Samtidigt som folk över hela Europa tvingas spara el under vintern för att undvika elbrist, klarar sig Bavonadalen i Schweiz utmärkt. De har nämligen aldrig varit anslutna till elnätet. Beläget i kantonen Ticino, där italienska är huvudspråk, flyter Bavonafloden i en dalgång skapad av glaciärer. Tolv bosättningar finns det, med tio fast boendes under vinterhalvåret och ytterligare några dussin under sommaren.
En av bosättningarna har el, resten klarar sig utan. Detta trots att det finns vattenkraftverk i dammarna vid bergstopparna. Dammarna byggdes efter andra världskriget, för att förse den tyskspråkiga delen av landet norr om Alperna med el.
Att få tillgång till el i dalgången skulle krävt transformatorer, vilket invånarna inte hade råd med. Bara bosättningarna högst upp i dalen hade råd med el.
Befolkningen i dalen krympte med åren, från 500 till dryga 50 idag. Enligt Romano Dado, före detta borgmästare i byn Cevio i närheten av Bavonadalen, lärde sig invånarna att leva utan el. Man förlitade sig på sina öppna spisar, och skaffade solpaneler på sina hustak redan på 1980-talet, säger han till AFP.
Invånarna använder också gaskapslar, stearinljus och oljelampor. Kläderna tvättar man direkt i floden, som man alltid gjort.
Bavonadalen är runt tio kilometer lång och kantas av branta bergssluttningar på över 2 500 meter. Under åren har både jordskred, snöskred och översvämningar satt press på samhället.
Ända till 1970-talet vandrade familjer in i dalen på sommaren med sina djur, från mars till december. Plus ett återbesök över julen, säger Sonia Fornera som är expert på Alpernas historia och kultur.
Bice Tonini är 88 år gammal och bort fortfarande kvar i samhället, från vårkanten till och med oktober. Tack vare att hon har solpaneler.
Det slösas för mycket med elen i det moderna samhället, beklagar hon sig.
Det finns inga gatlyktor tända på natten, vilket gör att hon obehindrat kan titta på stjärnorna. Hon föredrar stjärnskådande framför tv-tittande. Det är ovanligt att ha en tv i samhället.
Ivo Dado installerade solpaneler 1987, vilket han är stolt över.
Vi är vana vid att behöva leva enkelt, och är inte rädda för att spara på energiförbrukningen, säger han.
Han är en före detta jordbrukare, inte släkt med tidigare nämnda Romano Dado. Han är glad över att flera städer nu skippar julbelysningen i december.
Den här julen kommer bli som förr, mindre upplyst. Det kommer bli vackert igen!”, utbrister han.
Men inte alla har samma inställning till att spara in på elen. Enligt Martino Giovanettina, som äger flera restauranger i dalgången, är solpaneler bara en dellösning. Han menar att bristen på el och de höga kraven vid renoveringar av hus gör att dalgången avfolkas. Den förvandlas till slags utomhusmuseum, anser han. I stället borde man satsa på turism, som andra närliggande dalgångar gjort.
I Bavonadalen finns inget förberett för turister, med undantag av en linbana som går från en av bosättningarna upp till dammarna. Det är också förbjudet att parkera husbilar där.
Att dalgången mer och mer blir en dröm från det förflutna är något författaren Doris Femminis håller med om. Hon växte upp där och var getherde i 20-årsåldern. Men har senare flyttat till Jurabergen i västra delen av Schweiz.
Bavonadalen är en plats i det förflutna, ingen vill bo där längre, säger hon.
I Schweiz gillar vi idén att fortfarande ha en plats med vild natur. Men hon säger också att sådana platser inte passar det moderna livet.
Men livet går trots allt vidare i Bavonadalen. Och med den stora el- och energikrisen i Europa har vi kanske något att lära oss av deras livsstil.
Prenumerera för 99 kr/mån!