Chefer som har dåligt självförtroende ser till att fikarasterna är kollektiva, obligatoriska, regelbundna och att det alltid finns bullar och kakor – och de kontrollerar dagligen att kaffemaskinen fungerar. De sitter alltid med på fikarasten själva och vakar över att alla känner sig sedda och hörda. Chefer av det slaget strör alltid uppmuntrande och positiva citat omkring sig, och antalet gånger de säger ”fånga dagen” eller ”njut” eller ”våga” är oräkneligt.
Jag hade en gång en chef som alltid på sista fikat inför helgen vände sig till var och en av medarbetarna runt bordet, och sa något speciellt riktat till den personen. Oskicket upphörde efter den gången han vände sig till Nils och sa:
”Du Nils, våga lite, se nu till att du gör något i helgen som du annars absolut aldrig gör!”.
Nils la ner kardemummabullen, tittade upp från kaffekoppen, och sa med ett frågande tonfall:
”Knulla?”
Chefer som har riktigt, riktigt dåligt självförtroende nöjer sig inte med dessa ständiga kollektiva fikaraster utan skickar också medarbetarna på dyra seminarier där de ska utvecklas som personer. ”Stora inspirationsdagen” – eller som den ibland kallas i marknadsföringen ”Stora personaldagen” – är ett seminariejippo som turnerar i landet under november månad. Det lovas att det ska bli ”fartfyllt, roligt, explosivt, spännande och inspirerande”. Det ska handla om ”drivkraft, teamwork & arbetsglädje”, och ska vara en ”utbildningsshow för hela arbetsgruppen”.
Biljetterna kostar 3 995 kronor – och då får man lyssna på ett antal talare som anses vara speciellt bra på att inspirera och utveckla människor.
Henrik Schyffert framträder under rubriken: ”Släpp sargen!”. Det beskrivs som en föreläsning ”om konsten att inse att man är kreativ, och hur man får andra att inse detsamma”.
Ett mycket lämpligt val av talare. Vi andra som debatterar på twitter försöker anföra fakta, ibland blir man lite trängd, och kanske förklarar att motståndaren är obegåvad. Så tråkigt.
Men Schyffert har visat hur man gör för att ”släppa sargen” – som när han i ett meningsutbyte på twitter skrev:
”Precis det där sa din mamma igår innan hon ville att jag skulle runkbajsa henne i munnen”, och efter det släppte han inte bara sargen utan liksom hoppade över den också: ”Hade jag velat ha ett svar från dig så hade jag sugit det ur ditt uppbända, pulserande, nyknullade anus!”.
Tänk hur Schyffert kan inspirera dig till att hålla roligare dragningar på planeringsmötena på jobbet, och han kan lära dig att inte hålla igen om du får kritik. Om någon säger att du kanske räknat fel, då säger du inte ödmjukt: ”Jag ska för säkerhets skull kontrollräkna en gång till”, utan du skriker: ”Håll käften, annars kör jag upp din laptop i rövhålet på dig och vrider runt den fyra varv”.
När Ebba Busch i en DN-intervju förklarade att hon inte tyckte att Schyffert var rolig svarade han på twitter med att kalla henne ”fascist”. Lär av detta. Kritiserar någon ditt arbete skriker du bara något i stil med ”nassejävel”. Det löser inte bara problemet för stunden utan för alltid eftersom ingen vill bli stämplad som potentiell koncentrationslägerföreståndare.
Fotbollens förbundskapten Janne Andersson ska tala om hur man ska ”Bygga vinnande lag”. Jo, jag vet vad ni tänker, ni minns de senaste två årens förluster mot Norge, Georgien, Polen, knapp seger mot Uzbekistan. Inget VM. Men antagligen har arrangörerna tänkt att eftersom Janne inte lyckats bygga ett vinnande lag, borde han vid det här laget förstått hur han skulle gjort istället. Eller så är tanken att själva upplevelsen av att höra Janne tala om hur man skapar ett vinnande lag ska få publiken att se och lära något mycket viktigt; hur man låtsas som om det regnar när man ställt till det ordentligt. En inte alldeles oviktig förmåga i arbetslivet, ja i livet i stort.
Renata Chlumska ska också tala. Hennes meriter är att hon paddlat och cyklat runt USA (förutom Alaska och Hawaii) för 17 år sedan och därefter har hon under 15 år ägnat sig åt att bestiga världens sju besvärligaste bergstoppar. På inspirationsdagar väljer man gärna den sortens personer. – och de står där och säger att om de kan göra det ena eller det andra så kan du också klara allt. En vän som tidigare hört Chlumska tala förklarade för mig: ”Jag förstod inte riktigt vad kvinnan ville jag skulle göra för att klara ett jobb med ständigt resande mellan två orter och konstant övertid – skulle jag sätta mig i en kajak och paddla mellan Gävle och Stockholm”. Det är det som problemet, allmän hurtighet löser ingenting, och det enda som händer är att lyssnaren tänker: ”Aha, mitt problem är att jag inte är tillräckligt klämkäck” – och så stretar de på istället för att gå igenom sin livssituation och göra något åt den. Chlumska-typerna är mycket användbara för chefer som inte får någon ordning på verksamheten – det får medarbetaren att tänka: ”Det är mig det är fel på, jag måste bli mer som Renata. Kanske hjälper det om jag börjar sova utomhus på balkongen i en sovsäck när det är riktigt kallt.”
Talaren Lisa Ekström, även känd som Kamoja, har ägnat de senaste 15 åren åt att föreläsa om ledarskap. Hon säger djupsinnigheter som att ”… det gäller att man är medveten om att man alltid gör val i vardagen, och att de valen får konsekvenser”, eller ”det gäller att tänka smart”. Men vad vet jag, publiken på den här sortens tillställningar kanske består av människor som inte inser att val får konsekvenser, och som lever efter mottot ”det gäller att tänka så korkat som möjligt” – och i så fall kan nog ett Kamojaföredrag göra nytta. Den som lyssnar på Lisa brukar också få en “Kamojapenna”, som hon själv beskriver som “något som vid första anblicken ser ut som en barnpenna”. Den fluffiga pennan “ger möjligheten att samla liv”. Hur kan verka lite oklart, men Lisa ger exempel: “Att sitta i ett ledningsgruppsmöte och plocka fram den magiska Kamojan istället för den vanliga kulspetspennan ger liv”. Nu kanske de flesta på möten numera har sin laptop med sig, men det blir väl lite för dyrt för Lisa att dela ut “Kamojadatorer”.
Robert Karjel är kanske det mest förvånande namnet i talarlistan. Han är gammal militär som även haft internationella uppdrag. Han har bland annat lett en helikopterdivision i Adenviken för att bekämpa somaliska pirater. Det är det som gör mig förvånad över att han får framträda – inser inte arrangörerna vilka protester som kommer at höras från Bilan Osman och från befolkningen i Tjärna ängar, och deras budskap kommer at vara: ”Rasism! Vad pratar han om? Somaliska pirater!? Somaliska!?”.
Men visst kan ”Inspirationsdagen” göra nytta, du ska se evenemanget som en varningssignal.
Om det är så att du har en chef eller arbetskamrater som vill att du går på ”Inspirationsdagen” – då bör du se dig om efter ett annat jobb, men det har du säkert redan insett.
Prenumerera för 99 kr/mån!