Xi Jinping rensar ständigt ut pampar som DRICKER BRÖSTMJÖLK OCH DELTAR I SEXORGIER – sålde sin själ till den som krossade hans familj – men är Kinas röde kejsare SATANS HANTLANGARE eller världens första verkliga faustiska ledare som vill erövra allt?

Hur blir man om man ser sin mamma offentligt prygla sin pappa, och sedan själv får bo i en grotta i ett träskområde, allt medan ens deporterade syskon i andra delar av landet tar livet av sig?

Och som enda underhållning har man en av världens längsta och mest komplicerade böcker?

Vi kan varje dag se svaret på frågan. Men få verkar riktigt bry sig om det – vilket är konstigt.

Media ägnar mycket intresse åt det personliga när det gäller de flesta av världens makthavare. Har Putin cancer, MS, Parkinson, hallux valgus eller är han mentalsjuk? Hur var det med Trumps kvinnoaffärer, och hur står det till med Bidens demens?

Men märkligt nog sägs det inte mycket om Kinas ledare Xi Jinping. Kanske är det det som ska göra oss oroliga. Inte att han är okänd för oss, utan för att han är en person som inte är omgiven av skvaller.

Vi tar en titt på honom inför det kinesiska kommunistpartiets kongress som inleds söndagen 16 oktober.

Xi Jinping är son till Xi Zhongxun, som var chef för det kommunistiska partiets propagandadepartement, och vice premiärminister från och med 1959.

1962 anklagades han för högförräderi, eftersom han godkänt publiceringen av en biografi som chefen för den kinesiska säkerhetstjänsten valde att se som ett förtäckt angrepp på Mao Zedong (eftersom den person biografin handlade om – Liu Zhidan – hade kommit i konflikt med Mao på 1930-talet).

Just vid den här tiden försökte Mao återkomma till ställningen som enväldig härskare. Han hade tryckts åt sidan efter det att hans ”Stora språng” på 1950-talet kostat omkring 30 miljoner kineser livet. De dog av svält, sjukdomar och umbäranden när Kina skulle industrialiseras

Mao ville tillbaka som enväldig diktator och behövde någon att angripa, någon vars öde skulle skrämma de andra i Politbyrån – och det fick bli bland annat just Xi Jinpings far – som avsattes och fick bli vice vd för en traktorfabrik.

Den nioårige Xi Jinpings tillvaro förändras, pappan är förvisad, och han och hans tre syskon och modern Qi Xin får trängas i en etta; tidigare har de haft ett stort hus, trädgård, tjänstefolk – som det anstår en vice premiärministers familj i ett land som KIna.

Man kan tycka att nu kunde det väl inte bli värre, men det kan liksom alltid bli värre i Kina. Fyra år efter att Xis far avsatts och förvisats ger Mao signalen till den ”Stora proletära kulturrevolutionen”. I några år har han sakta slagit sig in mot maktens centrum igen. Klippt en motståndare här, och en där. Nu känner Mao sig stark nog att ge sig på större delen av det gamla ledargarnityret, och rensa ut dem i ett svep. Tiotusentals unga rödgardister inleder klappjakt på personer som haft en position i kommunistpartiet och som Mao pekar ut som partiets fiender.

Det är här det visar sig att det kan bli värre. Först har Xi:s far alltså råkat illa ut som ett varnande exempel för andra i partiledningen – nu ska dessutom också straffas för att han tillhört den partiledning som gick med på att han blev ett varnande exempel.

Rädda familjen

Som många andra tvingades han till Peking där han misshandlades offentligt på ett torg, och på vägen dit och därifrån misshandlades han ytterligare av folkmassorna. Och bredvid honom gick hans fru och deltog i misshandeln av sin make, och skrek om att han var en klassförrädare. Nu ska ni inte förledas att tro att frun var ett sällsynt elakt stycke – sådana scener utspelade sig i åratal i hela Kina. För att rädda det som gick att rädda av familjen och barnen tog fruar avstånd från makar – och makar vände sig mot fruar och fördömde och slog – om partiet så krävde.

Om Xi:s mammas mål var att rädda resten av familjen genom att delta i misshandel av pappan lyckades hon väl inte speciellt bra. En dotter skickades för att gräva diken i Inre Mongoliet. Hon hann säkert med rätt många spadtag för hon blev kvar där i sex år. En annan av Xi:s systrar begick självmord.

Och unge Xi själv?

Han skickades ut på landsbygden 1968 för att ”lära av folket” och hamnade i ett litet samhälle i nordöstra Kina. Där blev han kvar i sju år under primitiva förhållanden. Han och de andra 1300 unga som skickats dit för att hjärntvättas och tvångsarbeta levde ofta i grottor. Xi slet med att bygga reservoarer för sumpgas.

Men det var också här unge Xi fick låna ett exemplar av Goethes Faust. Han måste ha läst den om och om igen, för många, många år senare berättade han för Angela Merkel att han kunde delar av verket utantill och reciterade olika passager – vilket han också gjort vid andra tillfällen.

Goethes Faust är berättelsen om en man som säljer sin själ till Djävulen för att få framgång och makt. Berättelsen utgår från ett vanligt tema i tidigare legender och myter, men Goethe utvidgade det under årtionden av arbete till något helt eget – och nytt.

Alltså, någonstans i en avkrok i nordöstra Kina befinner sig den unge Xi i början på 1970-talet, och omgiven av puttrande sumpgas eller sittande i en kall grotta läser han Faust och det är inte svårt att föreställa sig att han formas, och kommer fram till att han måste sluta en pakt med Djävulen.

Och det närmaste man kom den potentaten i Kina var partiets ordförande Mao Zedong – som krossat Xis familj. Man får inte vara petig när man vill ha makt, och kanske tyckte Xi inte ens om sin familj och sina systrar.

Det vore i verklig mening faustiskt. Nära anhöriga går åt fort i första delen av Goethes Faust. Älskarinnan Gretchen råkar ta livet av sin mor med sömnmedel för att hon och Faust ska få vara ifred när de ska ha sex. Senare dränker hon sitt barn också.

Satan ställer upp

Djävulen med vilken Faust slutit en pakt ställer upp varje gång någon ska röjas ur vägen, och är allmänt behjälplig med vad Faust än önskar.

Nu finns det ett alldeles för enkelt sätt att tolka Xis egen uttalade totala fascination inför Faust. Och det är just som en person som säljer sin själ för att få personlig makt, att här har vi någon som sluter en pakt med Ondskan. Faust paktar med Djävulen, Xi med Mao och partiet.

Men gör man den tolkningen har man inte läst sin Faust ordentligt. Och det verkar ju Xi ha gjort.

Faust förlorar aldrig sin själ i Goethes drama, tvärtom går verket mot en upplösning där han faktiskt får behålla sin själ – inte därför att Djävulen löser honom från avtalet som signerats med blod utan därför att Faust arbetar hela tiden, han slår sig aldrig till ro (lite enkelt uttryckt). Gud låter honom få del av himmelriket på grund av detta.

Faust förklarar inledningsvis för Djävulen att han aldrig kommer att förfalla till slö självgodhet hur mycket makt, pengar eller sex han får genom Djävulens försorg – Faust vill förändra världen, det är det viktiga för honom. Makten är ett medel, inte ett mål.

Djävulen lever i föreställningen att till slut ska Faust bli mätt på framgångar och slå sig till ro, och då är hans själ Djävulens. Men Faust blir aldrig nöjd, vill alltid vidare.

Visst kan Xis metodiska klättring till makten genom att ständigt åberopa Mao som föredöme verka vara en pakt med Djävulen. Men hur mycket personlig makt han än tillvällt sig genom åren har han aldrig slagit sig till ro. Kina ska ständigt expandera, bli större, rikare och mäktigare. Hongkong, Taiwan, Sydkinesiska sjön, alla hamnar flygplatser och motorvägar som ligger längs med de nya Sidenvägarna.

Under Xis tid vid makten har några miljoner lokala makthavare rensats ut, liksom hundratals på de centrala nivåerna.

Nu är förstås utrensningar inget nytt i partiapparaten, det har varit åtminstone en varje årtionde sedan det kommunistiska maktövertagandet. Utrensningarna har varit följden av kampen om makt mellan olika personer och falanger. Men alla grupperingar har varit korrumperade, och deras ledare vana att köpa sig trohet och stöd genom vad som i praktiken var förläningar; ”… och du får makten i den staden. Berika dig och de dina bäst du vill”.

Partiets moralpolis

Xis utrensningar har varat sedan han fick makten 2012, pågår konstant och riktar sig mot korruptionen i sig. Hans verktyg för utrensningarna har varit Centrala kommissionen för kontroll av disciplin. Den står ovanför lagen och domstolarna och kan häkta och fängsla personer för så lång tid som anses nödvändigt. Den slår till inte bara mot korruption, mutor, maktmissbruk och utan även med anledning av sådant som inte är ett brott mot lagen som till exempel ”dekadent, utsvävande livsstil” eller att man håller sig med älskarinnor – eftersom det bryter mot partimoralen. Järnvägsminister Liu Zhijun hade 18 älskarinnor, toppnoteringen bland avsatta partipampar verkar än så länge ligga på 140. Under de mest hektiska åren av utrensningar var det ständiga avslöjanden i kinesiska media om gruppsexorgier, harem, lyxliv, droger och speciellt intresse verkar ägnats åt partipampar som betalade stora belopp för att få dricka bröstmjölk.

2018 bildades Nationella övervakningskommissionen, som fick till uppgift att övervaka den moraliska halten hos alla anställda i den offentliga byråkratin – inte bara i partiet. I upprensningen i armén riktade man in sig speciellt på höga befäl som sålde officersgrader.

De stora svepande kampanjerna mot korruption har också gjort det lätt för Xi att slå ut verkliga politiska motståndare – de har alltid kunnat anklagas för korruption och skörlevnad. Det har gett Xi en perfekt plattform, han är den som står för renlevnaden, det är från den positionen han angripit till exempel nymaoister eller oligarker i kolindustrin eller i finansvärlden. Man krånglar inte till det med politik, det blir en fråga om moral.

Den hisnande utvecklingen i Kina är också följden av att många i den kinesiska ledningen förtrollats av en faustisk ekonom – Edmund Phelps som 2006 fick ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Phelps hävdar att verklig ekonomisk utveckling och framgång inte i första hand är följden av vetenskapliga upptäckter eller spetskompetens inom olika sorters teknologi – utan är följden av att en nations alla sociala skikt omfamnar förändring, att de rör sig, ständigt befinner sig i arbete och antar nya utmaningar. Ett sådant folk kommer i sinom tid att frambringa personer som gör stora vetenskapliga upptäckter.

När Faust ska genomföra sitt stora projekt – att torrlägga och frilägga land förklarar han för Djävulen att denne måste stampa fram ”mängder av arbetare” på varje upptänkligt sätt; hot, belöningar, straff, lögner, tvång. Alla metoder är tillåtna.

Och Djävulen är hjälpsam, och om så behövs dödar han dem som står i vägen för projektet.

Men han vinner som sagt aldrig Fausts själ, denne låter sig aldrig förslöas av allt det den onde erbjuder. Och även om det i Fausts spår följer lidande, död och umbäranden har Faust en vision av att en dag ska fria, starka människor röra sig på den mark han torrlägger. Det är då han själv blir förlåten för det han gjort.

Och det är det som gör Xi så farlig för oss, han är en renlevnadsman, han tänker aldrig vila. Han tänker aldrig heller låta sitt folk vila. Och han kommer att rensa ut personer som inte rör sig framåt, och han kommer att göra det på alla nivåer i samhället.

Resten av världen kunde känna sig tryggare på den tid då de kinesiska partipamparna mest ägnade såg åt att erövra balettflickor och fotomodeller.

Xi tänker erövra världen.