Polisbristen i hela landet hotar att bli värre, liksom de personliga bristerna hos allt fler av de nya poliserna – samtidigt som gängen breder ut sig utanför Stockholm, Göteborg och Malmö, är det svårt att rekrytera poliser till mindre städer och orter

50 000 polisanställda inom tio år lovade socialdemokraterna i årets val. Det skulle innebära 14 000 fler poliser än det finns i dag.

Enligt redan gällande planer ska det finnas 4 000 nya poliser 2025. Men kommer de att finnas där de behövs? Kommer de överhuvudtaget att finnas?

Polismyndighetens mål är att antalet anställda ska öka från 22 000 till 26 000. Det innebär att varje polisregion måste öka sin bemanning med hundratals poliser, i vissa fall med mer än tusen – som i Stockholm där det behövs 1154 nya poliser för att målen ska nås. I polisregion Syd och Polisregion väst behövs det fler än 700 nya poliser i varje region.

Sveriges tre storstadsregioner behöver alltså 2 500 nya poliser till 2025.

Ingen – vare sig ansvariga polischefer eller polisfacket – vågar svära på att de kommer att finnas i tjänst i Stockholm, Göteborg och Malmö.

I polisregion Mitt ska det tillkomma 300 poliser. Många av dem kommer förstås att vara nyutbildade – det är enda lösningen. Men redan nu kan man se problemen. Inför vårterminen 2023 har Västmanland – som ingår i polisregion Mitt 22 platser på polisutbildningen. Men bara tolv person har antagits. Nästan hälften av platserna står tomma.

När det gäller de platser som hela polisregion Mitt tilldelats står 28 procent tomma.

Av Uppsalas platser är var sjätte tom, och i Uppland har man redan i dag problem med att få poliser till Enköping, och till de norra delarna av länet.

För det är inte bara i de stora städerna de stora problemen finns utan i regionerna utanför storstäderna. Det är svårt att få poliser att söka sig till mindre orter.

En av de dem som märker av problemen är Lars Eckerdal, chef för polisområde Fyrbodal, som bland annat svarar för ordningen i Dalsland och Bohuslän. I en intervju med Svt berättar han om svårigheterna att få poliser till de mindre orterna, vilket man löser med vad som närmast kan beskrivas som tvångskommendering:

– Vi brukar ha en rotation på mellan 1 och 1, 5 år att man får vara där och sen kan erbjudas någon annan plats då. Det där är ju ingenting som vi tycker är bra, vi vill ju väldigt gärna att de som söker till våra polisutbildningar och sedan får placering också vill verka i Strömstad eller Åmål till exempel.

Rotationen gör att poliserna inte blir rotade på den ort där de tjänstgör, och de lär inte känna vare sig vanliga människor eller får tillräcklig kunskap om kriminella miljöer, eller om vilka personer och grupper som riskerar att bli kriminella.

Samtidigt sprider sig brottsligheten från storstäderna ut till mindre städer och orter. Hälften av skjutningarna i Sverige 2021 skedde utanför de tre största städerna. Trenden var likadan första halvåret 2022. Våldet blev en del av vardagen i städer som Eskilstuna, Örebro och Kalmar. Kalmar gick från en skjutning på två år till nio skjutningar de sex första månaderna 2022. Tre dödades.

En utveckling som är fullt naturlig, har bland annat kriminologen Manne Gerell konstaterat; när det blir norm att använda skjutvapen i storstäder sprider det sig till de lite mindre städerna.

Så samtidigt som det är svårt att få poliser att frivilligt söka till mindre, ofta polisiärt underbemannade städer etablerar sig de kriminella gängen i mellanstora städer – våldet tilltar – och regionerna tvingas koncentrera krafterna till de orter där det är värst.

Parallellt med detta störs arbetet i lokalpolisområdena av utlysandet av ”särskilda händelser” – detta eftersom det innebär att resurser dras från vardagsarbetet ute i landet till akuta situationer i de största städerna. Redan förra våren kritiserades de många ”särskilda händelserna” av polisens internrevision som konstaterade att brottsförebyggande, långsiktigt arbete fick ”stryka på foten” i lokalpolisområdena, och att de särskilda händelserna tvingade många delar av organisationen att ”köra på fälgarna”. Ett stort problem enligt internrevisionens rapport var också att de kriminella gängen direkt utnyttjade att personal försvann från orten för att rycka in någon annanstans och bistå vid en allvarlig akut situation.

Begränsade resurser måste alltså hela tiden flyttas runt, och varje lucka som uppstår kan nyttjas av de kriminella, och de platser som hela tiden riskerar att bli drabbade är de mindre städerna.

Fuskande poliselever

Samtidigt som det i vissa delar av landet är svårt att fylla utbildningsplatserna höjs också varningsrop om kvaliteten på dem som blir antagna. Polisinspektör Johan Siverland som är lärare på polisutbildningen vid Södertörns högskola förklarade i en debattartikel i Polistidningen i maj i år att:

”… det finns också studenter som ertappats med att fuska, som måste äta psykofarmaka för att klara vardagen och som visar upp sina egna körkort och frågar hur man vet vilka siffror som är personnumret. Studenter som under övning, mer än halvvägs in i utbildningen, skjuter en ”berusad man” som inte vill lämna ifrån sig sin spritflaska.”

Siverland konstaterar också att man under utbildningarna ser genom fingrarna med elever som fuskar, och att chefer i ute i verksamheten inte ingriper mot nya poliser som ”beter sig undermåligt” som provanställda efter aspirantterminen. Cheferna har istället inställningen till de ”undermåliga” provanställda som roterar i verksamheten att: ”hen ska i alla fall inte vara kvar hos oss så det där får hens LPO hantera senare”.

Men ”senare” innebär att provanställningstiden är slut, och de har en fast tjänst, konstaterar Siverland dystert i sin artikel.

Kraven i begåvningsprovet vid antagningen till polisutbildningen har sänkts i omgångar. Bland annat 2015 och 2022. Sänkningar har också skett med de fysiska kraven på dem som utbildar sig till poliser.

Ett ytterligare problem för rekryteringen till polisutbildningen är den konkurrent polisen fått nu när Försvarsmakten expanderar och anställer folk. Arne Bertilsson, som är ansvarig för aspiranterna i Uppsala län ser det som en förklaring till att man har svårt att fylla utbildningsplatserna:

– Det är ungefär samma typ av människor som vi söker, säger han till Svt.

Även i Stockholm förklarar de ansvariga problemet med att fylla utbildningsplatserna med att arbetsmarknaden är god, och att man har svårt att konkurrera med andra arbetsgivare när det gäller löner och villkor.

Ibland säger polisens talespersoner att ett offer befunnit sig på fel plats vid fel tillfälle.

Med tanke på det poliser på olika ansvariga positioner själva säger om situationen inför framtiden när det gäller kvantitet och kvalitet på poliskåren verkar det som om väldigt många platser riskerar att få beteckningen ”fel plats”, liksom att många tillfällen riskerar att vara ”fel”.