ha i minnet att Kenya rangordnas som ett av de länder med bäst fungerande demokrati och högst tillförlitlighet från myndigheterna av de subsahariska länderna i Afrika.

Det luktar inte bara krut och blod om det här fallet.

Stötta Morgonposten

Den fria pressen krymper för varje år som går. När den gamla annonsfinansieringsmodellen inte längre är lönsam väljer allt fler nyhetsredaktioner att vända sig till staten för allmosor och bidrag eller säljer tidningen till globalistiska storbolag; ofta både och. Oavsett blir resultatet detsamma: en slätstruken och agendadriven journalistik där sanningen inte länge står i fokus.

Morgonposten har privilegiet att fortfarande kunna rapportera fritt och oberoende om världshändelser utan att riskera bli tystade. Men för att kunna fortsätta vårt viktiga arbete förlitar vi oss på våra läsares genirositet som är beredda att betala för nyheter.

Om du också vill vara med och stötta Morgonposten är det bästa sättet att prenumera på EXTRA! för bara 99 kr/månaden. Förutom att du hjälper oss att fortsätta driva Morgonposten får du även tillgång till exklusiva reportage, dokument, domar, landets mest intrerssanta kommentarsfält samt vårt anonyma forum där du kan diskutera nyheterna vidare.

premumerera på EXTRA!
Roland Casselbrant