Giorgia Meloni svors in som premiärminister under lördagen, den första kvinnan på posten i Italiens historia. Framför sig och hennes regering ligger ett antal svårlösta problem. Främst handlar det om el- och energikrisen. I värsta fall väntar en ekonomisk recession runt hörnet. Men också interna meningsskiljaktigheter om kriget i Ukraina och landets inställning till Nato och EU.
Giorgia Meloni har bildat en regering med representanter för sitt eget parti Italiens bröder, Lega som leds av Matteo Salvini och Forza Italia som leds av Silvio Berlusconi. Ministerposterna är fördelade tio, fem, fem samt fem ministerposter till oberoende kandidater.
Geografiskt har norditalien 15 ministrar, centrala delen av landet fem och syditalien plus öarna fem. Flest kommer från Lombardiet och Lazio, båda regionerna med fem ministrar var.
Sju av 25 ministrar är kvinnor, inklusive Meloni själv. Berlusconis nära förtrogne Antonio Tajani blev utrikesminister. Lega-veteranen Giancarlo Giorgetti blev ekonomi- och finansminister.
En slitning uppstod nästan omgående, Silvio Berlusconi vägrade stödja Ignazio La Russa som talman i senaten. Berlusconi själv valdes in i EU-parlamentet 2019 men har återvänt till den inhemska politiken då han vann ett mandat i senaten. La Russa röstades dock igenom med hjälp av oppositionspartier. La Russa är partikollega med Meloni, och den första talmannen med en bakgrund i ett fascistparti, Movimento Sociale Italiano.
Berlusconi var efter detta inte nöjd med Meloni, som han kallade “paternalistisk” och “arrogant”.
Till saken hör också att man i Italien kan ha senatorer på livstid. Judiska Liliana Segre är en sådan. Hon 90 år gammal och förintelseöverlevare, 2018 utnämndes hon till senator på livstid av president Sergio Mattarella. Som äldsteman i senaten var hon den som deklarerade La Russa som ny talman, efter omröstningen som han vann med 106 av 206 röster.
Vi får se hur relationen mellan partiledarna utvecklas under mandatperioden. Berlusconi har även en annan syn på Ryssland och kriget i Ukraina, än Meloni. Trots EU:s sanktioner lyckades Putin skicka en flaska vodka i födelsedagspresent till Berlusconi i oktober. Den nya regeringen kommer vara fortsatt trogna Nato och en stark allierad till Ukraina, säger Meloni under tisdagen, enligt AFP.
Berlusconi själv säger att han kan hålla isär regeringens position, och sin egen privata.
I sitt första anförande till parlamentet varnade Meloni för att ge Putin möjlighet till utpressning, genom gasexport. Italien är fortsatt starkt beroende av rysk gas, ett beroende hon vill minska i framtiden. Regeringen fortsätter sanktionerna mot Ryssland, men Salvini och Lega har tidigare uttryckt att de är ineffektiva.
Meloni själv bedyrar att landet fortsatt är en del av Europa och västvärlden. Hon vill inte sabotera det europeiska samarbetet, men göra det mer effektivt vid kriser. Kritiker menar att det kommer bli problem då både Italiens bröder och samarbetspartiet Lega är mycket kritiskt till EU. Italiens bröder har dock släppt kravet på att lämna EU.
Några av vallöftena regeringen kommer försöka genomföra är sänkt pensionsålder, subventioner till hushåll för elräkningar, och en platt skatt. Dessutom vill man bygga en bro mellan Sicilien och fastlandet, vilket ska skapa 100 000 arbetstillfällen. Man vill också stoppa illegal invandring och människosmugglare att ta sig till landet från Afrika.
Italien är beroende av 2 000 miljarder euro i lån från EU:s pandemifond, vilket i gengäld kräver att man gör större reformer, som i kriminallagstiftningen och offentlig byråkrati.
Representanthuset fick en talman från Melonis samarbetsparti Lega, Lorenzo Fontana. Melonis regering förväntas godkännas i både senaten och representanthuset, i slutet av oktober.
Att regeringen kunde sättas ihop trots meningsskiljaktigheter får ses som en första seger för premiärminister Meloni. Att man fick använda oppositionen för att rösta fram en talman i senaten, får ses som ett tecken på en begynnande spricka med Berlusconi och Forza Italia.
Kabinetten
Giorgia Meloni, premiärminister
Matteo Salvini, vice premiärminister och infrastrukturminister
Antonio Tajani, vice premiärminister och utrikesminister
Matteo Piantedosi, inrikesminister
Carlo Nordio, justitieminister
Guido Crosetto, försvarsminister (medgrundare av Italiens bröder)
Giancarlo Giorgetti, ekonomi- och finansminister
Adolfo Urso, minister för ekonomisk utveckling
Francesco Lollobrigida, jordbruksminister (och gift med Melonis äldre syster)
Gilberto Pichetto Fratin, minister för ekologisk transition
Marina Calderone, minister för arbetsmarknad och social välfärd
Giuseppe Valditara, utbildningsminister
Anna Maria Bernini, minister för universitet och forskning
Gennaro Sangiuliano, kulturminister
Orazio Schillaci, hälsominister
Daniela Santanchè, turismminister
Luca Ciriani, minister för parlamentariska relationer
Paolo Zangrillo, minister för offentlig administration
Roberto Calderoli, minister för regioner och autonomi
Raffaele Fitto, minister för familjer, barnafödande och jämlikhet
Alessandra Locatelli, handikappminister
Andrea Abodi, minister för idrott och ungdomar
Elisabetta Casellati, minister för institutionella reformer
Alfredo Mantovano, regeringssekreterare